Även alla i ens eget liv, har olika preferenser.
När folk tror att som-en-av-mina-ex-begåvats-sade-ca-1983 – att alla tror att de känner igen ”mannen” på att han har en liten svart mustasch – så enkelt är det ju inte.
Hitler?
0
Jag har skrivit ett antal inlägg med samma rubrik – så nu ett igen.
En bok fick mig att tjata igen..
Kanske den är hur tråkig i sig som helst, men bara tanken på att skriva denna boken – matchar min vardag idag hur bra som helst…
PS. Älskar min vardag idag. Lugn och ro… finns det bättre i livet?
Citatlänken leder till artikeln.
Underbart är när man kommer hem från jobbet.
Och byter kläder till ”fula” hemmakläder – nog egentligen mest som en symbolisk handling…
Katterna får dagens ”muta” – lite färskmat. Resterna sätts ut till de förvildade katterna – Grå kommer bums. Och är mindre och mindre skygg.
Snart ska jag äta mina rester från igår. En halv potatisbakelse, grönkål brässerad med lök, vitlök och sen toppad med creme fraiche, lite steka grönsaksbullar från ICA och lite stekt eko-choritzo från Tångamossen.
Och nu ligger Lotti på tangentbordet igen och gullar sig – min allra käraste vän…
Kan en onsdag bli bättre egentligen?
”Inte bara för att jag läser boken Djurens språk nu. Utan för att läsa den innebär en hel del.
Då jag är i början av den, så blir jag ledsen* (*arg) för att människor är så glada över att de fått djur till att säga saker på människospråk.”
Är det det dummaste, mest överskattade någonsin, i tron om människans ”suveränitet”.
Att tror att djur ska prata människospråk!
Jag ”pratar” med mina katter. Inte alltid som jag förstår – är det viktigt?
Jag förstår ju inte heller allt som människor säger. Men nog mer av katterna som jag delar tillvaro med, än människor som jag inte känner.
Undrar lite.
Tycker alla att allt är OK idag?
Är det som eventuellt skaver, lätt ”begravt” i morgondagens.. upplevelse…
Jag är så förundrad, över att alla de som idag om är så utbildade, inte tänker mer än deras egen näsa är lång.
Dvs utbildningen handlar om att förstå fakta.
”Utbildning” som människa, är en helt annan sak.
Fast det vet väl alla? 😹
Det finns ett litet grane precis söder om min tomt.
Grannbonden planterade det för ca 40 år sedan, för han ville ha mer rådjur och fasaner på slätten. (Jo, han hade alltid bössan med sig på traktorn…)
När jag flyttade hit till föräldrahemmet igen för drygt 10 år sedan, så stod de flesta granarna fortfarande höga och resliga. Vid rätt tid på kvällen, kunde jag vissa dagar titta ut på en silhouette av stora granar med en måne vandrade över dem… det var väldigt vackert, om än väldigt o-slätt-skånskt.
Sen dess har grandungen decimerats betydligt. Främst nog för att det är helt fel jord för gran* – och sen har torkan de senaste åren gjort sitt.
Kan inte låta bli att tänka, att granarnas kamp för att överleva, ändå faktiskt lite har stulit grundvatten från annat; det står en rönn vid tomtgränsen mot granarna. Och som jag vattnat lite de senaste somrarna. Undrar om den klarar sig så värst länge till…
* Jo, planteringen var redan i-förfall för 10 år sedan
Om vi nu är lite alla kungar idag?
Kan domdera och byta kök bara för att vi vill ha nytt?
Har vi då inte mest lärt oss dumheterna/vill bli som ”kungen”?
Förr så ville väl alla ha ett gott liv, ett hyfsat liv.
Och förstod att ”kungens” aldrig-får-nog-tillvaro, var rätt tradig. 😁
PS. Tanken får aldrig nog – en hel annan sak?
