Nu ska jag säga något riktigt dumt…

Ryssland – 1918 tog ”man över” – men hur människor tänker är ju samma; format av det samhälle/kultur de växt upp i. Så jag tänker mig att man egentligen bara ”fortsatte”, fast med andra… förtecken?

Kennans Sibirien, utgiven 1896 i den utgåva jag har. Berättar om övervakning osv. Om man inte kan förstå(koppla, att ”rådande” samhället ”bara” fortsatte, så får man väl tänka till?

Nyss gick jag ut till bokhyllan för att dubbelkolla årtalet – och såg att guldinskriptionen av titeln börjat försvinna. Jag skojar inte. Tidens tanden är även fysisk.

PS. Man kan börja med att fundera över att vikingarna reste längs Volga, hur Peter den Store fick sina första kanoner, varför ”vikingasjukan” finns längs Volga. Och en hel massa annat kul.
Men det ändrar inte det; att ”tiden” går mycket långsammare ”framåt”, än vi… kanske tror. I de flesta avseenden. Tror jag.


https://biblioteket.stockholm.se/sok/author/George%20Kennan/topic/Sibirien

Igår kväll så hörde jag någon knapra på kattmaten. Men det lät inte som vanligt… Så nyfikna jag var tvungen att kolla såklart.
En igelkott hade traskat in i köket och knaprade.
Älskar igelkottar, men inomhus… lite fel.

Jag försökte skrämma den så att den skulle gå ut, men såklart rullade den bara ihop sig till en skyddande boll.
OK – sopskyffeln kom i bruk. Försiktigt lirkade jag upp kotten på denna, och bar ut.

Men den lät sig inte avskräckas – 5 minuter senare var den där igen. Nu lite klokare – inget ”bollskydd”, utan den traskade bara helt sonika ut när jag kom och skällde på den.
Så upprepade vi proceduren en gång till…

Katterna hade intresserat kollat det hela, så utan resonemang fick jag katterna att gå in (fast men muta, vilket de normalt sett inte skulle accepterat bara-sådär), så att jag kunde stänga den dörr som alltid står öppen ut på sommaren.
Ett fat med kattmat sattes ut, och ett med vatten.
Lille kotten kom sen och åt.

Nu förstår jag varför jag de senaste dagarna har fått något som nog är loppbett. Lille kotten har nog varit här några nätter, och antagligen tagit med sin en till matgäst? 🙂

Jag har tittat om på några gamla TV-serier – bl a Elisabeth I med Glenda Jackson och även Tudors.

Verkligheten är fortfarande är lite som den alltid har varit – krig mm – man kan undra över att inte så mycket egentligen hänt?

Makt är fortfarande den förhärskande ”grejen”. Oavsett vilken form den än tar sig; den ”nutida” ekomiska dito är väl egentligen bara samma sak?

Var finns lugnet att leva? Så som t ex mina katter gör. Och de flesta människor nog egentligen vill? Eller har alla en ”gen” i sig, som säger att det jag-tycker-är-det-rätta. Kanske är det så…?

En reptilgrej då, som rimmar illa med människans nutida tanke om sig själv kanske?

Hittade gammalt skriveri…

— Han har gjort en egen katt-lega. 🙂
”Alla” säger att katter jagar och bara dödar för ”nöjes” skull – det är nog något som bör funderas över.
Mina katter jagar så klart – men inte så värst mycket alls. (När Tufse tog en råtta, så tyckte jag att han faktiskt bidrog till ”hushållet”.)
De får bra foder – tror det är A och O.
Lite som med människor – ”rätt” mat gör att man förstår vad det handlar om. Och då behöver man inte bry sig om hur man var… 😉
Ibland sitter skata och katt tillsammans bara någon meter ifrån varandra – tror att de filosoferar lite över livets position. —

Det med skata-katt gäller mer än någonsin. Katterna och skatorna är nästan kompisar numera här… Åtminstonde sitter de nära varandra – och skiter i varandra. 🙂
Tufse är dock i katthimlen numera – gullepågen! Älskade honom…

Så trött man blir ibland på nuet – att alla blivit stadsbor och man har glömt den enkla grundläggande kunskapen för överlevnad ( jo, så det är det nog – basic för överlevnad – mat… )

Så här tänker jag:

Numera har ju trend/mode-grejen även nått odling/trädgård.
 Pallkragar är på modet nu – de ska väl bl a signalera att man är miljömedveten och odlar…



Pallkragar och ”köpejord” för att fylla dem med, kostar lite.
 Önskar att någon kunde upplysa folk om att att man oftast faktiskt kan plantera direkt i den fina jord man har.

