Arkiv för kategori: Okategoriserade
Jag läst en otroligt bra krönika av Susanne Brøgger för en del år sedan.
Om att det sedan -68 inte har funnits tonårsrevolter längre.
Och vikten av dessa…
Så det finns kanske ett uppdämt behov idag, som är lite en krutdurk av samlad… omedveten ilska från flera decennier?
När vetenskapen under 50-60-talet gick i superfart, och då plötsligt matförsörjning, sjukdomar etc blev något nutidsmänniskan kunde hantera, så förändrades såklart också samhället. Plus i en förlängning, produktionen av ”prylar”… T ex.
Den ro’n av att allt gick bra, alla har mat nu – räcker bara så länge som den gör; för att forma nya ifrågasättande.
På tiden.
PS. Inte i sig, men som ”funktion” – 1789, -68. Osv..
“You can fool all the people some of the time and some of the people all the time, but you cannot fool all the people all the time.”
När jag tittar ut, så blir jag lycklig..
Borde ha klippt gräset – katterna tycker det definitivt! – när de kommer in via ”snitslad kattbana” genom… naturen.
Har jag fostrat bortskämda katter?
Antagligen.

Just nu blir jag lite förvånad över hur Covid sätter allt i samhället… tillbaks till mer traditionellt ” koncentrerat ägande”.
Samtidigt som jag hoppas att det kan bli hur bra som helst… Dvs – 1989 är på väg att förpassas till historieboken. Hurra!!!

En gång i tiden tänkte jag mig tvärvetenskap.
Men på 70-talet ”fanns” det inte… inom utbildningsramens förståelse (ungefär).
Så jag fortsatte med det jag som en slump hamnat inom, i väntan-på-att-veta-vad-jag-egentligen-ville göra – grafisk design och därmed också marknadsföring.
Inte jättestor skillnad egentligen.
I detalj – gigantiskt. I sak – minimal…?

Att samtala, att lägga till tankar och bygga en alltmer fascinerade tankeväv tillsammans – det är livet…
Att strida – jag har rätt och du har fel – lite väl barnsligt ändå?

Så sitter som alltid, en koltrast på nocken på garagetaket.
Antagligen så sitter det en ute på hustaket också.
Koltrastar gillar det – husnockar. Och de sjunger vackert där de sitter och antagligen kollar nejden?
Min mamma älskade koltrastarna, deras vackra sång – och det gör jag också. Hur skulle jag inte kunna göra annat?

Men det intressanta är ändå att jag genom min vinterfågelmatning, har upptäckt att koltrastarna faktiskt är rätt korkade jämfört med de flesta andra fåglarna – de som är här i alla fall?

Oavsett allt vad som skrivs om vad som är bäst strategi, vem som har vilken moral etc – det finns ingen försäkring/garanti för ca 84 levnadsår .
Ca 84, det är i väst – på andra ställen i världen är siffran en annan. Precis som den var lägre även i Sverige, för inte så länge sedan…
Så jovisst handlar diskussionen om något annat. Om många, många andra saker… som det inte ens har börjat pratas om? Kanske…

Jag har alltid varit ”sen” – nästan lite inbyggt.
Min pappa skojade och sa att jag alltid kunde bli brandman – när han väckte mig för X-gången och berättade att skolbussen stod uppe på ”skolbusshållplatsen”. Jag slängde på mig kläderna, högg skolväskan ock rusade uppför uppfartsvägen.
Skolbusschauffören kunde rutinen och fiskade upp när jag kom springandes.

Skrev nedan till uppfödaren av kon som sålde mig entrecoten som jag åt i går… Och idag igen.
Jag äter inte massor-av-rött-kött. Kött är ett komplement, en del av en måltid – inte fokusgrejen.

”Just det att du beskrivit kon, var så fint.
Just den kopplingen är vad människor idag, inte förstår.
Jag matar fåglarna och gläds. Mina katter tar en och annan och äter. Helt normalt… 🙂
Att katter tar möss är för de flesta människor helt normal, t o m önskvärt…

Idag när åkte hem från jobbet, så var det en liten insekt på plexiglaset på hastighetsmätaren. Jag var tvungen att kolla om den levde. Petade lite, och den levde.
Vad gör den i bilen, tänkte jag förstås. Får släppa ut den så fort som ”vi” kommer hem.

Att leva är en konst idag….

Jo! Lev och ha det gott.
Skit i traditionerna. Samhället idag har nya diton. Bättre?
Tror det faktiskt.
Kött.
Vad ska vi göra av med kossorna när de inte mjölkar längre? Producerar i mejeri-industrin?
Rätt nyss, så blev de kött i köttdisken – naturligt, visst var det?
Sen klagades det på att köttet var segt – gamla kor, etc…
Osv. Och så kom köttuppfödningen av bättre-kossor igång.
Men mejeri-industrin är ju fortfarande ko-baserad…  
 
Jag är uppfödd på viltkött. Jagande är ”eko”; det ingår i balansen?
Men det är klart – vi kan begrava alla djur på en kyrkogård. Ägghöns, mjölkkor, rådjur. Vårt val.

