Arkiv för kategori: Okategoriserade
”Inte bara för att jag läser boken Djurens språk nu. Utan för att läsa den innebär en hel del.
Då jag är i början av den, så blir jag ledsen* (*arg) för att människor är så glada över att de fått djur till att säga saker på människospråk.”
 
Är det det dummaste, mest överskattade någonsin, i tron om människans ”suveränitet”.
Att tror att djur ska prata människospråk!
Jag ”pratar” med mina katter. Inte alltid som jag förstår – är det viktigt?
Jag förstår ju inte heller allt som människor säger. Men nog mer av katterna som jag delar tillvaro med, än människor som jag inte känner.

Undrar lite.
Tycker alla att allt är OK idag?
Är det som eventuellt skaver, lätt ”begravt” i morgondagens.. upplevelse…

Jag är så förundrad, över att alla de som idag om är så utbildade, inte tänker mer än deras egen näsa är lång.
Dvs utbildningen handlar om att förstå fakta.

”Utbildning” som människa, är en helt annan sak.
Fast det vet väl alla? 😹

Det finns ett litet grane precis söder om min tomt.
Grannbonden planterade det för ca 40 år sedan, för han ville ha mer rådjur och fasaner på slätten. (Jo, han hade alltid bössan med sig på traktorn…)
När jag flyttade hit till föräldrahemmet igen för drygt 10 år sedan, så stod de flesta granarna fortfarande höga och resliga. Vid rätt tid på kvällen, kunde jag vissa dagar titta ut på en silhouette av stora granar med en måne vandrade över dem… det var väldigt vackert, om än väldigt o-slätt-skånskt.
Sen dess har grandungen decimerats betydligt. Främst nog för att det är helt fel jord för gran* – och sen har torkan de senaste åren gjort sitt.
Kan inte låta bli att tänka, att granarnas kamp för att överleva, ändå faktiskt lite har stulit grundvatten från annat; det står en rönn vid tomtgränsen mot granarna. Och som jag vattnat lite de senaste somrarna. Undrar om den klarar sig så värst länge till…
 
* Jo, planteringen var redan i-förfall för 10 år sedan

Om vi nu är lite alla kungar idag?
Kan domdera och byta kök bara för att vi vill ha nytt?
Har vi då inte mest lärt oss dumheterna/vill bli som ”kungen”?

Förr så ville väl alla ha ett gott liv, ett hyfsat liv.
Och förstod att ”kungens” aldrig-får-nog-tillvaro, var rätt tradig. 😁

PS. Tanken får aldrig nog – en hel annan sak?

Det är sparsamt med katternas uteliv, nu när det är vinterhalvår. En liten tur då-och-då…
När jag kommer hem från jobbet, så är det såklart dags – alla kattflickorna begav sig ut idag i nästan samlad trupp…
Sen när Lotti satt på ”katthyllan” utanför köksfönstret och signalera jag-vill-bli-insläppt och jag öppnade trädgårdsdörren – ja, då sladdade alla tjejerna in. I nästan samlad sladdning… 🙂 Utan att bry sig om varken katthierarkin eller andra vanliga… försiktighetsmått.

Skatt på plastpåsar häcklas.
Men det handlar ju inte om pengarna i sig? Några kronor hit eller dit, sätter ju inte käppar i hjulet för Thailandsresa eller det nya designköket – eller för ny billigare vardagskonsumtion i det lilla heller, för den delen? Att byta saker som fungerar för nytt mode – enligt tanken ”vi återvinner ju, så det gör ju inget”?
Samtidigt som man kan säga t ex ”Ja men Kina och Afrika – de släpper ju ut mer CO2 än vi, när de eldar på…
Det eldar på för värme i husen och för att laga mat.
De väntar på att vi-i-väst, ska uppfinna tillräckligt bra grejer för att även de som tillhandahåller billigproducerade varor, ska också ska kunna… tja, inte vet jag. 😎
 
Plast och CO2 – fokus idag – men det handlar om mycket mer.
Plastfokuset är nog mest en enkel grej, för att vi lite… smarta, tröga i väst på ett enkelt sätt ska förstå, det vi inte vill ska var verkligheten.
En del säger att plastfokuset döljer de verkliga problemen – må så va’ – men man måste börja med ABC om man ska lära sig läsa?
Då-och-då skriver jag in min exmans namn i ”sök”.
Numera får jag inga träffar – jag undrar om han lever…
 
Han var en flydd DDR:are, som hade levt ett eget udda liv; lite en äventyrare kan väl säga.
För vem skulle av bara envishet åka med tre bilar och en husvagn genom västra Afrika – bara för att man bestämt sig för att göra det? Och få folk på vägen att hjälpa till att knuffa upp ur diken när det regnat?
Bara en av många historier.
 
