”Oj var det så med trä på nocken? Jag trodde att det var originalchickt något… jag vet inte vad, men det ser lite fattigt ut á la förr?! Och puts – visst känns det också genuint från förr?”
Dumheten slår dumheten.
Flytta människor till stan’ och flytta dem sen tillbaks till lannet’. Och tro att de har koll?
Kanske det inte var meningen? Att de skulle ha koll…
Jag står för det jag tycker. Det ändras med åren dessutom.
Registrerera gärna.
Blir det en dag då man måste sätta hårt mot hårt – må så va’.
Är det någon som vill fega då, så är det ju inte någon man kan lite på.
Så vad är problemet med ”registrering”?
Jag tittade nyss på en liten insekt som kröp på köksfönstret. Först målmedvetet upp, upp längs karmen i mitten. Och så stötte den på ovankanten och ”uppet” tog slut.
Så hoppade den lite ner, tog hjälp av sina vingar ibland, kröp lite runt hit och dit i sidled på rutan. Upp och lite ner och verkade ha förlorat intresset av bara ”upp”, som den så målmedvetet startade ut med.
Efter ett tag så började den krypa och lite ibland flyga på högerrutan istället. Och så förstod till slut dumma jag – det var inte upp den egentligen ville – utan bara ut i det fria…
Det var uppåt-klättrandet som förvirrade mig. 🙂
Konstigt att det finns människor som jag, som inte vill ha rakklippt fyrkantig häck och gräsmatta på hela tomten. Och inte heller putsad fasad med trä på nocken, för att påminna om då man inte hade inredd vind…
”Oj var det så med trä på nocken? Jag trodde att det var originalchickt något… jag vet inte vad, men det ser lite fattigt ut á la förr?! Och puts – visst känns det också genuint från förr?”
När min familj flyttade till huset jag bor i idag, så var vinden vind. I och för sig med tegel på gavlarna – huset hade byggts om 1879 till dåtids lyxstandard – dvs man hade höjt takstolen vilket ger idag 2,40 i takhöjd utan synliga bjälkar – och gjort gaveln till tegel.
Men vinden var fortfarande vind – det hängde lite snören överallt från takstolen från forna tiders torkning av ”you name it” – antagligen tobak.
Puts på gammal vackert tegel? Trä på nocken på gamla som såväl nya hus? Jag tar mig för pannan.
Det kan tyckas som oviktigt, men jag tror det är viktigt…
Jag älska bruna bönor med fläsk – har alltid gjort.
Men min mamma gjorde det inte, så när hon ibland var borta så passade min pappa och jag på att frossa.
En dag då hon var borta och jag kom hem från skolan, så hittade en kastrull med bruna bönor på spisen. Glad i hågen så fixade jag fläsket och åt… och undrade lite över att något störde smaken.
När min pappa kom hem, så frågade jag honom om bönorna. Och då berättade han att han gjort som hans pappa brukade göra – bara använt kastrullen igen. Kastrullen som haft norrlandspölsa innan…
Och så berättade han att min farfar Inte varje gång brukade diska det som skulle användas igen – kaffekopp, vattenglas etc.
Rätt begåvat tycker jag, även om just pölsakastrull kanske inte borde ingå i ”disksparandet”. 🙂
Att diska eller tvätta även men dagens ”miljövänliga” metoder, är ändå väldigt omiljövänligt när det för det mesta sker i onödan.
Fast att just diska ur pölsekatrullen, hade inte varit helt fel…
PS. Vilket får mig att tänka på:
Hur ofta diskar du din kaffemugg eller ditt vattenglas på jobbet?
Hur ofta diskar du din kaffemugg eller ditt vattenglas hemma?
Hemma alltid, eller hur 😉
Apropå det med ”naturen”…
Igår när jag körde och handlade, så kom det en liten flicka cyklande med djuröron på sin cykelhjälm.
Vilket fick mina tankar att vandra…
Varför är det så poppis med djuröron bland barn? Så kom jag att tänka på alla de fall människor klätt sig i djurdetaljer för annat än värme.
Och då förundrades jag ett tag över att människan egentligen bara kanske strävar efter att vara ett djur bland alla andra?
Sen slog mig härmapan människa – och människans förmåga att lära utöver härmande.
Människans förmåga att lära utöver härmande, är likt historien om en kringresande man som blev bjuden på en måltid men tackade nej, då han aldrig åt något han inte ätit innan.
Så enkelt livet skulle varit då. Mest slappa och njuta av tillvaron.
Mina katter fräser i och för sig mot varandra då-och-då – lite att ”man får väl hålla ställningarna?” Eller är de i krig……?
