Jag har en krukväxt som följt med mig i 51 år…
Alltsedan jag flyttade hemifrån.

Jag flyttade hemifrån när jag gått ut grundskolan.
Gymnasium fanns bara i sta’n och kollektivtrafiken var inte så värst då – båda mina systrar hade varit inackorderade av och till, för att slippa resorna.
Så mina föräldrar lät mig bo i Lund, då jag hittat en lägenhet där. Men bara om jag hade en äldre medboende.
Maria Therese från Chile, var den jag bodde ihop med det första året. Och hon hade en krukväxt, Svärmors tungor.
Den lämnade hon till dig, och den har jag ännu…

Ofta har den bara stått-still i åratal. En gång dog den nästan och bara genom att jag tvättade rötterna från någon slags gröna larver och planterade om den, så klarade den sig.
Sen dog den nästan igen, men med omplantering av några rötter som fanns kvar sen och lämnad ifred, så växte den igen.
Sen stod den still rätt många år…

Nu överraskar den mig igen. Började växa, och på det sätt som den sätter skotten nu, har jag aldrig sett förr.

Detta kan tyckas vara en förtäckt berättelse – men det är faktiskt så som det har varit med denna växten.
Den är väl lite mitt alter ego på något sätt…
Älskar jag naturen, eller…?

Lotti vilar – hon har koll. 🙂

Jamen hu då!
Får man väl säga? När det kanske pågår något som man inte har koll på… i ”väst”. Eftersom man ägnar sig åt sig själv; det enda som ”finns”? 🙂

”Jihad” har sedan en hel del år investerat.. i Afrika.
Kina har sedan en hel del år investerat.. i Afrika.
Ryssland också på sitt sätt numera.
Visst är det superspännande?

https://www.svd.se/a/kEGBXv/uppgift-juntan-i-niger-ber-wagner-om-hjalp

Astrid Lingrens Emil i Lönneberga.
Minns det första boken – fick den i födelsedagspresent då jag fyllde 6 år…
Hans vänskap med Grisekoen – där berättade hon om vänskapen med de djur som man födde upp, för att sen en gång äta… om symbiosen och kärleken som är förlorad för det flesta idag, då vi är ”stadsbor”.

Jo, jag är född på lannet’, men inte i en lantbrukarfamil – jordbruksekonom och agronom var mina föräldrar.
Min pappa jagade – det ingick i matförsörjningen när/där han växte upp – så jag är uppväxt på viltkött. Och egna grönsaker.
Vi hade en stor köksträdgård och var självförsörjande på grönsaker, frukt-och-bär ( som de flest var rätt nyss).

När jag var ung så var jag med min pappa på jakt en del.
Jag har skjutit hare och rådjur; kan man inte skjuta dem, så ska man inte äta dem…. Tänker jag. Faktiskt.

Det är underbart kul att titta på vad fåglarna har för sig…

Skatorna t ex är smarta. När det är ”större” mat, så äter de inte på plats, utan tar det i näbben och flyger iväg med det, antagligen till boet – dvs de kör på det med lager för-en-annan-dag. 

Ibland lägger jag ut lite torrkattmat till dem precis utanför uterummet, och de äter bums. Men aldrig att de hoppar in i uterummet för att äta kattmaten där, fast det är bara någon meter bort. 

-Man är väl inte dum – har superkoll på riskbedömningen, tänker nog skatan. 🙂

Jag hade lite godisbollar gjorda av dadel, mango och passionsfrukt. Låter gott – men de var lite tradiga, tyckte jag.

Kollade innehållsförteckningen – inget salt eller socker, bara frukt. Så jag slängde ut dem som fågelmat.

Mitt skatpar var där direkt – de måste ha en fantastisk ”näsa”!

De tog varsin boll och flög iväg.

Sen kom de strax tillbaks. Och nu börjar det för mig underbara…

En skata tog en boll och flög iväg.

Den andra skatan tog en boll och lade den i en hålighet mellan några stenar i trädgården, och täckte den sen med ett gammalt löv.

Magi för mig!