Bernd stod utanför min dörr för några år sedan – och ville ha hjälp. Jag kunde inte hjälpa – har aldrig kunnat egentligen – bara deltagit, och det har lite format mitt liv .
 
Det… söker mig… också.
Dagboksanteckning. FB-kommentar.

Life goes on.

Och så väl också ”sympatiers definition”?
Att definiera nutiden i dået – är det relevant som nutidsbeskrivning?
Eller är nutiden något som bör ses alltid bör ses men ständigt nya ögon? Även i sitt ”då”?
Även Don Quijotes påhejare, såg nog att saker förändras med tiden. Om än mycket, mycket långsamt.
Den som aldrig förändras; är nog den som längtar efter något som aldrig var?

Den som aldrig förändras; är nog den som längtar efter något som aldrig var? Tål att upprepas.

Alla kryp får leva ostört hos mig – live and let live!
Dagens verklighet är ju mer upplyst än den tid då man skulle schasa ut krypen – vi är långt vidare från Nordströms lortSverige – även om den ”synen” är lite för evigt etsad i nuet. Osv, osv…

— ”Detta var ju intressant rent psykologiskt. Någon har photoshoppat in Soros huvud på en Greta-bild och spridit den i ondsint syfte. Den har fått enorm spridning.

Personen i inlägget vet om att den är fake men drar ändå samma slutsats, nämligen att den lika gärna kunde ha varit sann, och då är det förjävligt.”

— ”Att folk går på sånt trams.”

Jo, så är det.
Och även de som inte går på det, har fått med det på näthinnan.
Nog viktigaste ”budskapet” i det hela egentligen…Förmodligen inte*. Känslan sitter kvar. Det är så propaganda fungerar.

Jag har jobbat med en eller annan sort marknadsföring, hela mitt arbetsliv. Snart 45 år av presenterande av budskap… klart jag funderar på det vad med att förmedla något egentligen innebär….

 

*går på det. Men..

Skrev i en tråd on ”proggen”.

”Det som är speciellt med Pugh Rogefeldt, är att han lyckades undgå att bli kapad till att bli definierad av att ha ingått i ”proggen”.
Stor del av musikrörelsen på 70-talet är ju numera inlemmat i något som de inte alls var. Dvs lite kapade av de som var ”politiska”. Hur katten kunde det bli så?”

”Vilket inte betyder att det därmed var höger. Snarare ”opolitiska” när det gäller höger-vänster; dvs före sin tid.
SD tror sig hävda detsamma, men har nog inte riktigt koll på de definitionerna.
Opolitiskt i fråga om höger-vänster, betyder ju att se framåt – inte att tro att man ska göra som-förr och att allt blir bra då.”

Jag förstår iofs SDs resonemang. Såväl som demokratins grund.

Jag lägger hellre mina pengar på konsumtion ”in house” – lite dyrare kanske, än billigt-billigt i importerat.
Ändå är det väl så att vi alltid kommer att stå med-rumpan-bar. När vi reser billigt osv.

Strejkar Ryan Air? Varsågod.
Förr var politik och ekonomi olika saker; politik var väl det som försökte vara en motvikt mot enbart vinning.
På ca 70-talet ( i Sverige i alla fall…) så utvecklades till att börja bli en symbios istället.
Jag gillar det med Trump (inte honom i sig, men som ”företeelse”), för att för första gången är symbiosen lite fullföljd(offentlig.
Lite kortfattat uttryckt…
Det som i mitt tycke är intressant just nu, är efterdyningen av ”-89” – då … kapitalismen ”vann” (visst var det så?) – så är det allmänna politiska medvetandet lite i limbo, då spelreglerna förlorade sin bäring.
Ingen har riktig hittat rätt i nuet – inte en helt lätt sak.

