Svar i en diskussion om det med skjutningarna. Egentligen en diskussion om globaliseringen – en diskussion som ännu inte riktigt finns, trots att det var så ”stort” ämne, då när det ännu inte skett…
Hur/varför försvann intresset/diskussionen?
 
”Det är ju bra att du inte blivit träffad.
Själv har jag inget ”politiskt ställningstagande” i frågan. 😉
Men väl ett samhällsmänskligt…
Personligen är jag aldrig rädd, har vandrat i Pireus på natten, i natten i Abidjan, inga problem med att gå ut från min gamla jobbplats strax bredvid Rosengård på kvällen då jag jobbade skift där.
Det är inte det som det handlar om – om man själv har blivit skjuten. Det kan man bli var som helst. Eller man kan snubbla ute på landsvägen på skånska vischan som jag gjorde i somras, och vara glad för att man överlevde.
En riktig diskussion om vad den på 90-talet efterlängtade/alla-var-fascinerade-av-stundande- globaliseringen, egentligen innebär – den lyser fortfarande med sin frånvaro.”

Kanske jag börjar bli ännu blödigare på gamla da’r, än förr…

Men när jag klappade mina katter nyss, så tänkte jag på hur de var och en blivit eftersatta på ett eller annat sätt, genom åren.
Jo jag vet – det är vad som ger erfarenhet och vidgade referensramar.
Lite på samma sätt tänker jag på min egen tillvaro; allt skit man varit med om, om livet är trist ibland – så är ändå det nu man alltid kan skapa, lika glädjefyllt i dess nu som glädje och tillfreds alltid har varit.
Visst är det fantastiskt – livet.
Det som har fascinerat mig i alla tider, är varför människor lyder. Att lyda föräldrarna – det handlar om att förmedla föräldrarnas ”värdegrund”? Och att protestera ingår i utvecklingen – Sokrates tal om ungdomens ”förfall” är en klassiker.
 
Även IS ”lyder” väl under samma människoregel? Då öst mött väst, i alla fall i teknologi.

Ja demokrati var inte en-man-en-röst, förrän rätt nyligen.
De med mer bestämmande/pengar, hade fler röster.
I USA har alla inte rösträtt, är man straffad så har man ingen. Osv.

Alla som vill kan bli politiker. De bestämmer. Osv…
Med tanke på att det idag inte är samma människor som är de ekonomiskt tunga, som de som är politiker (som det var när kungen var både rikast och den tygnsta politikern).
Särskiljningen i ekonomiskt makt från politsik, har fått det att bli lite rörigt.

Men ändå år det nog så idag, att den ekonomiska makten är den som råder. Fördelningen till den politiska diton, är nog mer och mer goodwill?

https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6str%C3%A4ttens_utveckling_i_Sverige

Historia är aldrig fel. Vare sig att relatera till den, eller att ha med den i sitt synfält.
Och frågan är väl då – hur långt är ens ”synfält”?
En del tycker att de bor i ett gammalt hus, när det är byggt på 1970-talet.. själv är för mig ”länge sedan” minst 700-800 år tillbaks.
När ”vi” pratar – pratar då jag och ”den andre” om samma sak?

Jag tror att Busi (kattflicka) är ute, och går och ropar i dörren..

Sen står jag ett litet tag i hallen och tittar på min morfars mors självporträtt, som jag hängt på väggen i sovrummet tvärs över hallen.
Och funderar på såväl det korta nuet, som den mer invanda oändligheten.

Jag tror att den stora förändringen idag, handlar om att vi blivit så många fler.
Enkelt statement/iakttagande.
Kinas enbarnspolitik, makes sense idag kanske? Lite fascinerad av att Kina tuffar på – så många på så liten plätt.
Jo jag vet – väldigt många har det eländigt där än idag. Och i andra delar av välden, har man modeshowar för djur – vilket får en att undra över vad som gått i kors i deras tänk om livet.

Jag bryr mig om mina katter, mina buskar och träd. Och såklart även om mina mänskliga släktingar – men jag litar på att de klarar sig själva; det gör väl människan alltid?