Amerikansk är idag mycket bra, tycker jag.
Förr klagades det ofta, men idag är väl de enda berättigade klagomålet att TV-serier har tagit över filmens roll.
Bröderna Cohen har börjat med TV-serier, lästa jag nyss.
Så det att film bara berättar om en enskild företeelse, gentemot att en TV-serie kan skildra ett pågående skeende, är väl det intressanta idag.
En typ av statement kontra… en annan typ av statement?
Vilken typ av statement, är up-to-date nu? 😉

Minns SVT:s TV-teater – det var fantastisk!
Minns speciellt en pjäs med Krook och Järegård, då de gick runt ett middagsbord…
Vad som egentligen sades förstod jag nog inte – var för ung? – men jag förstod motsättningens… dramaturgi.

Några år senare hade jag flyttat till Lund och var en gjuten besökare på Filmstudion. Såg all film som var ”inne” och minns t ex Bunuels Borgarklassens diskreta charm.
Nu i efterhand, så kan jag förstå att TV-teaterns föreställning, var långt mer raffinerad än det mesta i filmväg då.
Jag har inga tankar om usch-och-fy, inga tankar om ”hur kunde det ha varit om…”
Men att det var så, är något fint. Rest my cace
https://sv.wikipedia.org/wiki/TV-teater_i_Sverige

Jag har egna tankar om vad som är bra, när det gäller det kulturella arvet och dess betydelse för samhället.

Men egentligen ingen ”definitiv” tanke om det jag tror är rätt-eller-fel.

Dvs jag kan ha helt fel, i min föreställning om kulturarvets egentliga funktion. Det att den är avgörande för att samhällsutvecklingen går vidare på ett sätt som jag hurrar för.

Jag måste erkänna att min tilltro till förståelsen av historien är grundmurad, och jag sörjer över att fokus inte breddats utan ersatts av ointresse.

Men kanske var det alltid så?

Och jag är bara lite off, á la de flesta från dået?

Det är alltid bra att kunna kopiera det man skrivit, när någon fått en att vilja skriva genom en direkt fråga/ämne? 🙂

PS. Jag har egna tankar om vad som är bra, när det gäller det kulturella arvet och dess betydelse för samhället.

Men egentligen ingen ”definitiv” tanke om det jag tror är rätt-eller-fel.

Dvs jag kan ha helt fel, i min föreställning om kulturarvets egentliga funktion. Det att den är avgörande för att samhällsutvecklingen går vidare på ett sätt som jag hurrar för.

Jag måste erkänna att min tilltro till förståelsen av historien är grundmurad, och jag sörjer över att fokus inte breddats utan ersatts.

Men kanske var det alltid så?

Och jag är bara lite off, á la de flesta från dået?

Amerikanska TV-serier 2.
Igår tittade jag på en mer actiondito – NSCI Los Angeles.
Och även i denna ”enklare”, så fanns litterära skämt. Anpassade till serien förstås. Men dock.
 
För en del år sedan så tittade jag och min systerdotter på Lost. Hon hade ständigt frågor; varför gör han så, etc.
 
Det är väl därför som amerikanska TV-serier har hänvisningar till historia – för att de som är unga ska bli nyfikna? Och fråga.
 
Utan de frågorna, och utan den infon i skolan som i mångt och mycket ersatt föräldrarnas… uppfostran – så vann ju lite faktiskt öst då muren föll…
 
PS. Tycker ändå att privatskolor ska avskaffas; detta handlar inte om skolan i sig.

Decentralisering – de är väl trixet för all etablerad samhällsbyggnad?
England och Katalonien, även Sveriges väg innan man lite ”räddhågset” gick med i EU.

Jag är inte för eller emot EU – det är en oundviklighet.