Jag satt och läste lite dagstidning på datorn i köket, och så hörde jag att en skata varnade otroligt högljutt utanför den öppna trädgårdsdörren och så nära, att det nästan lät som om den var på väg att komma in i huset.
Jag hade nyligen ställt ut lite kattmat på trädgårdstrappen –  hellre mata de främmande kattpojkarna utanför huset, än att de kommer in för att äta och märker lite på vägen…
Lotti och Snuffi hade varit lite oroliga, och jag tänkte att nu är den stora orangea pågen här för att äta lite – såg honom för några timmar sedan då jag åkte och handlade. 
Så jag gick för att kolla läget…
 
Det var en räv där som åt! Och den hade lyckats få ner matskålen en bit ut på gräsmattan. Tittade upp på mig. Stint. Rätt lugnt. Men så jag sjasade rent instinktivt. Hur dumt var inte det?!? När jag kunde fått ett fantastiskt foto istället…
Rätt ordentligt söt var den och rätt liten – inte fullvuxen räv, tror jag. Skatorna och katterna fortsatte på var sitt håll att vara vaksamma ett tag. Skatorna tjattrade extra högt ett bra tag till och Lotti valde en helt annan väg in än vanligt..
Men nu har lugnet återställt sig.
Och den ”enda” bilden på den lilla räven finns på min näthinna. Inte fy skam det förstås. Egentligen 🙂
 
PS. Om jag inte ställer ut kattmat nu i sommar – kommer jag då kanske att ha en räv som slinker in i köket ibland, för att äta lite? 
Fascinerade tanke, som jag ska hålla i sinnet nästa gång jag funderar på motorvägen, som hörs här för det mesta. Eller som en lördagskväll rätt nyligen, då en inflygning till Kastrup tog en lägre vända än vanligt – så att jag inte bara plötsligt hörde ett av flygplanen (som normalt sett är så högt uppe att de inte hörs i sina inflygningscirklande) – utan trodde att det var på väg att krascha utanför – kanske tom på motorvägen en bit bort? 🙂
Det mest fantastiska…
 
På utedelen av min värmepump utanför köksfönstret, där mina kattor brukar sitta när de vill meddela att det vill komma in – satt nyss en helt annan katt.
 
Inte den rätt rare pågen med skadat öra, som min katter bara väser helt lätt åt. Och som för övrigt sprang in i söndags kväll och inte bara åt (vilket är helt OK), utan även märkte lite samtidigt (Inte OK).
Jag blev rätt uppgiven, för nu när det börjar bli varmt ute så vill jag faktiskt kunna ha trädgårdsdörren öppen dygnet runt då jag är hemma. Men han hade inte tagit i alls, utan lukten var borta nästa morgon… dessutom var han rätt söt när jag kom ner från ovanvåningen på söndagskvällen och såg honom. Och han flydde inte direkt, som en vildkatt skulle gjort – utan satt kvar inomhus på trädgårdsdörrsmattan tills jag sjasade ordentligt.
 
Nej katten på utedelen idag, var den andra hankatten som kommer hit ibland – och som mina katter inte gillar alls. De brukar väsas och morras som om världen höll på att gå under då han visar sig, och Lotti har varit i riktigt hårbollsslagsmål med honom tidigare. En kaxig typ! 
Som nu plötsligt satt där ute och såg helt annorlunda ut än tidigare/såg helt from och rar ut… som om han hörde till.
Har han kollat hur mina katter gör när de hoppar upp där?
Jag börjar misstänka att nu när Tufse är borta sedan i höstas, och det finns bara kattflickor i huset – så har plötsligt alla roller förändrats (kanske även min…)?
Men kattor – inte ska de bete sig som människor? Kattflickor löper och resten av tiden är de ”neutrala” – ”bara” katter? Kattpojkar likaså.
Men kattpojkarna utan hem, tycker sig se en öppning.
Rätt makalöst. Fast egentligen inte.*
 
*OBS – jag skriver bara om mina katter.
Det intressantaste är väl egentligen, att det finns allra minst lika många människor som förr – som vill leva på att lura andra?
Måste vara gammalt som gatan – stöld i alla dess former?
Det intressanta då är hur de människor är funtade – som har överlevt all samhällsutveckling men fortfarande bara vill sno från andra som jobbar.
DET – är intressant om något! När det gäller hur samhället är funtat..
Att uppkoppling är lite ett måste idag, och att det egentliga livet hägrar i en ”dröm”… med en själv, ens tankar, ens själv ”utan” tanke; bara med ro att fundera på det enklaste enkla.
Som huruvida fåglarna har vatten, när jag inte fyllt på vattenbadet. Om de då dricker ur märgelhålan då istället? Och andra för mig lika viktiga frågor… livet handlar om att överleva.
Den tanken ger mig ro.
När jag nyligen skulle göra layout på en tidning som jag inte sett innan, så var det enklare/gav mer övergripligt intryck att kunna bläddra i ett tidigare tryckt ex – helt annat än att ”bläddra” i t ex en pdf. Alla sidorna var där ”samtidigt” – lite förenklat uttryckt.
Samma måste då gälla läsning all läsning. Strukturen påverkar hur vi tar till oss saker.

Jag är 62 år nu.

Ska inte varken ”skönhetsoperera” mig eller ta hormoner för bli ung igen.
För varför ska jag slänga bort allt jag kämpat för i livet? Att bli gammal-och-kanske-lite klokare, för något som inte intresserar mig längre –  bara för att jag skulle tro att det gör att andra gillar mig mer då?
Är kanske det grejen – att bli gillad?
Ja, då får jag bli gillad för så som jag är; inte för att jag är snygg och attraktiv. Utan för hur jag är, vad jag lärt mig som människa genom det liv jag levt.
Demokrati-diskussion 2.0 är på G.
Inte så konstigt egentligen, att det behövs en uppdatering av ett 2000 år gammalt ”begrepp”, till vad som kommit till idag i företeelser/möjligheter,
Men det är svårt såklart, att ”anpassa”. Alla är vilse… de flesta inte ens medvetna om att tillämpningen behöver ses över. Uppdateras till nuet.
GDPR t ex var nog mest en affärsidé, som svalts med hull-och-hår – av de som satt i beslutsfattande positioner, fast inte hade koll på något av idag. Lätta offer.
PS. Hackers dröm kanske? Miljardkostnad för egentligen ”inget”, 🙂

Att vara gammal och förstå det som varit/dvs referenser, eller att vara gammal och inte förstå mer än nuet/jag-är-trevlig och bara nuet är min referens.

I vilket fall som helst – vi är väldigt många människor nu. Det är en realitet.
Som ingen egentligen pratar om?