Pensionär.

Förr var det väl för att när folk blivit gamla och inte riktigt orkade jobba längre, utan behövde ta det lite lugnare (förenklat uttryckt..).

De som inte hade familj att luta-sig-tilbaka på var helt ekonomiskt utlämnade. Så kom pensionssystemet.*

Idag är löftet om den eviga-semestern = pensionen = Hurra – nu ska jag minsann semestera forever! Fast för de flesta är det nog inget hurra för egentligen (även om många vill skylta med det som varande så, även när väldigt många sitter mer ensamma än någonsin förr…).
Att vara en del av samhället på ett eller att sätt, är nog det som folk gillar mest. Pensionär nu-och-då – är inte riktigt samma sak. Tänker jag.
*https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkpension.