Astrid Lingrens Emil i Lönneberga.
Minns det första boken – fick den i födelsedagspresent då jag fyllde 6 år…
Hans vänskap med Grisekoen – där berättade hon om vänskapen med de djur som man födde upp, för att sen en gång äta… om symbiosen och kärleken som är förlorad för det flesta idag, då vi är ”stadsbor”.

Jo, jag är född på lannet’, men inte i en lantbrukarfamil – jordbruksekonom och agronom var mina föräldrar.
Min pappa jagade – det ingick i matförsörjningen när/där han växte upp – så jag är uppväxt på viltkött. Och egna grönsaker.
Vi hade en stor köksträdgård och var självförsörjande på grönsaker, frukt-och-bär ( som de flest var rätt nyss).

När jag var ung så var jag med min pappa på jakt en del.
Jag har skjutit hare och rådjur; kan man inte skjuta dem, så ska man inte äta dem…. Tänker jag. Faktiskt.