Såväl att få se detta, som också att skatan lagrade mat i min lilla trädgård, när det finns en stor park utanför. (Och de har ett fint skatbo där.)

Det kallar jag för förtroende…

Ja, jo. Jag är knäpp.

Tänkte igår igen på det att jag är uppväxt på vilt (och köksträdgård). Och att när jag var liten så var jag med min pappa på jakt ibland.

En av min pappas ”jaktkompisar” var en bonde i Hofterup – Lindkvist. Från honom kom vår fina hund Peter – en vorsteher – och några år senare det underbara gamla hus som min pappa köpte av honom.

Bönderna på den tiden köpte ju granngårdar för markens skull – man behövde fler och fler tunnland, för att få det att gå ihop. (5 tunnland, sen 50 tunnland – idag 500 tunnland?)

Så huset var ett av de som ”blivit över” – min pappa köpte det ett av honom. Sen jobbade han på att renovera det under en del år. Och sen kunde vi lämna tjänstebostaden vi bodde i, och flytta dit. 

Nåväl – storyn om jakt…

Detta är en del år innan flytten; när jag var väldigt liten. Så jag minns det inte själv, men bonden Lindkvist berättade detta. 

Jag är ”med” på jakt ute på Barsebäck/Stenbocksvall, och sitter i pappas ryggsäck.

Det dyker upp en kanin, och jag ropar – Ge den en jävel!

Inte riktigt säker på att det var så, men rar story..

Eller så var det så, och avslöjar en tidiga naturböjelse…? 

Försiktiga katter – som halvvilde pågen som kanske vill flytta in (han funderar), och även min lilla försiktiga Snuffi – är klokare än de flesta människor, tycker jag.
Jag klappar dem och det är OK. Men en oförsiktig rörelse, och de reagerar direkt.
”Kan jag lita på henne? Bäst jag tar det osäkra;-) för det osäkra…”

Människor är annorlunda – de flesta…?
”Klappa dem” och allt är OK. 🙂

Intressant med hur FB idag ”definierar” den sociala tillhörigheten.
Beroende på vilka funktioner som var och en har påslaget – själv har jag inget ”påslaget”, då jag vill inte bli ”vidarebefordrad” av en-mest-algoritm – missar såklart en hel del. Kan leva med det… 🙂

Så här tycker jag att det verkat vara..

Att ”gilla”, som ses av vänner – verkat vara på tillbakagång.
Göra en personlig kommentar, är då en ny slags gilla-markering.
Fantastiskt hur sociala regler/beteenden, snabbt anpassar sig till… nuet. 😀

När jag var barn i en liten by i Skåne – Barsebäck – inte att förväxla med  Barsebäckshamn där kärnkraftverket ligger – så var det en liten ”okänd” by på skånska bonnvischan. Med hög medelålder; dvs nästan alla som bodde där hade jobbat på Barsebäcks gods, fast med tiden/den tekniska utvecklingen hade ju antalet anställda reducerat – men byn och alla som hade jobbat på godset fanns ju kvar.
Medelåldern var rätt hög, kan man väl säga.

Min mamma berättade om att hon träffat på någon i en av affärerna, som lite skröt om att han levt hela sitt liv Barsebäck. Vilket fick min mamma att peka på min äldsta syster som var liten då och såga ”det har hon också”. Ungefär så. I en by med 250 ca innevånare – så var det ”nyss”.

Det fanns två affärer, postkontor, distriktsköterska, ålderdomshem.
Även skola – min äldsta syster gick där- sen blev skolan ”centraliserad” till Löddeköpinge. Och där gick jag – fortfarande folkskola då. Åkte skolbuss och hade med mig mackor och choklad i termos.
När jag började 5:an (grundskola nu), så fick vi skolmåltider – den ständig krossade termosglaset var ett minne blott  – termosgladet krossades med jämna mellanrum i min cykelframfart för att hinna med skolbussen.:-)
Kuriosa.. Lödde var en egen kommun före kommunsammanslagningen 1971.
Säkert minst flera tusen innevånare stor kommun…

