Tänkte igår igen på det att jag är uppväxt på vilt (och köksträdgård). Och att när jag var liten så var jag med min pappa på jakt ibland.

En av min pappas ”jaktkompisar” var en bonde i Hofterup – Lindkvist. Från honom kom vår fina hund Peter – en vorsteher – och några år senare det underbara gamla hus som min pappa köpte av honom.

Bönderna på den tiden köpte ju granngårdar för markens skull – man behövde fler och fler tunnland, för att få det att gå ihop. (5 tunnland, sen 50 tunnland – idag 500 tunnland?)

Så huset var ett av de som ”blivit över” – min pappa köpte det ett av honom. Sen jobbade han på att renovera det under en del år. Och sen kunde vi lämna tjänstebostaden vi bodde i, och flytta dit. 

Nåväl – storyn om jakt…

Detta är en del år innan flytten; när jag var väldigt liten. Så jag minns det inte själv, men bonden Lindkvist berättade detta. 

Jag är ”med” på jakt ute på Barsebäck/Stenbocksvall, och sitter i pappas ryggsäck.

Det dyker upp en kanin, och jag ropar – Ge den en jävel!

Inte riktigt säker på att det var så, men rar story..

Eller så var det så, och avslöjar en tidiga naturböjelse…?