Jag skulle aldrig ha kommit på att skriva detta – om det inte var för i en diskussion…
Jag tackar mina FB-vänner.

Jag kan se att enstaka små beslut i mitt liv, förändrade min livsinriktningen totalt ibland.
Efteråt så kan jag se vilka – de nästan lyser som små irrbloss i mina minnen av mitt liv.
Men just då – när jag tog ett enstaka beslut, så var det som vilket som helst man gör rätt ofta; först långt senare kunde jag se skillnaden mellan de oviktiga-och-de-viktiga.
Idag undrar jag över om de beslut som jag tog, som förändrade mitt liv på ett för mig uppenbart sätt, egentligen bara var lite ”show-off”:
Att jag ändå skulle hamna med mig själv i samma tankesfär, oavsett hur jag ämn gjort i livet.
Känns faktisk rätt tryggt.
Tack för att ni fick mig att tänka till!

Skrev svar till en vän:

Ja, det var en magisk tid!

Att din lägenhet är museum idag – är ju faktiskt rätt ordentligt roligt!
Minns när du flyttade in – visst bodde du tvärs över gatan innan…?
Vet inte riktigt hur jag ”hittade dig/fick för mig att föreslå dig som hyresgäst, när LTH-studenten som bodde där var klar med sina studier, och flyttad ut.
Andra lägenheten på bottenvåningen, beboddes också av en som pluggade på LTH. Och jag föreslog andra vänner som hyresgäster – Kulturen, som var hyresvärd ”köpte” mina förlag.
Fortsättning följer…
Min första lägenhet i Lund var på Adelgatan 1B.
Huset tillhör Kulturen. Sist jag var där, så var bottenvåningen en del av muséet numera, i form av arbetarmuseum/bostad.*
 
På den tiden var det mycket rivning i Lund – bara små delar av Nöden återstod. ”Genombrottet” hade var ju varit på G…
Sven Sjöström, trummis hos Peps, bodde på hörnet på Korsgatan – ett av de få husen som fanns kvar. Sven var en av mina allra käraste vänner på den tiden. Därför var jag en del i Nöden.
Minns att jag var inne och tittade på ”fallfärdiga” Stora Tvärgatan 2 eller 3? – det var rätt fascinerande att gå i de kvarteren/husen då. Även om jag på den tiden inte visste det jag vet idag; jag var kanske ca 16 år då, och inte från Lund.
 
*Jag undrar om de tog tillvara den fina Kallinge gasspisen, som jag fixade till mitt kök?
Jo, jag bjöd in ”cheferna” på Kulturen till samtal/visning.

I början på 80-talet, så köpte jag till slut ett boende i Lund – en liten 2:a på Södra Esplanaden.

I centrum såklart, för jag ville ju ha hela-min-tillvaro runt knuten som jag ”alltid” haft – att bo utanför Lunds inre ringgata runt stadskärnan, fanns inte i min värld då. (Mitt stadsliv asså…)
På 70-talet fanns gott om väldigt billiga hyresdito – billigt för att det var en gammaldags boendestandard. Många hade t ex gemensamt dass i trappen – och min första lägenhet på Adelgatan hade faktiskt ett av Lunds sista utedass.