Det är sparsamt med katternas uteliv, nu när det är vinterhalvår. En liten tur då-och-då…
När jag kommer hem från jobbet, så är det såklart dags – alla kattflickorna begav sig ut idag i nästan samlad trupp…
Sen när Lotti satt på ”katthyllan” utanför köksfönstret och signalera jag-vill-bli-insläppt och jag öppnade trädgårdsdörren – ja, då sladdade alla tjejerna in. I nästan samlad sladdning… 🙂 Utan att bry sig om varken katthierarkin eller andra vanliga… försiktighetsmått.
Skatt på plastpåsar häcklas.
Men det handlar ju inte om pengarna i sig? Några kronor hit eller dit, sätter ju inte käppar i hjulet för Thailandsresa eller det nya designköket – eller för ny billigare vardagskonsumtion i det lilla heller, för den delen? Att byta saker som fungerar för nytt mode – enligt tanken ”vi återvinner ju, så det gör ju inget”?
Samtidigt som man kan säga t ex ”Ja men Kina och Afrika – de släpper ju ut mer CO2 än vi, när de eldar på…
Det eldar på för värme i husen och för att laga mat.
De väntar på att vi-i-väst, ska uppfinna tillräckligt bra grejer för att även de som tillhandahåller billigproducerade varor, ska också ska kunna… tja, inte vet jag. 😎
Plast och CO2 – fokus idag – men det handlar om mycket mer.
Plastfokuset är nog mest en enkel grej, för att vi lite… smarta, tröga i väst på ett enkelt sätt ska förstå, det vi inte vill ska var verkligheten.
En del säger att plastfokuset döljer de verkliga problemen – må så va’ – men man måste börja med ABC om man ska lära sig läsa?
Då-och-då skriver jag in min exmans namn i ”sök”.
Numera får jag inga träffar – jag undrar om han lever…
Han var en flydd DDR:are, som hade levt ett eget udda liv; lite en äventyrare kan väl säga.
För vem skulle av bara envishet åka med tre bilar och en husvagn genom västra Afrika – bara för att man bestämt sig för att göra det? Och få folk på vägen att hjälpa till att knuffa upp ur diken när det regnat?
Bara en av många historier.
Bernd stod utanför min dörr för några år sedan – och ville ha hjälp. Jag kunde inte hjälpa – har aldrig kunnat egentligen – bara deltagit, och det har lite format mitt liv .
Det… söker mig… också.
Dagboksanteckning. FB-kommentar.
Life goes on.
Och så väl också ”sympatiers definition”?
Att definiera nutiden i dået – är det relevant som nutidsbeskrivning?
Eller är nutiden något som bör ses alltid bör ses men ständigt nya ögon? Även i sitt ”då”?
Även Don Quijotes påhejare, såg nog att saker förändras med tiden. Om än mycket, mycket långsamt.
Den som aldrig förändras; är nog den som längtar efter något som aldrig var?
Den som aldrig förändras; är nog den som längtar efter något som aldrig var? Tål att upprepas.
Alla kryp får leva ostört hos mig – live and let live!
Dagens verklighet är ju mer upplyst än den tid då man skulle schasa ut krypen – vi är långt vidare från Nordströms lortSverige – även om den ”synen” är lite för evigt etsad i nuet. Osv, osv…
— ”Detta var ju intressant rent psykologiskt. Någon har photoshoppat in Soros huvud på en Greta-bild och spridit den i ondsint syfte. Den har fått enorm spridning.
Personen i inlägget vet om att den är fake men drar ändå samma slutsats, nämligen att den lika gärna kunde ha varit sann, och då är det förjävligt.”
— ”Att folk går på sånt trams.”
Jo, så är det.
Och även de som inte går på det, har fått med det på näthinnan.
Nog viktigaste ”budskapet” i det hela egentligen…Förmodligen inte*. Känslan sitter kvar. Det är så propaganda fungerar.
Jag har jobbat med en eller annan sort marknadsföring, hela mitt arbetsliv. Snart 45 år av presenterande av budskap… klart jag funderar på det vad med att förmedla något egentligen innebär….
*går på det. Men..
Skrev i en tråd on ”proggen”.
”Det som är speciellt med Pugh Rogefeldt, är att han lyckades undgå att bli kapad till att bli definierad av att ha ingått i ”proggen”.
