Jag satt och läste lite dagstidning på datorn i köket, och så hörde jag att en skata varnade otroligt högljutt utanför den öppna trädgårdsdörren och så nära, att det nästan lät som om den var på väg att komma in i huset.
Jag hade nyligen ställt ut lite kattmat på trädgårdstrappen –  hellre mata de främmande kattpojkarna utanför huset, än att de kommer in för att äta och märker lite på vägen…
Lotti och Snuffi hade varit lite oroliga, och jag tänkte att nu är den stora orangea pågen här för att äta lite – såg honom för några timmar sedan då jag åkte och handlade. 
Så jag gick för att kolla läget…
 
Det var en räv där som åt! Och den hade lyckats få ner matskålen en bit ut på gräsmattan. Tittade upp på mig. Stint. Rätt lugnt. Men så jag sjasade rent instinktivt. Hur dumt var inte det?!? När jag kunde fått ett fantastiskt foto istället…
Rätt ordentligt söt var den och rätt liten – inte fullvuxen räv, tror jag. Skatorna och katterna fortsatte på var sitt håll att vara vaksamma ett tag. Skatorna tjattrade extra högt ett bra tag till och Lotti valde en helt annan väg in än vanligt..
Men nu har lugnet återställt sig.
Och den ”enda” bilden på den lilla räven finns på min näthinna. Inte fy skam det förstås. Egentligen 🙂
 
PS. Om jag inte ställer ut kattmat nu i sommar – kommer jag då kanske att ha en räv som slinker in i köket ibland, för att äta lite? 
Fascinerade tanke, som jag ska hålla i sinnet nästa gång jag funderar på motorvägen, som hörs här för det mesta. Eller som en lördagskväll rätt nyligen, då en inflygning till Kastrup tog en lägre vända än vanligt – så att jag inte bara plötsligt hörde ett av flygplanen (som normalt sett är så högt uppe att de inte hörs i sina inflygningscirklande) – utan trodde att det var på väg att krascha utanför – kanske tom på motorvägen en bit bort? 🙂
Det mest fantastiska…
 
På utedelen av min värmepump utanför köksfönstret, där mina kattor brukar sitta när de vill meddela att det vill komma in – satt nyss en helt annan katt.
 
Inte den rätt rare pågen med skadat öra, som min katter bara väser helt lätt åt. Och som för övrigt sprang in i söndags kväll och inte bara åt (vilket är helt OK), utan även märkte lite samtidigt (Inte OK).
Jag blev rätt uppgiven, för nu när det börjar bli varmt ute så vill jag faktiskt kunna ha trädgårdsdörren öppen dygnet runt då jag är hemma. Men han hade inte tagit i alls, utan lukten var borta nästa morgon… dessutom var han rätt söt när jag kom ner från ovanvåningen på söndagskvällen och såg honom. Och han flydde inte direkt, som en vildkatt skulle gjort – utan satt kvar inomhus på trädgårdsdörrsmattan tills jag sjasade ordentligt.
 
Nej katten på utedelen idag, var den andra hankatten som kommer hit ibland – och som mina katter inte gillar alls. De brukar väsas och morras som om världen höll på att gå under då han visar sig, och Lotti har varit i riktigt hårbollsslagsmål med honom tidigare. En kaxig typ! 
Som nu plötsligt satt där ute och såg helt annorlunda ut än tidigare/såg helt from och rar ut… som om han hörde till.
Har han kollat hur mina katter gör när de hoppar upp där?
Jag börjar misstänka att nu när Tufse är borta sedan i höstas, och det finns bara kattflickor i huset – så har plötsligt alla roller förändrats (kanske även min…)?
Men kattor – inte ska de bete sig som människor? Kattflickor löper och resten av tiden är de ”neutrala” – ”bara” katter? Kattpojkar likaså.
Men kattpojkarna utan hem, tycker sig se en öppning.
Rätt makalöst. Fast egentligen inte.*
 
*OBS – jag skriver bara om mina katter.
Det intressantaste är väl egentligen, att det finns allra minst lika många människor som förr – som vill leva på att lura andra?
Måste vara gammalt som gatan – stöld i alla dess former?
Det intressanta då är hur de människor är funtade – som har överlevt all samhällsutveckling men fortfarande bara vill sno från andra som jobbar.
DET – är intressant om något! När det gäller hur samhället är funtat..
Att uppkoppling är lite ett måste idag, och att det egentliga livet hägrar i en ”dröm”… med en själv, ens tankar, ens själv ”utan” tanke; bara med ro att fundera på det enklaste enkla.
Som huruvida fåglarna har vatten, när jag inte fyllt på vattenbadet. Om de då dricker ur märgelhålan då istället? Och andra för mig lika viktiga frågor… livet handlar om att överleva.
Den tanken ger mig ro.
När jag nyligen skulle göra layout på en tidning som jag inte sett innan, så var det enklare/gav mer övergripligt intryck att kunna bläddra i ett tidigare tryckt ex – helt annat än att ”bläddra” i t ex en pdf. Alla sidorna var där ”samtidigt” – lite förenklat uttryckt.
Samma måste då gälla läsning all läsning. Strukturen påverkar hur vi tar till oss saker.