Men när de statliga superbilliga ”lånen” för att renovera äldre fastigheter kom på mitten 70-talet, så förändrades hela… boendemarknaden.
De billiga lägenheterna som unga tidigare kunde hitta som första boende försvann – de som var billiga pga av låg standard.
Klart att den totala renoveringen av äldre fastigheter, var otroligt viktigt! Även om en hel del skodde sig, kan man väl säga… 
Och några decennier senare, såg jag hur allt förfallit i DDR – där man låtit allt ”rasa” (annan story).
Åter till mitt lägenhetsköp.
Då jag hade börjat jobba, så kunde jag som sagt köpa mig en lägenhet. Södra Esplanaden – HSB 1:an i Lund, 3 längor byggda -35, -36, -37.
Jag var så glad för den otroligt vänliga atmosfären i huset.
De gamla grannarna i 2:an intill, var så glada för att unga flyttade in – inga klagomål på ”stök” – tvärtom. De tyckte att det var härligt.
När jag bott där några år, så hade man 50-årsklalas.
Det var uppdukat på gräsmattan utanför.
Och en äldre man talade om hur det var…
Ungefär så här berättade han:
Han var uppväxt i Nöden, tvärs över gatan. När han var barn, var marken en fruktodling av någon sorts. Han och hans kompisar brukade palla frukt där.
När HSB började bygga dessa första hus i Lund, så var de motarbetade och fick fajtas för sin rätt.
Husen betydde otroligt mycket för många – att flytta till ljus och dåtidens modernitet – de blev lite en symbol för det möjliga.
I sista huset – Esplanden 20, så byggdes det också 3:or. Men ingen hade råd med dem – så de splittades till 1:or.
När jag köpte lägenheten, så fick jag den ursprungliga ”köpeboken” – 800-någonting var köpesumman från början. Har inte kvar den förstås – när lägenheten sålde, så var det fortfarande köpebeviset..
Tro katten att det är fantastiska hus, med det som sitter i väggarna.
Träd in, och var glad!

När jag kom hem från dagens shopping, så var det någon som smet iväg från gårdsplanen in längs garaget, in i grönskan.
Lite en rödaktig någon.
Antagligen var det den stora röda kattpågen som är så kaxig numera, så att han har lite ”betvingat” mina tjejer att tycka att han är OK. (Jo, till och med lite mig..)
I vilket fall som helst, så satt Lotti där och hälsade rätt glatt när jag klev ur bilen.
Jag undrar om hon har blivit kompis med kattpågen eller räven?

Strax utanför trädgårdsdörren har jag en liten extra vattenskål för törstiga djur – har flera lite större kombinerade fågelbad/kattvatten/rådjursvatten och vem som nu mer dricker där… lite insekter t ex – på det gamla brunnslocket en bit utanför köksfönstret. (Min djur-TV i dubbel bemärkelse – även katterna gillar att titta…)
Den extra vattenskålen kan ju tyckas överflödig då kanske?
Den extra vattenskålen började med att jag ställde ut lite kattmat och vatten till den rara främmande kattpågen med trasigt öra – han som ”mina” katter tycks tycka vara helt OK. Konstigt det, de brukar alltid försvara ”hemmet” – men han verkar vara en riktig gullis även för mina katter.
Bättre han äter ute tänkte jag, och slipper jobbet med att smyga in och bara-för-säkerhet-skull kanske märka lite på vägen…
Så såg jag att skatorna förstås åt maten, så matskålen åkte in till strax innanför trädgårdsdörren. Men vattenskålen blev kvar. Och jag fortsatte att fylla på den såklart – vatten är aldrig fel.
I förmiddags satt Lotti utanför köksfönstret och signalerade att hon ville in, så jag gick för att kalla på henne i trädgårdsdörren som faktiskt redan stod öppen. Jo, hon är lat på gamla da’r och gitter inte gå att kolla först…
Och vem såg jag då utanför trädgårdsdörren om inte den lille räven igen (lite större nu- det var/är en ungräv)! Som nog var den som hade tömt den nu tomma vattenskålen.
Inte sprang jag efter mobilen denna gången heller, utan oroliga jag öppnade dörren för att kalla på Lotti. Som kom. Och – såklart smet räven iväg då, och Lotti jagade lite symboliskt efter den ett par meter. Det skulle ha filmats.. otroligt att se faktiskt! Katt jagar räv…!
Så jag behöver nog inte oroa mig för katterna för rävens skull – att den skulle ”ta” dem.
Jag kommer förstås att fortsätta fylla på även den ”lilla” vattenskålen då-och-då – har man börjat, så kan man inte sluta att ge vatten. Även om det finns en vattenfylld märgelhåla bara 50 meter bort.
Det som jag tänker på nu, är om jag ska vara så fascinerad att jag ska se om lilla räven är så djärv, att den faktiskt kommer in för att äta. Kollade hur stor öppningen är när trädgårdsdörren är öppen – och jo, tillräckligt för rävpågen. Så kanske har jag snart en räv på besök? Ihop med de ”övergivna” kattpågarna.
Men skatorna – de kommer nog aldrig att försöka flytta in – de är smartare än så.