Blaise Pascal skrev om förståelse/kunskap/erfarenhet och därmed förlåtande, i ett citat jag för mitt liv inte kan hitta igen!

Andemeningen var ungefär det som nog alla vet – att de som har mer erfarenhet/har varit i en viss situation tidigare, kan se på den som kämpar med ”samma” sak med förlåtande/förståelse. Men därmed inte med total acceptans, utan med lite blandat bemötande. Som föräldrar gör med barn t ex.

Och samma gäller väl då alla samhällen – inte bara det minsta – familjen. Det större samhället beter sig väl ungefär det minsta; familjen. Eller är det eventuellt tvärtom…?

När det gäller det ”större” samhället – så är väl ansvaret för vad man gör, något lite större, än bara i det egna livet?

Eller är det så, att den egna moralen eventuellt är den som formar det ”större” samhället? Och då biter man ju sig själv i svansen ständigt, när man skyller på samhället /smiter undan eget ansvar, för att ”alla gör så”.

Eller har jag missat något nu igen?

Det jag gick igenom för en hel del år sedan – lite före det hade sin riktiga inne-period – var det som under ett mycket vitt begrepp, går under benämningen utbrändhet. Eller gick, får man väl säga – det verkar vara helt ute idag. Åtminstone så skrivs det inget om det mer?

Själv var jag inte ”jobb-utbränd” – som var det förhärskande – utan det var mitt riktiga liv som var lite för tufft ett tag. Vilket väl händer de flesta, mer eller mindre, lite då och då…? Nuförtiden, såväl som alltid. (Skillnaden var kanske att man började prata om det – att det plötsligt ”fanns”?)

Jag läste i en av alla de otaliga artiklar som sålde tidningar just då, att man faktiskt kommit fram till att man får hål i huvudet på riktigt – fysiskt alltså – av sådana erfarenheter i livet.

Idag måste jag faktiskt säga att jag är oerhört glad för de hålen. Det som eventuellt fanns där, är absolut inget jag saknar – snarare tvärtom! 😉

Det enkla är det svåra.

Detta gör mig arg!

Brukade handla där ibland när jag bodde utanför Hörby.

Det handlar om jord som odlats utan kemikalier i flera decennier, och det är ju en bara en sådan pytteliten bit av all åkermark – nog kunde man väl få fortsätta?

Om inte annat så skulle det kunna vara en fin dokumentation inför framtiden – för forskning om vad som händer i jorden/skillnaden mellan ekologiskt och nutida konventionellt jordbruk?

Själv har jag en köksträdgård som varit ekologisk sedan mitten på 60-talet…

http://www.ravarna-i-raby.se/

I och för sig, så är det grått ute just nu. Men en helt annan nyans av grått, än för bara några veckor sedan.

Knopparna på syrenen utanför köksfönstret, de bara liksom väntar på att få öppna sig! En sådan lycka att stå bredvid och förundras hur allt återigen har överlevt kylan.

Jag måste erkänna att ju äldre jag blir – desto mer fascinerande är jag, av att växter och djur har anpassat sig till detta kalla klimat. Hur gjorde man förr? Hur gjorde människan innan den började bygga hus och värma dem? Och längre tillbaks – innan man kom på att djurhudar var något man kunde värma sig med? Det måste ju varit innan bosättningarna i t ex Sibirien kom till – för där räcker det ju inte varken djurhudar eller eldstad till. Och varför flyttade överhuvudtaget någon dit – ett socialt ”måste” pga överbefolkning eller samhällsstruktur, på ett eller annat sätt? Det finns säkert forskning om det – så jag ska leta lite, för att tillfredsställa min nyfikenhet.

Mitt i alla dessa tankar om kallt, kläder och sociala strukturer – så förundras jag över de hemlösa.För mig så tycks det ”fenomenet”, ha beröringspunkter till inte bara ovan funderingar om överlevnad i kyla – utan kanske ännu mer till frågor om samhällsstruktur.

Jag minns väl då jag såg den första burkletaren-i-papperkorg, på 90-talet. Och insåg att nu har ”verkligheten” även nått Sverige. Igen.

Idag gav Axess Reepalu en känga. Jag gillar ofta blogg-inläggen på Axess, men nu tycks de ha drabbats av ett svårt Stockholms-syndrom.

Eller var det kanske ett steg framåt, att man plötsligt intresserade sig för Malmö?

För samma funktioner är väl uråldriga koloss-steg, genom alla tider?

På tal om det som många tycker är trist – historia – så kan man kanske dra det lite längre… Att det betraktas som trist, kan kanske ses som ett tillkortakommande av de som är lärare i historia? Och om man börjar att fundera i de banorna, så hamnar man rätt snart i ett Moment 22-liknande tänkande. Man… jag, i alla fall.

För historia är ju inte bara det som man lär sig i skolan, vare sig det är kungaårtal eller gemene mans. Utan historia är väl allra mest den verklighetsuppfattning genom många generationer tillbaks, som man har med sig via ”modersmjölken”.

Och då även de lärare, som man har i skolan förstås. Vilket gör denna artikel och recension intressant. Om man nu är intresserad av att fundera på sånt…

http://www.dn.se/debatt/principen-om-en-bra-skola-for-alla-galler-inte-langre

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/pasi-sahlberg-finnish-lessons-what-can-the-world-learn-from-educational-change-i

Ja jisess så trist, och jisses så intressant. Meningarna är väl delade, allteftersom livet antingen kastar en runt eller inte.