Jag är 62 år nu.

Ska inte varken ”skönhetsoperera” mig eller ta hormoner för bli ung igen.
För varför ska jag slänga bort allt jag kämpat för i livet? Att bli gammal-och-kanske-lite klokare, för något som inte intresserar mig längre –  bara för att jag skulle tro att det gör att andra gillar mig mer då?
Är kanske det grejen – att bli gillad?
Ja, då får jag bli gillad för så som jag är; inte för att jag är snygg och attraktiv. Utan för hur jag är, vad jag lärt mig som människa genom det liv jag levt.
Demokrati-diskussion 2.0 är på G.
Inte så konstigt egentligen, att det behövs en uppdatering av ett 2000 år gammalt ”begrepp”, till vad som kommit till idag i företeelser/möjligheter,
Men det är svårt såklart, att ”anpassa”. Alla är vilse… de flesta inte ens medvetna om att tillämpningen behöver ses över. Uppdateras till nuet.
GDPR t ex var nog mest en affärsidé, som svalts med hull-och-hår – av de som satt i beslutsfattande positioner, fast inte hade koll på något av idag. Lätta offer.
PS. Hackers dröm kanske? Miljardkostnad för egentligen ”inget”, 🙂

Att vara gammal och förstå det som varit/dvs referenser, eller att vara gammal och inte förstå mer än nuet/jag-är-trevlig och bara nuet är min referens.

I vilket fall som helst – vi är väldigt många människor nu. Det är en realitet.
Som ingen egentligen pratar om?

Samtal – då pratar man ihop sig och utbyter tankar.

Polemik – då lite fajtas man om vad man tycker är rätt tolkning av vad det än vara månde.

Samtal – då vill man lära sig mer, förstå mer.
Polemik – då vill man ”vinna” – övertyga den andra om att man har rätt.

Är det hela egentligen det gamla vanliga det handlar om – drivkraften in extendum – makt? Bara så tradigt. Det med makt asså. 🙂

Igår morse var en speciell morgon.

På onsdagskvällen när jag gick in i badrummet på bottenvåningen, så hörde jag att det ”krafsade” i röret som ventilerar badrummet.
Attans tänkte jag, och tänkte sen en hel massa tankar på en gång.
• Det sitter en fågel någonstans i ventalitionsrören
• Nu vet jag vad det var för ett litet runt galler jag hittade på gräsmattan i somras
• Jag kan inte göra något ikväll. Och hur ventilationsrören till de bägge badrummen (har ett på ovanvåningen också) går i allsköns förening ovanför undertaken – ingen aning!
• Nu måste jag släppa detta, inte fundera på fågelns lidande. Vilket jag lyckades med – kanske all fågelmatning har gett mig en absolutionsförmåga? 😉

Torsdag morgon skulle jag duscha. I duschen i badrummet på ovanvåningen.
Hon i duschkarbinen hade lite skräp. Och det krafsade i ventilen… och syntes en klo lite då och då. Någon hade suttit där hela natten, och antagligen stor del av föregående dag.
Efter att ha övervägt olika alternativ… och sen tänkt till lite till – så gick jag och hämtade en skruvmejsel. Stängde ”locket” så att de krafsande klorna inte störde mitt skruvande. Sen kom ventilen av och ut flög kajan.
Badlakanet fick ny användning, kajan lät sig fångas in och var helt lugn. Så bar jag ner ”påsen” och släppte ut den. Den flög iväg, tycktes helt OK. Kunde flyga obehindrat alla fall…

När jag sen berättade detta på jobbet i morse, så sade en arbetskamrat – du fick lite bra karma idag. 🙂

Det enkla är det svåra.
Är min favvodevis.
Fakta finns inte i sig. Bara uppfattningar.
Till och med 1+1 är väl en slags uppfattning egentligen?

Det är märkligt det där – med att samhället i omedveten tanke lever med så mycket från förr; att dået råder mer än vad om syns.
Det gör ju att människor inte vet varför de gör ”vad de gör”… när info-kedjan är bruten till dået, så famlar man.

”Vi” tycker ju att vi blir smartare hela tiden – och visst blir vi väl det, åtminstone på ett individuellt plan. Skam vore det väl annars om man inte lärde sig något med åren. 😎
Men det där med att tro att alla var dummare förr, och att bara med dagens kunskapsuppdateringar så är vi smartare och mer.. raffinerade i vår kunskap och humor numera, är väl något man bör tänka efter över….

När jag och min ex, 1988 åkte till Elfenbenskusten med Iberia – så fick vi stanna över i Madrid. Jag var lite förundrad över att han kommenterade att det inte fanns någon som helst grön växt i fönstren i husen vi åkte förbi, på vår väg in till stan med flygbussen.

Idag förstår jag.
Förr hade man krukväxter – när man var tvungen att vara ”inne”, t ex på vintern. Man ville man vara ute också – naturen var nära/dvs livsluften!
Idag är anknytningen till naturen mer och mer borta, t o m i länder som Sverige, där den varit stark tidigare.
Och i storstäden som Madrid – redan för länge sedan.

