Jag drog upp soptunnorna till vägen nyss. Tömning i morgon.
Och stannade på vägen ner till huset, då jag såg en rovfågel glida runt högt uppe i skyn.
Den var så högt upp att det var omöjligt att urskilja art, men inte så viktigt för mig…
Jag såg hur den gled och gled uppåt, den surfade – inte ett vingslag.

Fascinerad stod jag kvar och följde den. Det kom en bil förbi på vägen, sen en cyklist i illgrönt – de undrade nog vad jag stod och tittade på i skyn…
Fågeln seglade lite runt där den var, och sen lite mer bort… sen ner – och sen! så fick den fart! Då den hittade luftströmmen den ”letat” efter. Uppåt sen och snabbt vidare.
Snabbt gick det att förflytta sig över nejden utan att det behövdes ett enda vingslag!
Det är kanske så fåglar gör när de korsar Atlanten?
Övade den eller hade den bara kul? Antagligen bägge delar…

PS. Tack till John så har fått mig att bli ännu mer fascinerad av fåglar!
https://www.fotobloggarna.se/
Och tack till Lars på mitt jobb, som berättat om när han nyss sett ett örnbo, och dagen efter en seglande örn!

Klipper,  klistrar och redigerar lite i olika kommentarer jag gjort idag…

”Nutiden lider väl av lite ett ”Toblerone-syndrom”, oavsett genre. Det intressanta nu, är att det skakar i de grundvalar det har lyckats… infiltrerar 🙂 Intressantast då är väl just den förflyttning av tilltro… till såväl media som till ”det mesta”. (Vem kan man tro på, tro på.. etc)*
Jag tycker nog att vi är i ett gungfly just nu – kanske är det så enkelt som att ”historia” inte längre är ett kärnämne i verkligheten?”

”Ja, tack vare nätet så läser jag idag såväl artiklar på t ex The Economist, Worldcruch, Opulens – och privata dagliga krönikor. Men också svensk dagspress. Och ett otal länkar till olika artiklar som hamnar i mitt digitala flöde. Tappa i förtroende, betyder alltså att alla medborgare har tillgång till mer info och åsikter numera? Superbra tycker nog alla?

PS. Sen har vi det nya problemet – att reda ut vad som är vad. Men det är nuets utmaning. 🙂
*
https://www.youtube.com/watch?v=9-JCbcsskYs

PS2 kan iofs tänka mig att vissa saker fortfarande är heliga.
Rädslan av att rasera dem, är såpass stor att de flesta tänker sig för?
Just den egna okunskapen (och kanske viljan till….) – men hur länge kommer det att vara så? (I en diskussion om Akademin)

Mitt gamla hus arkitektur förundrar mig ständigt.
Det var ett tag sedan nu – några år då… – som jag sist på allvar gick runt och försökte klura ut hur det varit.
På husets gavel står det 1879, men det är bara året för den näst sista ombyggnaden.

Min pappa köpte huset på 60-talet och gav det dess rumsstruktur det har idag = sista ombyggnaden.

Delar av huset är äldre än 1879 – det är fascinerande att tänka på hur det kunde varit från början.
Ja, det är också otroligt fascinerade hur huset var 1879 och på påföljande tid…

En man körde upp på gårdsplanen för ca 15-20 år sedan, och berättade att han bott här som barn. Vi gick en husvandring som var fantastiskt intressant!

Jag fick veta saker som min renoverande pappa nog inte vetat, fast nog på sitt sätt ändå… hans generation hade koll på grundläggande ”husfunktioner” – såväl på renovering som underhåll, även om han till yrke var ekonom. Lite en omöjlighet idag; då den sortens allkunskap inte längre är en nödvändig del av livet.*
Min systers bästa väninnas mamma bodde här som barn, men hon är borta sedan några år. Att jag inte tog tillfället i akt och besökte/frågade lite, beror nog på att jag inte riktigt är en person som förstår det med livets förgänglighet?

Och så undrar jag lite över mullgrunden i husets äldsta del, för jag minns att min pappa sade att det är hustes varmaste rum (vilket det är med råge).
Mullgrund – jag minns när grannen bonden Lindkvist (som min pappa köpte huset av, då Lindkvist köpt det för marken skull och hade huset ”över” – bönder har alltid behövt ha mer tunnland för att få det att gå runt och dessutom då ha extra jobb på vinter – Lindkvist hade rivningar som vinterjobb och bräderna till mitt golv fixade han från rivningen av ett gammalt huset i Kattesund, Lund – bakom Avenybiografen… prima gammalt 1800- kärnvirke) , 1975 hjälpte mig med att lägga om ett golv i lägenheten på 1800-talshuset på Bredgatan i Lund som jag bodde i då, så han var fascinerad av/sade att det var det bästa som fanns – mullgrund.
Det var alltså mullgrund där i min lägenhet. 🙂
Minns väl hur det såg ut – stockarna på jorden, jovisst var jag med – man är väl vetgirig?
Och jag sov på madrass på golvet då, rätt vanligt för en del på 70-talet…

Men idag skulle väl ingen på eget bevåg lägga om ett golv i en hyreslägenhet? Annan tid nu, på alla sätt.
Kanske?

*Min pappa byggde om allt själv, från rivande till murande.

”Alldeles nyss” visste även en ekonom hur man såg om sitt hus rent praktisk. Det har gått fort – det att grundläggande kunskap vill återvinnas; tidningar, sajter med info, duggar allt tätare. För att inte tala om webbförsäljningen på Bygghemma (heter de?). Åsså har vi trädgård och odling – ingen ända på det hela – det som nyss var var mans kunskap…

Och visst blir vi klokare hela tiden.
Eller är det bara tiden som går?

Det ersätter a-kassa, socialbidrag, sjukpension.
De som administrerar ovan nämnda bidrag, blir ju då arbetslösa…

Men egentligen så handlar det väl om att väldigt få idag är produktiva.
Och jovisst, dagens socialförsäkringssystem ”gör det” idag. Men som sagt – om ingen producerar så finns det inget att konsumera.
Råttan på repet osv…

https://www.va.se/nyheter/2018/02/23/aforfattaren-som-startat-en-global-rorelse-for-medborgarlon-just-nu-slosar-vi-bort-vara-liv/

Det med förenklingar i resonemang är intressant; det kan vara väldigt olika saker.

Precis som med de flesta saker, så kan det som låter likadant ha rätt olika betydelse. Förenklingar kan vara att man bortser från avgörande… fakta. Förenklingar kan också betyda att man är mer schematisk i sin… tolkning av något.

Språket spelar oss ständigt spratt – inte språket egentligen, men kanske det att vi inte hittat på nya ord för att definiera dessa skillnader.

Utan förlitar oss fortfarande på en eleganta ordklyverier som tillhyggen. Men om ”vi vill att alla ska förstå vad alla säger” – så är det väl hög tid att utveckla språket bortom historiens uttryckssätt i form av spetsfundigheter. Det handlar då alltså nog mycket om ett tänkande, lite bortom ”klubb-tänkandet”…?

Nya ord skriv det ständigt om. Och gamla jag har inte en susning om vad de betyder. De tycks mig lika klubb-betonade/intrikata som alltid, fast med den stora skillnaden att de är historielösa. 

Och då är vi tillbaks till resonemangen; de är sig nog lika. Orden räcker aldrig till.