Just nu blir jag lite förvånad över hur Covid sätter allt i samhället… tillbaks till mer traditionellt ” koncentrerat ägande”.
Samtidigt som jag hoppas att det kan bli hur bra som helst… Dvs – 1989 är på väg att förpassas till historieboken. Hurra!!!

En gång i tiden tänkte jag mig tvärvetenskap.
Men på 70-talet ”fanns” det inte… inom utbildningsramens förståelse (ungefär).
Så jag fortsatte med det jag som en slump hamnat inom, i väntan-på-att-veta-vad-jag-egentligen-ville göra – grafisk design och därmed också marknadsföring.
Inte jättestor skillnad egentligen.
I detalj – gigantiskt. I sak – minimal…?

Att samtala, att lägga till tankar och bygga en alltmer fascinerade tankeväv tillsammans – det är livet…
Att strida – jag har rätt och du har fel – lite väl barnsligt ändå?

Så sitter som alltid, en koltrast på nocken på garagetaket.
Antagligen så sitter det en ute på hustaket också.
Koltrastar gillar det – husnockar. Och de sjunger vackert där de sitter och antagligen kollar nejden?
Min mamma älskade koltrastarna, deras vackra sång – och det gör jag också. Hur skulle jag inte kunna göra annat?

Oavsett allt vad som skrivs om vad som är bäst strategi, vem som har vilken moral etc – det finns ingen försäkring/garanti för ca 84 levnadsår .
Ca 84, det är i väst – på andra ställen i världen är siffran en annan. Precis som den var lägre även i Sverige, för inte så länge sedan…
Så jovisst handlar diskussionen om något annat. Om många, många andra saker… som det inte ens har börjat pratas om? Kanske…

Jag har alltid varit ”sen” – nästan lite inbyggt.
Min pappa skojade och sa att jag alltid kunde bli brandman – när han väckte mig för X-gången och berättade att skolbussen stod uppe på ”skolbusshållplatsen”. Jag slängde på mig kläderna, högg skolväskan ock rusade uppför uppfartsvägen.
Skolbusschauffören kunde rutinen och fiskade upp när jag kom springandes.

Skrev nedan till uppfödaren av kon som sålde mig entrecoten som jag åt i går… Och idag igen.
Jag äter inte massor-av-rött-kött. Kött är ett komplement, en del av en måltid – inte fokusgrejen.

”Just det att du beskrivit kon, var så fint.
Just den kopplingen är vad människor idag, inte förstår.
Jag matar fåglarna och gläds. Mina katter tar en och annan och äter. Helt normalt… 🙂
Att katter tar möss är för de flesta människor helt normal, t o m önskvärt…

Jag är nog synsk…
Skämt åsido – det är verkligt intressanta är att börserna rasar pga av corona. (I mitt tycke så borde de gå upp istället).
Ska jag vara cynisk – så är det för ”någon” cashar in igen…
För börsuppgången hamnar ju ändå i ”någons” ficka, när allt-går-ner…

Förr var det 6?-årscykler, numera nog mest ”spridda skurar”.
Dvs när börsen gått upp tillräckligt, så cashar man in. Och med det ”snabbare” tempot i samhället dag – så finns det inte längre de vanliga 6-årscyklerna som en del nationalekonomer för såg som sitt facit. 🙂

Detta är superintressant, tycker jag! Även om säkert en hel del av av mitt pensionskapital kommer att offras. 🙂
Å andra sidan har jag ju inte tjänat in allt av det själv… Så det är helt OK, tycker jag.
Men de som först boostar börsen och sen väljer hur de cashar in – på folks rädsla, vilja till att leva. Nä.
Det gör mig trött..

Även alla i ens eget liv, har olika preferenser.
När folk tror att som-en-av-mina-ex-begåvats-sade-ca-1983 – att alla tror att de känner igen ”mannen” på att han har en liten svart mustasch – så enkelt är det ju inte.

Jag har skrivit ett antal inlägg med samma rubrik – så nu ett igen.
En bok fick mig att tjata igen..

Kanske den är hur tråkig i sig som helst, men bara tanken på att skriva denna boken – matchar min vardag idag hur bra som helst…
PS. Älskar min vardag idag. Lugn och ro… finns det bättre i livet?

Utvecklingen är en illusion

Citatlänken leder till artikeln.

Underbart är när man kommer hem från jobbet.
Och byter kläder till ”fula” hemmakläder – nog egentligen mest som en symbolisk handling…
Katterna får dagens ”muta” – lite färskmat. Resterna sätts ut till de förvildade katterna – Grå kommer bums. Och är mindre och mindre skygg.
Snart ska jag äta mina rester från igår. En halv potatisbakelse, grönkål brässerad med lök, vitlök och sen toppad med creme fraiche, lite steka grönsaksbullar från ICA och lite stekt eko-choritzo från Tångamossen.
Och nu ligger Lotti på tangentbordet igen och gullar sig – min allra käraste vän…
Kan en onsdag bli bättre egentligen?

Om vi nu är lite alla kungar idag?
Kan domdera och byta kök bara för att vi vill ha nytt?
Har vi då inte mest lärt oss dumheterna/vill bli som ”kungen”?

Förr så ville väl alla ha ett gott liv, ett hyfsat liv.
Och förstod att ”kungens” aldrig-får-nog-tillvaro, var rätt tradig. 😁

PS. Tanken får aldrig nog – en hel annan sak?

Det är sparsamt med katternas uteliv, nu när det är vinterhalvår. En liten tur då-och-då…
När jag kommer hem från jobbet, så är det såklart dags – alla kattflickorna begav sig ut idag i nästan samlad trupp…
Sen när Lotti satt på ”katthyllan” utanför köksfönstret och signalera jag-vill-bli-insläppt och jag öppnade trädgårdsdörren – ja, då sladdade alla tjejerna in. I nästan samlad sladdning… 🙂 Utan att bry sig om varken katthierarkin eller andra vanliga… försiktighetsmått.