I västra Skåne där jag bor, så är ju pallkragar verkligen bara en trädgårdsinredningsdetalj – här är jorden +10, så det är bara att gräva och så i den jord man har utanför knuten. 

Kan någon berätta detta i ett spännande reportage?

Tack!

Einstein lär ju ha haft Asbergers.* Om han fått diagnos då och tagits omhand av samhället idag – var vore vi nu? Nog i rätt samma samhälle. Bara aningens annorlunda… X2?

Idag har vi ett diagnossamhälle, där alla ska funka utefter givna samhällspremisser. ”Kina” är ju inte egenlligen så inte långt borta, i att vara i var mans tankesätt om sin samhällsroll – utan att vi sett vad som smugit sig på…? 

Idag heter det diagnos – effektiv ”kontroll” kanske? Utan att vi ens förstår att de är oss själva vi helt frivilligt ”kontrollerar”…

Var en del i DDR när gränsen öppnades, då jag var gift med en flydd östysk. Och slogs då av hur lika Sverige och DDR var då – det var lite en överraskning. Men så förstod jag också något . Tror jag.

*nu autism som samlingsbegrepp. Jisses!

Pensionär.

Förr var det väl för att när folk blivit gamla och inte riktigt orkade jobba längre, utan behövde ta det lite lugnare (förenklat uttryckt..).

De som inte hade familj att luta-sig-tilbaka på var helt ekonomiskt utlämnade. Så kom pensionssystemet.*

Idag är löftet om den eviga-semestern = pensionen = Hurra – nu ska jag minsann semestera forever! Fast för de flesta är det nog inget hurra för egentligen (även om många vill skylta med det som varande så, även när väldigt många sitter mer ensamma än någonsin förr…).
Att vara en del av samhället på ett eller att sätt, är nog det som folk gillar mest. Pensionär nu-och-då – är inte riktigt samma sak. Tänker jag.
*https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkpension.

Dagens skolor lär ut källkritik – hur är det med utlärningen av ”tankekritik”?

Inte helt lätt kanske… det börjar kanske med att ämnet historia borde få mer än 2 t i veckan?

Förr fick man det med sig ”hemifrån” – idag är generationsförmedlandet nästan nere på noll. Dagis etc… vi lever inte tillsammans längre. Fokus är förflyttat till ”samhället”. Lite likt i Kina kanske? På sitt sätt? 😉

Detta är nog en av de absolut allvarligaste frågorna egentligen. Tänker jag.

Ändå är jag så fascinerad av att människor tror att 100 000 år gripbart, när inte ens 1000 år är det.

Skolan har gjort en stort miss på sistone. Förr visste alla (eller en del?) om att tiden var-lång; idag är det bara nu-nu. Vi går bakåt lite?

Ändå är jag så fascinerad av att människor tror att 100 000 år gripbart, när inte ens 1000 år är det.

Skolan har gjort en stort miss; på sistone. Förr visste alla om att tiden var-lång; idag är det bra nu-nu. Vi går bakåt lite?

Ändå är jag så fascinerad av att människor tror att 100 000 år gripbart, när inte ens 1000 år är det.

Skolan har gjort en stort miss; på sistone. Förr visste alla om att tiden var-lång; idag är det bra nu-nu. Vi går bakåt lite?

Ändå är jag så fascinerad av att människor tror att 100 000 år gripbart, när inte ens 1000 år är det.

Skolan har gjort en stort miss; på sistone. Förr visste alla om att tiden var-lång; idag är det bra nu-nu. Vi går bakåt lite?

Ändå är jag så fascinerad av att människor tror att 100 000 år gripbart, när inte ens 1000 år är det.

