Det finns ett litet grane precis söder om min tomt.
Grannbonden planterade det för ca 40 år sedan, för han ville ha mer rådjur och fasaner på slätten. (Jo, han hade alltid bössan med sig på traktorn…)
När jag flyttade hit till föräldrahemmet igen för drygt 10 år sedan, så stod de flesta granarna fortfarande höga och resliga. Vid rätt tid på kvällen, kunde jag vissa dagar titta ut på en silhouette av stora granar med en måne vandrade över dem… det var väldigt vackert, om än väldigt o-slätt-skånskt.
Sen dess har grandungen decimerats betydligt. Främst nog för att det är helt fel jord för gran* – och sen har torkan de senaste åren gjort sitt.
Kan inte låta bli att tänka, att granarnas kamp för att överleva, ändå faktiskt lite har stulit grundvatten från annat; det står en rönn vid tomtgränsen mot granarna. Och som jag vattnat lite de senaste somrarna. Undrar om den klarar sig så värst länge till…
 
* Jo, planteringen var redan i-förfall för 10 år sedan