1960 åker vi på semester. Till Bohuslän.
Min pappa var från Bohuslän, så han ville nog visa oss sin hembygd.
Och då vi hade bil, tillskillnad från nog alla andra i byn… så:
1961 – vi åkte på campingsemester. Ett tält var inköpt och det var spännande.
Vi hade satt upp det i trädgården och ”provbodde”. Nog det bästa faktiskt!
Sen bilade vi genom Danmark och kom till norra Tyskland. Och jag fick ont i magen.
Blindtarminflammation. Blev opererad i Cuxhaven.
Så kan det gå för en turist på 4 år. 😀

När jag var barn i en liten by i Skåne – Barsebäck – inte att förväxla med  Barsebäckshamn där kärnkraftverket ligger – så var det en liten ”okänd” by på skånska bonnvischan. Med hög medelålder; dvs nästan alla som bodde där hade jobbat på Barsebäcks gods, fast med tiden/den tekniska utvecklingen hade ju antalet anställda reducerat – men byn och alla som hade jobbat på godset fanns ju kvar.
Medelåldern var rätt hög, kan man väl säga.

Min mamma berättade om att hon träffat på någon i en av affärerna, som lite skröt om att han levt hela sitt liv Barsebäck. Vilket fick min mamma att peka på min äldsta syster som var liten då och såga ”det har hon också”. Ungefär så. I en by med 250 ca innevånare – så var det ”nyss”.

Det fanns två affärer, postkontor, distriktsköterska, ålderdomshem.
Även skola – min äldsta syster gick där- sen blev skolan ”centraliserad” till Löddeköpinge. Och där gick jag – fortfarande folkskola då. Åkte skolbuss och hade med mig mackor och choklad i termos.
När jag började 5:an (grundskola nu), så fick vi skolmåltider – den ständig krossade termosglaset var ett minne blott  – termosgladet krossades med jämna mellanrum i min cykelframfart för att hinna med skolbussen.:-)
Kuriosa.. Lödde var en egen kommun före kommunsammanslagningen 1971.
Säkert minst flera tusen innevånare stor kommun…

1960 åker vi på semester. Till Bohuslän.
Min pappa var från Bohuslän, så han ville nog visa oss sin hembygd.
Och då vi hade bil, tillskillnad från nog alla andra i byn… så:
1961 – vi åkte på campingsemester. Ett tält var inköpt och det var spännande.
Vi hade satt upp det i trädgården och ”provbodde”. Nog det bästa faktiskt!
Sen bilade vi genom Danmark och kom till norra Tyskland. Och jag fick ont i magen.
Blindtarminflammation. Blev opererad i Cuxhaven.
Så kan det gå för en turist på 4 år. 😀

Skrev rätt nyss…

Utan min ex-man Bernt, så skulle jag nog aldrig tagit körkort (har inte sett honom på väldigt länge och undrat om han fortfarande lever….).
Nu är min gamla bil slut och jag körde i eftermiddags till verkstan och gjorde upp om att de ska köpa den om någon dag. Sen in till stan för att köpa månadskort på Skånetrafiken, för att nu vara billös till slut igen efter 35 år. Det var lite vägarbete, så jag fick snirkla mig genom centrum och parkera på ”fel/oplanerad” plats. Därför kom det sig att gick jag förbi Mormors café på Knut den stores torg… och vem satt på en parkbänk där, om inte Bernt!
Cirkeln slöt sig…

Klippt från FB. 🙂

Vi behöver inte jobba 8 timmar per dag. Det är sedan länge ”over kill”.

”Ju billigare det blir att låta en robot göra ett jobb desto lägre blir lönerna för människor.” skriver Max Andersson. Och så är det väl. 

Det har sedan länge skrivit lite om att vi egentligen bara behöver jobba 4 timmar om dagen. För att bibehålla ”hyfsad” standard. Bara 2 timmar om vi nöjer oss med standard från…70-talet?

Dagens samhälle med robot-jobb etc, är nog bara en fortsättning på att vi går mot ett mer ekonomiskt segregerat samhälle igen. Tror jag.
Och det bör väl var fokus på!

