Ja demokrati var inte en-man-en-röst, förrän rätt nyligen.
De med mer bestämmande/pengar, hade fler röster.
I USA har alla inte rösträtt, är man straffad så har man ingen. Osv.

Alla som vill kan bli politiker. De bestämmer. Osv…
Med tanke på att det idag inte är samma människor som är de ekonomiskt tunga, som de som är politiker (som det var när kungen var både rikast och den tygnsta politikern).
Särskiljningen i ekonomiskt makt från politsik, har fått det att bli lite rörigt.

Men ändå år det nog så idag, att den ekonomiska makten är den som råder. Fördelningen till den politiska diton, är nog mer och mer goodwill?

https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6str%C3%A4ttens_utveckling_i_Sverige

Historia är aldrig fel. Vare sig att relatera till den, eller att ha med den i sitt synfält.
Och frågan är väl då – hur långt är ens ”synfält”?
En del tycker att de bor i ett gammalt hus, när det är byggt på 1970-talet.. själv är för mig ”länge sedan” minst 700-800 år tillbaks.
När ”vi” pratar – pratar då jag och ”den andre” om samma sak?

Jag tror att Busi (kattflicka) är ute, och går och ropar i dörren..

Sen står jag ett litet tag i hallen och tittar på min morfars mors självporträtt, som jag hängt på väggen i sovrummet tvärs över hallen.
Och funderar på såväl det korta nuet, som den mer invanda oändligheten.

Jag tror att den stora förändringen idag, handlar om att vi blivit så många fler.
Enkelt statement/iakttagande.
Kinas enbarnspolitik, makes sense idag kanske? Lite fascinerad av att Kina tuffar på – så många på så liten plätt.
Jo jag vet – väldigt många har det eländigt där än idag. Och i andra delar av välden, har man modeshowar för djur – vilket får en att undra över vad som gått i kors i deras tänk om livet.

Jag bryr mig om mina katter, mina buskar och träd. Och såklart även om mina mänskliga släktingar – men jag litar på att de klarar sig själva; det gör väl människan alltid?

Är blir så ävla trött på all icke-diskussion.
Prata om det viktiga- vad kunskap är, eller vad man vill att det är. Inte om vad samhället – vi alla har ”gjort” den till en frånvaro, alltså snarare berövar oss från en del… Är någon intresserad av återerövring? 🙂

Så vad är då skola egentligen? Att man förmedlar samlad kunskap? Och vem bestämmer vilken samlad kunskap man ska förmedla?

Alldeles nyss var det lätt, det handlade om överlevnad. Om t ex att kunna odla och bygga hus. Min pappa var ekonom, men han tillhörde den generationen som även kunde hantverk – det var han uppväxt med – fysiskt överlevnad.

På kort tid, så har vi kommit långt ifrån livet självt, överlevnaden.
Och då kanske även från tanken självt? För vem har en tanke, filosoferar om livet – om man inte vet hur man ska överleva rent fysiskt…

Ge oss politker som är smarta! Eller rättare sagt – bli smartare så att vi får smartare politiker = alla ”vi” är faktiskt ju politikerna; de är våra företrädare. Eller?

Jag är så trött på alla dessa icke-diskussioner och käftslängande. För fanken – ta er i kragen!