Då-och-då skriver jag in min exmans namn i ”sök”.
Numera får jag inga träffar – jag undrar om han lever…
 
Han var en flydd DDR:are, som hade levt ett eget udda liv; lite en äventyrare kan väl säga.
För vem skulle av bara envishet åka med tre bilar och en husvagn genom västra Afrika – bara för att man bestämt sig för att göra det? Och få folk på vägen att hjälpa till att knuffa upp ur diken när det regnat?
Bara en av många historier.
 
Bernd stod utanför min dörr för några år sedan – och ville ha hjälp. Jag kunde inte hjälpa – har aldrig kunnat egentligen – bara deltagit, och det har lite format mitt liv .
 
Det… söker mig… också.
Dagboksanteckning. FB-kommentar.

Life goes on.

Och så väl också ”sympatiers definition”?
Att definiera nutiden i dået – är det relevant som nutidsbeskrivning?
Eller är nutiden något som bör ses alltid bör ses men ständigt nya ögon? Även i sitt ”då”?
Även Don Quijotes påhejare, såg nog att saker förändras med tiden. Om än mycket, mycket långsamt.
Den som aldrig förändras; är nog den som längtar efter något som aldrig var?

Den som aldrig förändras; är nog den som längtar efter något som aldrig var? Tål att upprepas.

Alla kryp får leva ostört hos mig – live and let live!
Dagens verklighet är ju mer upplyst än den tid då man skulle schasa ut krypen – vi är långt vidare från Nordströms lortSverige – även om den ”synen” är lite för evigt etsad i nuet. Osv, osv…

— ”Detta var ju intressant rent psykologiskt. Någon har photoshoppat in Soros huvud på en Greta-bild och spridit den i ondsint syfte. Den har fått enorm spridning.

Personen i inlägget vet om att den är fake men drar ändå samma slutsats, nämligen att den lika gärna kunde ha varit sann, och då är det förjävligt.”

— ”Att folk går på sånt trams.”

Jo, så är det.
Och även de som inte går på det, har fått med det på näthinnan.
Nog viktigaste ”budskapet” i det hela egentligen…Förmodligen inte*. Känslan sitter kvar. Det är så propaganda fungerar.

Jag har jobbat med en eller annan sort marknadsföring, hela mitt arbetsliv. Snart 45 år av presenterande av budskap… klart jag funderar på det vad med att förmedla något egentligen innebär….

 

*går på det. Men..

Skrev i en tråd on ”proggen”.

”Det som är speciellt med Pugh Rogefeldt, är att han lyckades undgå att bli kapad till att bli definierad av att ha ingått i ”proggen”.
Stor del av musikrörelsen på 70-talet är ju numera inlemmat i något som de inte alls var. Dvs lite kapade av de som var ”politiska”. Hur katten kunde det bli så?”

”Vilket inte betyder att det därmed var höger. Snarare ”opolitiska” när det gäller höger-vänster; dvs före sin tid.
SD tror sig hävda detsamma, men har nog inte riktigt koll på de definitionerna.
Opolitiskt i fråga om höger-vänster, betyder ju att se framåt – inte att tro att man ska göra som-förr och att allt blir bra då.”

Jag förstår iofs SDs resonemang. Såväl som demokratins grund.

Jag lägger hellre mina pengar på konsumtion ”in house” – lite dyrare kanske, än billigt-billigt i importerat.
Ändå är det väl så att vi alltid kommer att stå med-rumpan-bar. När vi reser billigt osv.

Strejkar Ryan Air? Varsågod.
Förr var politik och ekonomi olika saker; politik var väl det som försökte vara en motvikt mot enbart vinning.
På ca 70-talet ( i Sverige i alla fall…) så utvecklades till att börja bli en symbios istället.
Jag gillar det med Trump (inte honom i sig, men som ”företeelse”), för att för första gången är symbiosen lite fullföljd(offentlig.
Lite kortfattat uttryckt…