Våra uttryck/ord idag, täcker inte vårt samhälle idag. Är vi så okreativa/stagnerade, att vi inte förmår hitta nya orden för saker som idag är vitt skiljda; som bara förr var ”samma”? Ja, då är det inte att undra på att vi inte kan hantera vad vi ”åstadkommit”. 😀
Rosengårdssvenska – där har du nya ord. Och ungdomar som är födda i Sverige och som talar detta/med ”brytning”. Är idealet kanske t ex italienska USA, till viss del i alla fall..- Osv osv.
Var är de nya ”svenska” orden? Chilla etc – är det det enda språkligt kreativa idag? Och varför kan ingen ”infödd svensk”, böja sitt eget språk idag utefter behag? Det finns otroliga möjligheter att leka med såväl ord som uttrycksätt, för att säga det man vill=språkets funktion. Är vi så fast i att följa regler, så att vi inte ens kan skoja med våra egna tankar? Utan aha-och-ohoar när andra gör det med ”sitt”.
För en sak är väl viktigast av alla – att använda språket som en melodi. Utan den förmågan är det man säger intet. Att kunna böja det – språket – till lekfullhet, i det man säger. Då talar man.
Språket speglat tanken. Är språket inte levande – tja… då är det väl för att man inte har något att säga. Just nu i alla fall?