Bra med FB – får en att skriva.

”Vi behöver inte jobba 8 timmar per dag. Det är sedan länge ”over kill”. Skrev jag.
”Ju billigare det blir att låta en robot göra ett jobb desto lägre blir lönerna för människor.” skriver någon. Och så är det väl.

Det har sedan länge skrivit lite om att vi egentligen bara behöver jobba 4 timmar om dagen. För att bibehålla ”hyfsad” standard. Bara 2 timmar om vi nöjer oss med standard från…70-talet?
Dagens samhälle med robot-jobb etc, är nog bara en fortsättning på att vi går mot ett mer ekonomiskt segregerat samhälle igen. Tror jag.
Trist. För alla ”mutade” vanliga-du-och-jag… Som tänker sig att nu när pandemin är över, så kan vi fortsätta som innan.

De var nog inte pandemin som var grejen, och inte heller Ukraina.
Visst är jag tradig?

Nu ska jag säga något riktigt dumt…

Ryssland – 1918 tog ”man över” – men hur människor tänker är ju samma; format av det samhälle/kultur de växt upp i. Så jag tänker mig att man egentligen bara ”fortsatte”, fast med andra… förtecken?

Kennans Sibirien, utgiven 1896 i den utgåva jag har. Berättar om övervakning osv. Om man inte kan förstå(koppla, att ”rådande” samhället ”bara” fortsatte, så får man väl tänka till?

Nyss gick jag ut till bokhyllan för att dubbelkolla årtalet – och såg att guldinskriptionen av titeln börjat försvinna. Jag skojar inte. Tidens tanden är även fysisk.

PS. Man kan börja med att fundera över att vikingarna reste längs Volga, hur Peter den Store fick sina första kanoner, varför ”vikingasjukan” finns längs Volga. Och en hel massa annat kul.
Men det ändrar inte det; att ”tiden” går mycket långsammare ”framåt”, än vi… kanske tror. I de flesta avseenden. Tror jag.


https://biblioteket.stockholm.se/sok/author/George%20Kennan/topic/Sibirien

Igår kväll så hörde jag någon knapra på kattmaten. Men det lät inte som vanligt… Så nyfikna jag var tvungen att kolla såklart.
En igelkott hade traskat in i köket och knaprade.
Älskar igelkottar, men inomhus… lite fel.

Jag försökte skrämma den så att den skulle gå ut, men såklart rullade den bara ihop sig till en skyddande boll.
OK – sopskyffeln kom i bruk. Försiktigt lirkade jag upp kotten på denna, och bar ut.

Men den lät sig inte avskräckas – 5 minuter senare var den där igen. Nu lite klokare – inget ”bollskydd”, utan den traskade bara helt sonika ut när jag kom och skällde på den.
Så upprepade vi proceduren en gång till…

Katterna hade intresserat kollat det hela, så utan resonemang fick jag katterna att gå in (fast men muta, vilket de normalt sett inte skulle accepterat bara-sådär), så att jag kunde stänga den dörr som alltid står öppen ut på sommaren.
Ett fat med kattmat sattes ut, och ett med vatten.
Lille kotten kom sen och åt.

Nu förstår jag varför jag de senaste dagarna har fått något som nog är loppbett. Lille kotten har nog varit här några nätter, och antagligen tagit med sin en till matgäst? 🙂

Jag har tittat om på några gamla TV-serier – bl a Elisabeth I med Glenda Jackson och även Tudors.

Verkligheten är fortfarande är lite som den alltid har varit – krig mm – man kan undra över att inte så mycket egentligen hänt?

Makt är fortfarande den förhärskande ”grejen”. Oavsett vilken form den än tar sig; den ”nutida” ekomiska dito är väl egentligen bara samma sak?

Var finns lugnet att leva? Så som t ex mina katter gör. Och de flesta människor nog egentligen vill? Eller har alla en ”gen” i sig, som säger att det jag-tycker-är-det-rätta. Kanske är det så…?

