Next Google fick jag nyhetsmejl om – ja, ja…  Själv är jag rätt ointresserad av ”the next google” 😉 Big ideas of tomorrow, kommer kanske att se rätt annorlunda ut än dagens föreställning om detta?

Om allt fortsätter som vanligt – då är dagens ”heros”, snabbt morgondagens by-gones… 😉

Räven. Trodde jag var bara här på tillfälligt besök förra månaden… skånska slätten är ju inte riktigt ”rävigt”.
Men oj så fel – han var här nyss. Kanske har han bosatt sig i grannens ärvda kullfallna mini-granplantering, som är en liten förlängning av min egen ”naturtomt”?
I alla fall var han här nyss, och åt plommon. Han startade med de små gammeldags rödgula, och avslutade med mer gourmet-variant – gula Opal.
Allra först åt han ett nerfallet/självgallrat omoget äpple från matäppleträdet – något som rådjuren också verkar gilla; omogna nerfallna Transplant Blanch ratar alla… intressant.
Tufse kom och smet in efter övertalning, fast han var velig – ”ska jag ut och kolla kanske?” – jag bestämde att man inte ska utmana ödet mer än nödvändigt och stängde trädgårdsdörren trots mild protest. 🙂

Makalöst igår – min Tufse har börjat vakta… uppfarten? Hans nya favvoplats är i vägrenen precis där tillfartsvägen når gårdsplanen.

Igår låg han där och sov. Med magen i vädret på Tufse-manér! 🙂 Matte jag, har ännu inte lyckats ladda kameran med zoom, så ni får tänka er bilden…

Jag undrar vad som försiggår i hans huvud. Då han valt denna platsen? Det är ju en människoplats – inte en kattplats?

”Humour me” och ”skojar du…” – där de tre prickarna betyder lite winkey, winkey – är  talande skillnad mellan att språk är uttryckssätt för tankar i sina respektive samhällen.

Språk är underbart; att förstå språk är att förstå vad användaren menar. Då språket är till för att uttrycka det man behöver förmedla – så förändras de just ständigt.

Den som klagar över ”utarmning”, pratar då om något annat än det egentliga språket; de pratar om förändringar i tankeföreställningar.

Apropå det med ”naturen”… När jag körde och handlade för ett tag sedan, så kom det en liten flicka cyklande med djuröron på sin cykelhjälm. Vilket fick mina tankar att vandra…

Varför är det så poppis med djuröron bland barn? Så kom jag att tänka på alla de fall människor klätt sig i djurdetaljer för annat än värme. Och då förundrades jag ett tag över att människan egentligen bara kanske strävar efter att vara ett djur bland alla andra?

Sen slog mig det med  härmapan människa – människans förmåga att lära utöver härmande. Människans förmåga att lära utöver härmande, är likt historien om en kringresande man som blev bjuden på en måltid men tackade nej, då han aldrig åt något han inte ätit innan.

”Oj var det så med trä på nocken? Jag trodde att det var originalchickt något… jag vet inte vad, men det ser lite fattigt ut á la förr?! Och puts – visst känns det också genuint från förr?”
Dumheten slår dumheten.
Flytta människor till stan’ och flytta dem sen tillbaks till lannet’. Och  tro att de har koll?

Kanske det inte var meningen? Att de skulle ha koll…

Jag står för det jag tycker. Det ändras med åren dessutom.

Registrerera gärna.

Blir det en dag då man måste sätta hårt mot hårt – må så va’.

Är det någon som vill fega då, så är det ju inte någon man kan lite på.

Så vad är problemet med ”registrering”?