Skolan har gjort en stort miss; på sistone. Förr visste alla om att tiden var-lång; idag är det bra nu-nu. Vi går bakåt lite?

Osv…

Ränder tar lång tid för att förändra. Det nedärvda livstankesättet låter inte rucka på sig så där över en natt…

Läste någon gång på 90-talet, att någon skrivit sin doktorsavhandling om just detta – ränderna.

Exemplet var Skåne. Att Skåne var unikt i världen för annekterade områden, genom att på ”bara” 300 år ha blivit 50% svenskt.

Exemplet ger möjligheter till tankespår i många olika ämnen… 

T ex att Rysslands spurt i olika uppgångar och fall under det senaste århundradet, lite är same-same. Att Rysslands ränder är precis som alla andras – dvs långa. Även om nutidens sett att se på det, idag kanske missar ”historiens gång”/dvs saknas.

Kanske bara för en gammal kärring, som har varit med om ett liv utan frys. 
Det var ju faktiskt alldeles nyss.

PS. Tillägg… en FB-kommentar till min syster…
”Minns du frysskåpet utanför Lundins affär (stod utomhus ju), där vår mamma hyrde ett frysfack ett litet tag? Innan vår första frys köptes – var väl strax efter TVn? – och Christian Lindkvist hjälpte till att baxa den uppför trappan till vinden (glömmer aldrig detta!).
Klart den stod på vinden – dåtidens kök hade inte plats för en frys. Klimatsmart också, åtminstone på vintern. Den många konserveringsburkarna av alla grönsaker och bär på hyllan i den stora kombinerade matkällaren/pannrummet, blev mycket färre efter det… Och jag kunde njuta av favvon råpasserade krusbär även i december! 🙂 ”

Att bara sitta i allsköns ro, och låta tankarna vandra som de vill ett bra tag- det är ett av ålders… achievements. Vad heter det på svenska? Finns ordet?

Att achievement idag ”betyder” prestation*, får mig att undra. Trodde det betydde något likt vunnit-insikt-förståelse-kunskap osv. Har uppnått något, på något sätt – fysiskt eller mentalt.
Så. Prestation* – ja, jisses. Och jisses så lurigt det är med språk… som har de ord som förtjänas; dvs för att uttrycka det vi vill säga/hur vi tänker i nuet.

Achievements idag betyder ”bara”prestation? Vilket får en att undra över vad prestation då egentligen är? 😎 Osv, osv…

**se skärmdump av länk…

Katten är en ”ensamdjur” och hunden ett flockdjur sägs det – dvs man har ledare eller inte…
Men även katter har ledare – bara på ett annorlunda-sätt.
Mindre ”bestämmande”…? Eller nå’t?

-Du får vara som du är, om jag får vara som jag är.
Katten säger alltså lite: Skit i att säga vad jag ska göra. Du är så tradig osv*
Men ”samhällskontrakt” har de nog – detta handlar om på det personliga planet, inte samma som det offentliga kattplanet. 
Vet inte riktigt hur hundar ser på detta, men tror att de inte bryr sig – utan deras fokus är på annat? 🙂

*Á la ”Du får va’ som du är, om jag får va’ som jag är.”

PS till *. Jo, jag upprepar mig. Lika bra att göra det med en gång…

Mellanslag till matematiska tecken? Mellanslag till %. Men inte efter – (minus)?

Tänker mig att det är någon språkmänniska har varit ISO-ansvarig och är skyldig till denna ”inkonsekvensen”.
Det är ju inte så viktigt egentligen… konsekvens i hur man ”ser på” tecken (och förkortningar som t ex g – gram). Eller har det betydelse; speglar ett tankesätt?

För inkonsekvensen tycker jag är viktig. Den speglar ett omatematiskt tänkande. Och det är intressant – speciellt om det handlar om ISO/standardiseringar av hur-man-skriver – osv, osv…
Det betyder väl att vi är på väg från ett matematiskt tänkande som ”förhållningsätt” till tillvaron, till…vad..?

Var går gränsen mellan vad som är acceptabelt i hur samhället är idag, jämfört med nyss?