Jag är nog synsk…
Skämt åsido – det är verkligt intressanta är att börserna rasar pga av corona. (I mitt tycke så borde de gå upp istället).
Ska jag vara cynisk – så är det för ”någon” cashar in igen…
För börsuppgången hamnar ju ändå i ”någons” ficka, när allt-går-ner…

Förr var det 6?-årscykler, numera nog mest ”spridda skurar”.
Dvs när börsen gått upp tillräckligt, så cashar man in. Och med det ”snabbare” tempot i samhället dag – så finns det inte längre de vanliga 6-årscyklerna som en del nationalekonomer för såg som sitt facit. 

Detta är superintressant, tycker jag! Även om säkert en hel del av av mitt pensionskapital kommer att offras. 
Å andra sidan har jag ju inte tjänat in allt av det själv… Så det är helt OK, tycker jag.
Men de som först boostar börsen och sen väljer hur de cashar in – på folks rädsla, vilja till att leva. Nä.
Det gör mig trött..

Även alla i ens eget liv, har olika preferenser.
När folk tror att som-en-av-mina-ex-begåvats-sade-ca-1983 – att alla tror att de känner igen ”mannen” på att han har en liten svart mustasch – så enkelt är det ju inte.

Jag har skrivit ett antal inlägg med samma rubrik – så nu ett igen.
En bok fick mig att tjata igen..

Kanske den är hur tråkig i sig som helst, men bara tanken på att skriva denna boken – matchar min vardag idag hur bra som helst…
PS. Älskar min vardag idag. Lugn och ro… finns det bättre i livet?

Utvecklingen är en illusion

Citatlänken leder till artikeln.

Underbart är när man kommer hem från jobbet.
Och byter kläder till ”fula” hemmakläder – nog egentligen mest som en symbolisk handling…
Katterna får dagens ”muta” – lite färskmat. Resterna sätts ut till de förvildade katterna – Grå kommer bums. Och är mindre och mindre skygg.
Snart ska jag äta mina rester från igår. En halv potatisbakelse, grönkål brässerad med lök, vitlök och sen toppad med creme fraiche, lite steka grönsaksbullar från ICA och lite stekt eko-choritzo från Tångamossen.
Och nu ligger Lotti på tangentbordet igen och gullar sig – min allra käraste vän…
Kan en onsdag bli bättre egentligen?

”Inte bara för att jag läser boken Djurens språk nu. Utan för att läsa den innebär en hel del.
Då jag är i början av den, så blir jag ledsen* (*arg) för att människor är så glada över att de fått djur till att säga saker på människospråk.”
 
Är det det dummaste, mest överskattade någonsin, i tron om människans ”suveränitet”.
Att tror att djur ska prata människospråk!
Jag ”pratar” med mina katter. Inte alltid som jag förstår – är det viktigt?
Jag förstår ju inte heller allt som människor säger. Men nog mer av katterna som jag delar tillvaro med, än människor som jag inte känner.

Undrar lite.
Tycker alla att allt är OK idag?
Är det som eventuellt skaver, lätt ”begravt” i morgondagens.. upplevelse…

Jag är så förundrad, över att alla de som idag om är så utbildade, inte tänker mer än deras egen näsa är lång.
Dvs utbildningen handlar om att förstå fakta.

”Utbildning” som människa, är en helt annan sak.
Fast det vet väl alla? 😹

Det finns ett litet grane precis söder om min tomt.
Grannbonden planterade det för ca 40 år sedan, för han ville ha mer rådjur och fasaner på slätten. (Jo, han hade alltid bössan med sig på traktorn…)
När jag flyttade hit till föräldrahemmet igen för drygt 10 år sedan, så stod de flesta granarna fortfarande höga och resliga. Vid rätt tid på kvällen, kunde jag vissa dagar titta ut på en silhouette av stora granar med en måne vandrade över dem… det var väldigt vackert, om än väldigt o-slätt-skånskt.
Sen dess har grandungen decimerats betydligt. Främst nog för att det är helt fel jord för gran* – och sen har torkan de senaste åren gjort sitt.
Kan inte låta bli att tänka, att granarnas kamp för att överleva, ändå faktiskt lite har stulit grundvatten från annat; det står en rönn vid tomtgränsen mot granarna. Och som jag vattnat lite de senaste somrarna. Undrar om den klarar sig så värst länge till…
 
* Jo, planteringen var redan i-förfall för 10 år sedan

Om vi nu är lite alla kungar idag?
Kan domdera och byta kök bara för att vi vill ha nytt?
Har vi då inte mest lärt oss dumheterna/vill bli som ”kungen”?

Förr så ville väl alla ha ett gott liv, ett hyfsat liv.
Och förstod att ”kungens” aldrig-får-nog-tillvaro, var rätt tradig. 😁

PS. Tanken får aldrig nog – en hel annan sak?

Det är sparsamt med katternas uteliv, nu när det är vinterhalvår. En liten tur då-och-då…
När jag kommer hem från jobbet, så är det såklart dags – alla kattflickorna begav sig ut idag i nästan samlad trupp…
Sen när Lotti satt på ”katthyllan” utanför köksfönstret och signalera jag-vill-bli-insläppt och jag öppnade trädgårdsdörren – ja, då sladdade alla tjejerna in. I nästan samlad sladdning… 🙂 Utan att bry sig om varken katthierarkin eller andra vanliga… försiktighetsmått.