Hur ska man då få människor att förstå? Allt ifrån klimatförändringarna till anknytningen till att brukande av jorden faktiskt är avgörande? Att hur vi gör det, faktiskt är lite viktigt.

Det försegick något av ett hostile-takeover inom MP på dess väg till ”makten”. Precis som inom Djurens parti nyss.
 
Min mamma var med om att starta MP – tror att hon såväl som t ex Garthon och många andra från dess begynnelse, virrar på huvudet idag.
 
Egentligen så är dess grund väldigt up-to-date idag, men dess företrädare är av banan.
Vilket får en att undra över om huruvida det personliga ”jag-vill-synas, kanske är för många viktigare än frågorna i sig?
 
I vilket fall som helst – MP under rätt ledning är hur bra som helst.
Om skånska igen…
Om nu hie är ett snår – buskage/snår/”unga växter”.
Hur är man då när man är hien eller hialös?
 
Jag hittar bl a detta som översättning:
hialös – rastlös, nervöst bråttom
För mig är det uppenbart att det ligger något i det…
Även om bråttom förr, inte nödvändigtvis är riktigt samma som bråttom nu… 😉
För mig har hialös alltid betytt ”utan gränser” – dvs allt från frosseri till nyfikenhet.
Hialös är alltså ”frossaren” – oavsett vad man frossar i.
Kanske struntar den hialöse i det som tyckt vara de unga snårer? Eller ger sig helt hän..?
 

Utanför så snurrar luft/vatten-värmepumpens utedel.
Tänk att när jag installerade den, så var jag oroligt för att den skulle ”låta”.
Numera är jag orolig för att den inte ska låta – dvs ha lagt av.
Dess surrande ger ro numera, även om den stannar ibland med ett skramlande och pyser ut ånga – någon slags reset. Det skrämde fåglarna till en början. Men nu har såväl jag som fåglarna vant oss.
Förr stod det en mulltunna utanför köksfönstret, som Lotti använde för att ”kontakta” mig när hon ville in.
Lotti använder numera utedelen till att göra samma, och de andra katterna har lärt sig att göra samma – den är mycket mer praktisk för ändamålet än mulltunnan=större yta och alldeles precis utanför köksfönstret.
Livet tickar på…

Demokrati är helt OK väl?
Bara vilken sorts? Olika typer av utövande inte bara finns, utan har framför allt funnits. För betydligt mindre än 100 år sedan, så gällde inte en man/en röst i Sverige. I USA gäller det fortfarande, alla har inte rösträtt. Dvs frågan om vem som ska få bestämma, är också en demokratisk fråga… 😉
Sverige är utan regering. Hur länge var det nu som Belgien var utan regering? 😉
Det går bra ett väldigt långt tag, tror jag. För regeringsbeslut handlar ju om långsiktiga saker…? Och det mesta i samhället tuffar på i just denna långsiktiga vardag, som redan är satt sedan VÄLDIGT lång tid tillbaks.
Om justeringarna inom ramen dröjer lite för att politikerna käftar – tja, då kanske det beror på att ramarna behöver uppdateras?
Och då menar jag inte att SD är lösningen… (om nu någon missförstår mig, av välvilja eller ovilja) 😀
 
Nej, jag menar att om det gått så ”långt”, att inte ens de styrande politikerna egentligen saknas – ja, då är samhället lite självstyrande, och utom ”kontroll?
Vem styr då? Eller tuffar det bara på utan kontroll… utan egentlig egen… vilja..?
Svar i en diskussion om det med skjutningarna. Egentligen en diskussion om globaliseringen – en diskussion som ännu inte riktigt finns, trots att det var så ”stort” ämne, då när det ännu inte skett…
Hur/varför försvann intresset/diskussionen?
 
”Det är ju bra att du inte blivit träffad.
Själv har jag inget ”politiskt ställningstagande” i frågan. 😉
Men väl ett samhällsmänskligt…
Personligen är jag aldrig rädd, har vandrat i Pireus på natten, i natten i Abidjan, inga problem med att gå ut från min gamla jobbplats strax bredvid Rosengård på kvällen då jag jobbade skift där.
Det är inte det som det handlar om – om man själv har blivit skjuten. Det kan man bli var som helst. Eller man kan snubbla ute på landsvägen på skånska vischan som jag gjorde i somras, och vara glad för att man överlevde.
En riktig diskussion om vad den på 90-talet efterlängtade/alla-var-fascinerade-av-stundande- globaliseringen, egentligen innebär – den lyser fortfarande med sin frånvaro.”

Kanske jag börjar bli ännu blödigare på gamla da’r, än förr…

Men när jag klappade mina katter nyss, så tänkte jag på hur de var och en blivit eftersatta på ett eller annat sätt, genom åren.
Jo jag vet – det är vad som ger erfarenhet och vidgade referensramar.
Lite på samma sätt tänker jag på min egen tillvaro; allt skit man varit med om, om livet är trist ibland – så är ändå det nu man alltid kan skapa, lika glädjefyllt i dess nu som glädje och tillfreds alltid har varit.
Visst är det fantastiskt – livet.