Konstigt att det finns människor som jag, som inte vill ha rakklippt fyrkantig häck och gräsmatta på hela tomten. Och inte heller putsad fasad med trä på nocken, för att påminna om då man inte hade inredd vind…

”Oj var det så med trä på nocken? Jag trodde att det var originalchickt något… jag vet inte vad, men det ser lite fattigt ut á la förr?! Och puts – visst känns det också genuint från förr?”

När min familj flyttade till huset jag bor i idag, så var vinden vind. I och för sig med tegel på gavlarna – huset hade byggts om 1879 till dåtids lyxstandard – dvs man hade höjt takstolen vilket ger idag 2,40 i takhöjd utan synliga bjälkar – och gjort gaveln till tegel.

Men vinden var fortfarande vind – det hängde lite snören överallt från takstolen från forna tiders torkning av ”you name it” – antagligen tobak.

Puts på gammal vackert tegel? Trä på nocken på gamla som såväl nya hus? Jag tar mig för pannan.

Det kan tyckas som oviktigt, men jag tror det är viktigt…

Jag älska bruna bönor med fläsk – har alltid gjort.

Men min mamma gjorde det inte, så när hon ibland var borta så passade min pappa och jag på att frossa.

En dag då hon var borta och jag kom hem från skolan, så hittade en kastrull med bruna bönor på spisen. Glad i hågen så fixade jag fläsket och åt… och undrade lite över att något störde smaken.

När min pappa kom hem, så frågade jag honom om bönorna. Och då berättade han att han gjort som hans pappa brukade göra – bara använt kastrullen igen. Kastrullen som haft norrlandspölsa innan…

Och så berättade han att min farfar Inte varje gång brukade diska det som skulle användas igen – kaffekopp, vattenglas etc.

Rätt begåvat tycker jag, även om just pölsakastrull kanske inte borde ingå i ”disksparandet”. 🙂

Att diska eller tvätta även men dagens ”miljövänliga”  metoder, är ändå väldigt omiljövänligt när det för det mesta sker i onödan.

Fast att just diska ur pölsekatrullen, hade inte varit helt fel…

PS. Vilket får mig att tänka på:

Hur ofta diskar du din kaffemugg eller ditt vattenglas på jobbet?

Hur ofta diskar du din kaffemugg eller ditt vattenglas hemma?

Hemma alltid, eller hur 😉

Apropå det med ”naturen”…

Igår när jag körde och handlade, så kom det en liten flicka cyklande med djuröron på sin cykelhjälm.

Vilket fick mina tankar att vandra…

Varför är det så poppis med djuröron bland barn? Så kom jag att tänka på alla de fall människor klätt sig i djurdetaljer för annat än värme.

Och då förundrades jag ett tag över att människan egentligen bara kanske strävar efter att vara ett djur bland alla andra?

Sen slog mig härmapan människa – och människans förmåga att lära utöver härmande.

Människans förmåga att lära utöver härmande, är likt historien om en kringresande man som blev bjuden på en måltid men tackade nej, då han aldrig åt något han inte ätit innan.

Så enkelt livet skulle varit då. Mest slappa och njuta av tillvaron.
Mina katter fräser i och för sig mot varandra då-och-då – lite att ”man får väl hålla ställningarna?” Eller är de i krig……?

Nu är det andra sommaren med min egen variant av myrbekämpning.

Den kräver lite mer än Anticimex dito – å andra sidan tror jag att den är beständigare. (Anticimex dito höll 2-3 år, generöst sagt).

I år kom myrorna in och lade ägg, när det var en köldknäpp i våras.  Minst en månad före normalt…

Jag hade flyttat in i sovrummet men också redan flyttat ut – man är väl intuitiv 😉

Förrförra årets myrsprutning verkade ha funnits kvar; de gav upp innan ens den vanliga inflyttningen.

Det ”märkligaste” är att även myrorna i gårdsplanen verkar ha sansat sig. Så även om jag har ett väldigt ”otuktat” hus och tillika trädgård, så verkar det som om jag kan prata med myror?

Katterna har velat komma in i sovrummet sedan ett tag. Nu står ett fönster öppet för vädring, sista myrorna ligger i myrdammsugaren – och jag undrar nyfiket på hur det ska gå…
Lotti kollar läget. Min evigt förbundna. 😉

Får jag säga något dumt?

Att jag tror att en hel del av dagens homosexualitet handlar om en socialt tidsbunden narcissism?

Om man går tillbaks till Rom och Grekland, så handlade det väl mest just om att vara överens i tänkande – inte om ”rå sex” dvs kåthet, fortplantning osv.

Utan lite mer ”vi grabbar”? 😉

Enklare liv ibland? Kanske just bara som avkoppling gentemot den egentliga vardagen? Eller som övning, likt mina pojkkattor övande i sina kattpojktonår?

Inte därmed sagt att det gäller alls alla, men det är nog ett ”samhällsfenomen” värt att fundera på?

Hörde igår i en amerikansk TV-serie uttrycket ”attention for details” i en forskarmening, och tyckte att det var oslagbart vackert såväl som talande, och tänkte wow – de har riktigt  språklig pejl!
Sen kom jag på det svenska ”sinne för detaljer”.