I samhället förr så delas det inte upp i diagnoser, utan i … att vi var olika, och olikheterna var en tillgång – vi var bra på olika saker.
Utan detta så skulle vi nog inte vara där-vi-är?
På gott och ont.

Minns ni den ekonomiska dippen i början på 90-talet? Den kanske var knuten till att nätet skulle börja ta fart ett par år senare? Bland annat…..Danmark dippade rätt ordenligt, och sen USA. Idag är i alla fall DK ordentligt på banan; DKK är en sorgevaluta för skåningar idag. Värt att fundera över?

Ja, jag har också funderat på att skriva (om ”historia”). Och avskrivit; är för …lat… Borde – men kan inte få-till-det; oavsett vad, så är det jag kan berätta nog inte så viktigt egentligen. Även om det innefattar en del historia; så är tiden kanske ”längre” än den enstaka berättelsen som jag kan berätta.

Det intressanta är väl att förstå vad vetenskap är?
Dvs – det är bara vad vi har kommit fram till just nu.
Och att det inte är något ”slutgiltig kunskap” – vilket väl är hur det framställs i media.
Och som väl borde införlivas i ”läroplanen” i skolan som ett förhållningssätt: Detta-är-vad-vi vet-just-nu.
När det gäller absoluta saker som traditionellt – matte etc.- berätta att detta gäller under de premisser som beaktats/är en absolut riktig tankefigur som beskrivningsspråk; men annat kan tillkomma i andra ”ämnen”. Dvs lära ut skillnaden på ”inom” givna premisser och att det inte gäller ”allt”.

Kortversion – det som väl borde ”marknadsföras” lite mer som förhållningssätt är väl just detta – ”Detta vet vi just nu”.

Det som kallas för högerpopulism, håller nog på att ”segregera sig” till en… ja-vad-ska man-kalla-det-egentligen?

Det såväl politiska som demokratiska landskapet, håller nog på att skrivas om rejält.

Konstigt vore väl egentligen annars; med tanke på de ”fysiska” samhällsomvälvningarna/förändringarna som skett de senaste decennierna. Om allt skulle tuffa på som innan, vore väl förvånande. 

Att det tagit såpass ”lång” tid innan globaliseringen börjat ge avtryck, visar väl ändå på hur stark det demokratiska-samhället är som tanke.

De är annorlunda nu, när vi flyttat till stan’. Eller kanske egentligen inte?
På landet gick katt Lotti alltid med mig till brevlådan uppe på vägen. 😊⁠
Tror hon är som jag – varför ”promenera” om man inte ska någonstans/har ett ärende.
(Lotti är min livspartner; min käraste vän –  fast jag förstår att jag kanske kommer att överleva henne. Är det viktigt just idag?)

Klippt från FB… kattliv i stan’?
”Lotti gick inte på det denna gången; tror hon undrar vad jag håller på med…
Fast hon satt inte och väntade från utgångspunkten, utan hade börjat bege sig till där-vi-försvann – Lisa och jag. 
Denna gången skulle jag gå för att sätta mig på en parkbänk och njuta av ”skogsgrönskan” i stan’. Ungefär som hon nog brukar göra på helt egen hand… Och katt Lisa som gick med hela vägen, hon passade faktiskt på att ta en tur i buskarna som en naturlig snirklig kattpromenadväg.

⁠Längre tillbaks; andra katter…

På 90-talet bodde jag ute i skogen norr om Hörby.
Katterna gick med i timmar på svampplocknings-promenader. En katt – Blackfoot – brukade hoppa upp och ”åka” ett tag i min jack-kapuschong, när hon tyckte att hon behövde vila lite. 😸⁠
Och hennes syster tog med hela sin kull när de var 2-3 månader på en vända! Vi gick förstås inte så långt… men att se de små katterna tackla ”hindren” i skogen – det glömmer jag aldrig!
Ett par som bodde någon knapp kilometer bort, kom ibland promenerande förbi med en hel rad djur i släptåg. Minns speciellt geten som gick ”först”, och sen var det lite tripp-trapp-trull i djurstorlek i följet. 🙂