Oavsett hur det än är för var och en, så är det nog historia avgörande – vare sig man är medveten om det eller ej.

Dagens blogg på Axess har en i mitt tycke mycket begåvad rubrik: Att våga lita på förfäder

http://www.axess.se/blog/post/2012/03/18/Att-vaga-lita-pa-forfader.aspx

Oavsett vad man än tänker om sina förfäder, och oavsett vad man än tycker om dem – så är de i allra högsta grad delaktiga i ens egen uppfattning om verkligheten. 😉

Om Homburger Eriksen igen.

Det intressanta i hans livsmodell, är väl att man alltid kan reparera – likt syndernas förlåtelse i den katolska tron – dvs att hur mycket man än missat tidigare i livet, så är varje fas en ny start/livet från scratch igen. Dvs allt är alltid möjligt.

Avskyr användaranvänlighet. Det finns ingen logik… jag hittar inte rätt.

Iofs sig så förstår jag vitsen med det hela –  men vi som är logiskt funtade – är vi totalt negligerade nu… ?

Antagligen. För att vi förmodas klara oss  ändå… Inte ”rättvist alls”, tycker jag!

Eftertankens kranka blekhet, hinner nog ikapp så småningom…?

Hälsar en kaxig och trött en

Fortsätter ”klistra”…

”Bland det märkligaste på senaste år, är väl det med margariner och smör.

Plötsligt var smör hälsovådligt och margariner jättebra. T o m WHO gick ut med rekommendation/fördömmande.
Sen – efter många år – så visade det sig att forkningen som gett ett så stort genomslag, var sponsrad av margarinindustrin…
Nu börjar det ge genomslaget till slut – att smör kanske är OK att äta ändå. 🙂
Men märkligast är väl att ramaskriet över den globala vilseledningen, lyser så totalt med sin frånvaro!

Då jag är lat – det enda jag hittills lyckats ha skrivit i ”Om mig” – så  bekräftar jag gladeligen det igen.

Genom att ”återanvända” något jag nyss skrev på FB. Länken som fick mig så animerad är:

Världsberömd hjärtkirurg talar ut om vad som egentligen orsakar hjärtsjukdom

Enligt Homburger Eriksons faser, så befinner jag nu i den 8:e. Och sista.

Jag har sedan många år varit fascinerad av hans livsmodell, då jag tycker att den stämmer bra med verkligheten; dvs att saker alltid förändras i nuet, och inte är fastlåsta i en förutbestämd kedja av självuppfyllande hangups.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_H._Erikson

Jag älskar faktiskt alla årstiderna!

Även den gråaste, blötaste eller kallaste vinter.

Har man som jag – även om bara ett kort litet tag – bott där klimatet är ett och samma alltid, så är man bara så glad för växlingarna.

För vad vore livet utan vår…

Jag tror faktiskt att dynamiken av årstidsväxlingarna, har sin beskärda del i den västerländska kulturens utveckling. För monotoni är ju inte så kreativt i långa loppet; latmasken är förrädiskt behaglig…

Så de som behövt anstränga sig för att överleva, har nog behövt vara lite mer ”fysiskt” kreativa.

Men som jag ser det, så börjar den ”förrädiska” latmasken nu göra sitt inträde, även hos dem som lever i ett utsatt klimat. Vilket väl egentligen, är det enda negativa man kan säga om t ex luft-vattenvärmepumpar och Återvinningsstationer? 😉

Hälsar tradiga spoilsport Cecilia

När man talar om trollen… fick denna utomordentliga länk, precis när jag postade.

Jag är inte alls ”bakåtsträvande” – tvärtom. Kanske bara ”priviligierad”, som tycker att jag har ”råd” att inte bry mig? Om den initierade diskussionen av idag…

Jag läser just nu Svenska adelns historia av Bo Eriksson, som tar sitt avstamp i pre-vikingatid. Den är minst lika intressant och givande som Jane Fredlunds Så levde vi, som jag läste förra sommaren.

Både böckerna har det gemensamt, att de skildrar historia på ett sätt som – i alla fall för mig – ger en relation till nuet. Och det är väl vad en god historia, oavsett sort, bör ha…

Att jag skriver om detta just nu, beror på min oförmåga att förstå dagens genusdiskussion. Ska jag vara helt ärligt, så är jag otroligt fascinerad av att det överhuvudtaget finns något, som kallas för genusvetenskap.

Fast ännu mer fascinerade är dock i mitt tycke t ex völvorna under vikingatiden och Heliga Birgitta – som måste ha varit en oerhört stark personlighet och säkert värd all avund från alla dagens olika sorters makthavare.

Även det att kvinnor på den tiden kunde ärva är intressant, något som maktanvändningen av/genom kristendomens intåg, verkade ha satt stopp för under många århundraden.

Att det idag – såpass långt efter -68 (:-D), utmynnar i genusvetenskap – betyder väl att det sitter en hel del kvar, från en hel del århundraden tillbaks. För några århundraden är ju kort tid – lätt att glömma i dessa tider, då allt tycks gå så ”fort”?

Så är jag till slut då här.
Det känns faktiskt mycket roligare än Facebook, det här.

Inte har jag sparat mina otaliga tankar de senaste åren – då jag läst, och ibland tagit del av, diverse nätdiskussioner.
Men vem bryr sig om det egentligen, möjligen mer än jag?
Men det är ändå kul att kunna spara ner en del av dem till kommande generationer, precis som jag har fragment från mina förfäders tankar, i min ägo.