Jag tror att den stora förändringen idag, handlar om att vi blivit så många fler.
Enkelt statement/iakttagande.
Kinas enbarnspolitik, makes sense idag kanske? Lite fascinerad av att Kina tuffar på – så många på så liten plätt.
Jo jag vet – väldigt många har det eländigt där än idag. Och i andra delar av välden, har man modeshowar för djur – vilket får en att undra över vad som gått i kors i deras tänk om livet.

Jag bryr mig om mina katter, mina buskar och träd. Och såklart även om mina mänskliga släktingar – men jag litar på att de klarar sig själva; det gör väl människan alltid?

Är blir så ävla trött på all icke-diskussion.
Prata om det viktiga- vad kunskap är, eller vad man vill att det är. Inte om vad samhället – vi alla har ”gjort” den till en frånvaro, alltså snarare berövar oss från en del… Är någon intresserad av återerövring? 🙂

Så vad är då skola egentligen? Att man förmedlar samlad kunskap? Och vem bestämmer vilken samlad kunskap man ska förmedla?

Alldeles nyss var det lätt, det handlade om överlevnad. Om t ex att kunna odla och bygga hus. Min pappa var ekonom, men han tillhörde den generationen som även kunde hantverk – det var han uppväxt med – fysiskt överlevnad.

På kort tid, så har vi kommit långt ifrån livet självt, överlevnaden.
Och då kanske även från tanken självt? För vem har en tanke, filosoferar om livet – om man inte vet hur man ska överleva rent fysiskt…

Ge oss politker som är smarta! Eller rättare sagt – bli smartare så att vi får smartare politiker = alla ”vi” är faktiskt ju politikerna; de är våra företrädare. Eller?

Jag är så trött på alla dessa icke-diskussioner och käftslängande. För fanken – ta er i kragen!

Förra sommaren låt jag min trädgårdshjälp riva det gamla växthuset, som min pappa byggt mot garageväggen. Han hade byggt det själv på gammeldags sätt, med stomme av bjälkar och av gamla fönster som ”väggar”. Det var för att driva upp plantor i, och även ett litet elelement var installerat. Det var med sorg/nostalgi som jag gick med på rivningen, men jag hade låtit det förfalla…
I växthuset fanns också en vinranka som växt otroligt genom åren – långt över garagetaket och ner på andra sidan garaget… Det var en vinexperimentplanta för kallt klimat från Alnarp, som min pappa fått från en bekant (har också en fantastisk hibiskus från samma ”källa”, som har blommat i en månad nu).
Nåväl – inte bara växthuset revs, utan vinplantan jämnades också med marken.
Men i torkan – vilken växt poppade upp igen (när den icke-svenska rönnen nästan dog? 🙂

PS. Den klänger också åt ”andra hållet – är halvvägs in i hibiskusen… 🙂IMG_0807

Våra uttryck/ord idag, täcker inte vårt samhälle idag. Är vi så okreativa/stagnerade, att vi inte förmår hitta nya orden för saker som idag är vitt skiljda; som bara förr var ”samma”? Ja, då är det inte att undra på att vi inte kan hantera vad vi ”åstadkommit”. 😀

Rosengårdssvenska – där har du nya ord. Och ungdomar som är födda i Sverige och som talar detta/med ”brytning”. Är idealet kanske t ex italienska USA, till viss del i alla fall..- Osv osv.

Var är de nya ”svenska” orden? Chilla etc – är det det enda språkligt kreativa idag? Och varför kan ingen ”infödd svensk”, böja sitt eget språk idag utefter behag? Det finns otroliga möjligheter att leka med såväl ord som uttrycksätt, för att säga det man vill=språkets funktion. Är vi så fast i att följa regler, så att vi inte ens kan skoja med våra egna tankar? Utan aha-och-ohoar när andra gör det med ”sitt”.

För en sak är väl viktigast av alla – att använda språket som en melodi. Utan den förmågan är det man säger intet. Att kunna böja det – språket – till lekfullhet, i det man säger. Då talar man.

Språket speglat tanken. Är språket inte levande – tja… då är det väl för att man inte har något att säga. Just nu i alla fall?

Varför skriver jag? Varför bryr jag mig? Jag har inte egna barn, fast såklart släkt om än liten nutida dito.

Så egentligen så skulle jag kunna sluta bry mig. Allt är nog OK de år jag har kvar, så jag kan ju bara egentligen fortsätta att chilla 🙂

Men jag tror att jag skriver/bryr mig utav en ryggmärgsfunktion, eller kalla det reptilhjärna – samma sak väl. Jag funkar nog helt säkert precis som myrorna, som jag är fascinerad av/har skrivit om/har länkat till diverse artiklar om tidigare.

Det finns nog en grundläggande ”gen”, som gör att vi bryr oss. Men vi bryr oss på olika sätt, om olika saker. ”Maktgenen” som en del har, är säkert lika viktig. Kan bara inte riktigt förstå hela dess vidd. Men det är säkert något som ger sig med tiden. Bara synd att en nyfiken en, inte får se hur det går med just ens egen tid framöver.
Jovisst – en del år såklart. Men inte ”på riktigt” – dvs i ett hyfsat tidsperspektiv på minst ett par hundra år eller så.

PS. Min Lotti envisas med att sitta på utedelen av luft/vattensystemet och krafsa på köksfönstret för att komma in, trots att trädgårdsdörren är öppen.
Jag får gå till dörren och ropa på henne. Liten makt-katt…? 🙂