En reptilgrej då, som rimmar illa med människans nutida tanke om sig själv kanske?

Hittade gammalt skriveri…

— Han har gjort en egen katt-lega. 🙂
”Alla” säger att katter jagar och bara dödar för ”nöjes” skull – det är nog något som bör funderas över.
Mina katter jagar så klart – men inte så värst mycket alls. (När Tufse tog en råtta, så tyckte jag att han faktiskt bidrog till ”hushållet”.)
De får bra foder – tror det är A och O.
Lite som med människor – ”rätt” mat gör att man förstår vad det handlar om. Och då behöver man inte bry sig om hur man var… 😉
Ibland sitter skata och katt tillsammans bara någon meter ifrån varandra – tror att de filosoferar lite över livets position. —

Det med skata-katt gäller mer än någonsin. Katterna och skatorna är nästan kompisar numera här… Åtminstonde sitter de nära varandra – och skiter i varandra. 🙂
Tufse är dock i katthimlen numera – gullepågen! Älskade honom…

Så trött man blir ibland på nuet – att alla blivit stadsbor och man har glömt den enkla grundläggande kunskapen för överlevnad ( jo, så det är det nog – basic för överlevnad – mat… )

Så här tänker jag:

Numera har ju trend/mode-grejen även nått odling/trädgård.
 Pallkragar är på modet nu – de ska väl bl a signalera att man är miljömedveten och odlar…



Pallkragar och ”köpejord” för att fylla dem med, kostar lite.
 Önskar att någon kunde upplysa folk om att att man oftast faktiskt kan plantera direkt i den fina jord man har.

I västra Skåne där jag bor, så är ju pallkragar verkligen bara en trädgårdsinredningsdetalj – här är jorden +10, så det är bara att gräva och så i den jord man har utanför knuten. 

Kan någon berätta detta i ett spännande reportage?

Tack!

Einstein lär ju ha haft Asbergers.* Om han fått diagnos då och tagits omhand av samhället idag – var vore vi nu? Nog i rätt samma samhälle. Bara aningens annorlunda… X2?

Idag har vi ett diagnossamhälle, där alla ska funka utefter givna samhällspremisser. ”Kina” är ju inte egenlligen så inte långt borta, i att vara i var mans tankesätt om sin samhällsroll – utan att vi sett vad som smugit sig på…? 

Idag heter det diagnos – effektiv ”kontroll” kanske? Utan att vi ens förstår att de är oss själva vi helt frivilligt ”kontrollerar”…

Var en del i DDR när gränsen öppnades, då jag var gift med en flydd östysk. Och slogs då av hur lika Sverige och DDR var då – det var lite en överraskning. Men så förstod jag också något . Tror jag.

*nu autism som samlingsbegrepp. Jisses!

Pensionär.

Förr var det väl för att när folk blivit gamla och inte riktigt orkade jobba längre, utan behövde ta det lite lugnare (förenklat uttryckt..).

De som inte hade familj att luta-sig-tilbaka på var helt ekonomiskt utlämnade. Så kom pensionssystemet.*

Idag är löftet om den eviga-semestern = pensionen = Hurra – nu ska jag minsann semestera forever! Fast för de flesta är det nog inget hurra för egentligen (även om många vill skylta med det som varande så, även när väldigt många sitter mer ensamma än någonsin förr…).
Att vara en del av samhället på ett eller att sätt, är nog det som folk gillar mest. Pensionär nu-och-då – är inte riktigt samma sak. Tänker jag.
*https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkpension.

Dagens skolor lär ut källkritik – hur är det med utlärningen av ”tankekritik”?

Inte helt lätt kanske… det börjar kanske med att ämnet historia borde få mer än 2 t i veckan?

Förr fick man det med sig ”hemifrån” – idag är generationsförmedlandet nästan nere på noll. Dagis etc… vi lever inte tillsammans längre. Fokus är förflyttat till ”samhället”. Lite likt i Kina kanske? På sitt sätt? 😉

Detta är nog en av de absolut allvarligaste frågorna egentligen. Tänker jag.