Jag lägger hellre mina pengar på konsumtion ”in house” – lite dyrare kanske, än billigt-billigt i importerat.
Ändå är det väl så att vi alltid kommer att stå med-rumpan-bar. När vi reser billigt osv.
Strejkar Ryan Air? Varsågod.
Förr var politik och ekonomi olika saker; politik var väl det som försökte vara en motvikt mot enbart vinning.
På ca 70-talet ( i Sverige i alla fall…) så utvecklades till att börja bli en symbios istället.
Jag gillar det med Trump (inte honom i sig, men som ”företeelse”), för att för första gången är symbiosen lite fullföljd(offentlig.
Lite kortfattat uttryckt…
Det som i mitt tycke är intressant just nu, är efterdyningen av ”-89” – då … kapitalismen ”vann” (visst var det så?) – så är det allmänna politiska medvetandet lite i limbo, då spelreglerna förlorade sin bäring.
Ingen har riktig hittat rätt i nuet – inte en helt lätt sak.
Jag skulle aldrig ha kommit på att skriva detta – om det inte var för i en diskussion…
Jag tackar mina FB-vänner.
Jag kan se att enstaka små beslut i mitt liv, förändrade min livsinriktningen totalt ibland.
Efteråt så kan jag se vilka – de nästan lyser som små irrbloss i mina minnen av mitt liv.
Men just då – när jag tog ett enstaka beslut, så var det som vilket som helst man gör rätt ofta; först långt senare kunde jag se skillnaden mellan de oviktiga-och-de-viktiga.
Idag undrar jag över om de beslut som jag tog, som förändrade mitt liv på ett för mig uppenbart sätt, egentligen bara var lite ”show-off”:
Att jag ändå skulle hamna med mig själv i samma tankesfär, oavsett hur jag ämn gjort i livet.
Känns faktisk rätt tryggt.
Tack för att ni fick mig att tänka till!
Skrev svar till en vän:
Ja, det var en magisk tid!
Att din lägenhet är museum idag – är ju faktiskt rätt ordentligt roligt!
Minns när du flyttade in – visst bodde du tvärs över gatan innan…?
Vet inte riktigt hur jag ”hittade dig/fick för mig att föreslå dig som hyresgäst, när LTH-studenten som bodde där var klar med sina studier, och flyttad ut.
Andra lägenheten på bottenvåningen, beboddes också av en som pluggade på LTH. Och jag föreslog andra vänner som hyresgäster – Kulturen, som var hyresvärd ”köpte” mina förlag.
Fortsättning följer…
Min första lägenhet i Lund var på Adelgatan 1B.
Huset tillhör Kulturen. Sist jag var där, så var bottenvåningen en del av muséet numera, i form av arbetarmuseum/bostad.*
På den tiden var det mycket rivning i Lund – bara små delar av Nöden återstod. ”Genombrottet” hade var ju varit på G…
Sven Sjöström, trummis hos Peps, bodde på hörnet på Korsgatan – ett av de få husen som fanns kvar. Sven var en av mina allra käraste vänner på den tiden. Därför var jag en del i Nöden.
Minns att jag var inne och tittade på ”fallfärdiga” Stora Tvärgatan 2 eller 3? – det var rätt fascinerande att gå i de kvarteren/husen då. Även om jag på den tiden inte visste det jag vet idag; jag var kanske ca 16 år då, och inte från Lund.
*Jag undrar om de tog tillvara den fina Kallinge gasspisen, som jag fixade till mitt kök?
Jo, jag bjöd in ”cheferna” på Kulturen till samtal/visning.
I början på 80-talet, så köpte jag till slut ett boende i Lund – en liten 2:a på Södra Esplanaden.
I centrum såklart, för jag ville ju ha hela-min-tillvaro runt knuten som jag ”alltid” haft – att bo utanför Lunds inre ringgata runt stadskärnan, fanns inte i min värld då. (Mitt stadsliv asså…)
På 70-talet fanns gott om väldigt billiga hyresdito – billigt för att det var en gammaldags boendestandard. Många hade t ex gemensamt dass i trappen – och min första lägenhet på Adelgatan hade faktiskt ett av Lunds sista utedass.
Men när de statliga superbilliga ”lånen” för att renovera äldre fastigheter kom på mitten 70-talet, så förändrades hela… boendemarknaden.
De billiga lägenheterna som unga tidigare kunde hitta som första boende försvann – de som var billiga pga av låg standard.
Klart att den totala renoveringen av äldre fastigheter, var otroligt viktigt! Även om en hel del skodde sig, kan man väl säga… 
Och några decennier senare, såg jag hur allt förfallit i DDR – där man låtit allt ”rasa” (annan story).
Åter till mitt lägenhetsköp.
Då jag hade börjat jobba, så kunde jag som sagt köpa mig en lägenhet. Södra Esplanaden – HSB 1:an i Lund, 3 längor byggda -35, -36, -37.
Jag var så glad för den otroligt vänliga atmosfären i huset.
De gamla grannarna i 2:an intill, var så glada för att unga flyttade in – inga klagomål på ”stök” – tvärtom. De tyckte att det var härligt.
När jag bott där några år, så hade man 50-årsklalas.
Det var uppdukat på gräsmattan utanför.
Och en äldre man talade om hur det var…
Ungefär så här berättade han:
Han var uppväxt i Nöden, tvärs över gatan. När han var barn, var marken en fruktodling av någon sorts. Han och hans kompisar brukade palla frukt där.
När HSB började bygga dessa första hus i Lund, så var de motarbetade och fick fajtas för sin rätt.
Husen betydde otroligt mycket för många – att flytta till ljus och dåtidens modernitet – de blev lite en symbol för det möjliga.
I sista huset – Esplanden 20, så byggdes det också 3:or. Men ingen hade råd med dem – så de splittades till 1:or.
När jag köpte lägenheten, så fick jag den ursprungliga ”köpeboken” – 800-någonting var köpesumman från början. Har inte kvar den förstås – när lägenheten sålde, så var det fortfarande köpebeviset..
Tro katten att det är fantastiska hus, med det som sitter i väggarna.
Träd in, och var glad!