Stor del av musikrörelsen på 70-talet är ju numera inlemmat i något som de inte alls var. Dvs lite kapade av de som var ”politiska”. Hur katten kunde det bli så?”
”Vilket inte betyder att det därmed var höger. Snarare ”opolitiska” när det gäller höger-vänster; dvs före sin tid.
SD tror sig hävda detsamma, men har nog inte riktigt koll på de definitionerna.
Opolitiskt i fråga om höger-vänster, betyder ju att se framåt – inte att tro att man ska göra som-förr och att allt blir bra då.”
Jag förstår iofs SDs resonemang. Såväl som demokratins grund.
Jag lägger hellre mina pengar på konsumtion ”in house” – lite dyrare kanske, än billigt-billigt i importerat.
Ändå är det väl så att vi alltid kommer att stå med-rumpan-bar. När vi reser billigt osv.
Strejkar Ryan Air? Varsågod.
Förr var politik och ekonomi olika saker; politik var väl det som försökte vara en motvikt mot enbart vinning.
På ca 70-talet ( i Sverige i alla fall…) så utvecklades till att börja bli en symbios istället.
Jag gillar det med Trump (inte honom i sig, men som ”företeelse”), för att för första gången är symbiosen lite fullföljd(offentlig.
Lite kortfattat uttryckt…
Det som i mitt tycke är intressant just nu, är efterdyningen av ”-89” – då … kapitalismen ”vann” (visst var det så?) – så är det allmänna politiska medvetandet lite i limbo, då spelreglerna förlorade sin bäring.
Ingen har riktig hittat rätt i nuet – inte en helt lätt sak.
Jag skulle aldrig ha kommit på att skriva detta – om det inte var för i en diskussion…
Jag tackar mina FB-vänner.
Jag kan se att enstaka små beslut i mitt liv, förändrade min livsinriktningen totalt ibland.
Efteråt så kan jag se vilka – de nästan lyser som små irrbloss i mina minnen av mitt liv.
Men just då – när jag tog ett enstaka beslut, så var det som vilket som helst man gör rätt ofta; först långt senare kunde jag se skillnaden mellan de oviktiga-och-de-viktiga.
Idag undrar jag över om de beslut som jag tog, som förändrade mitt liv på ett för mig uppenbart sätt, egentligen bara var lite ”show-off”:
Att jag ändå skulle hamna med mig själv i samma tankesfär, oavsett hur jag ämn gjort i livet.
Känns faktisk rätt tryggt.
Tack för att ni fick mig att tänka till!
Skrev svar till en vän:
Ja, det var en magisk tid!
Att din lägenhet är museum idag – är ju faktiskt rätt ordentligt roligt!
Minns när du flyttade in – visst bodde du tvärs över gatan innan…?
Vet inte riktigt hur jag ”hittade dig/fick för mig att föreslå dig som hyresgäst, när LTH-studenten som bodde där var klar med sina studier, och flyttad ut.
Andra lägenheten på bottenvåningen, beboddes också av en som pluggade på LTH. Och jag föreslog andra vänner som hyresgäster – Kulturen, som var hyresvärd ”köpte” mina förlag.
Fortsättning följer…
Min första lägenhet i Lund var på Adelgatan 1B.
Huset tillhör Kulturen. Sist jag var där, så var bottenvåningen en del av muséet numera, i form av arbetarmuseum/bostad.*
På den tiden var det mycket rivning i Lund – bara små delar av Nöden återstod. ”Genombrottet” hade var ju varit på G…
Sven Sjöström, trummis hos Peps, bodde på hörnet på Korsgatan – ett av de få husen som fanns kvar. Sven var en av mina allra käraste vänner på den tiden. Därför var jag en del i Nöden.
Minns att jag var inne och tittade på ”fallfärdiga” Stora Tvärgatan 2 eller 3? – det var rätt fascinerande att gå i de kvarteren/husen då. Även om jag på den tiden inte visste det jag vet idag; jag var kanske ca 16 år då, och inte från Lund.
*Jag undrar om de tog tillvara den fina Kallinge gasspisen, som jag fixade till mitt kök?
Jo, jag bjöd in ”cheferna” på Kulturen till samtal/visning.
sessewetzel 