Arkiv för kategori: Okategoriserade
Det som i mitt tycke är intressant just nu, är efterdyningen av ”-89” – då … kapitalismen ”vann” (visst var det så?) – så är det allmänna politiska medvetandet lite i limbo, då spelreglerna förlorade sin bäring.
Ingen har riktig hittat rätt i nuet – inte en helt lätt sak.

Jag skulle aldrig ha kommit på att skriva detta – om det inte var för i en diskussion…
Jag tackar mina FB-vänner.

Jag kan se att enstaka små beslut i mitt liv, förändrade min livsinriktningen totalt ibland.
Efteråt så kan jag se vilka – de nästan lyser som små irrbloss i mina minnen av mitt liv.
Men just då – när jag tog ett enstaka beslut, så var det som vilket som helst man gör rätt ofta; först långt senare kunde jag se skillnaden mellan de oviktiga-och-de-viktiga.
Idag undrar jag över om de beslut som jag tog, som förändrade mitt liv på ett för mig uppenbart sätt, egentligen bara var lite ”show-off”:
Att jag ändå skulle hamna med mig själv i samma tankesfär, oavsett hur jag ämn gjort i livet.
Känns faktisk rätt tryggt.
Tack för att ni fick mig att tänka till!

Skrev svar till en vän:

Ja, det var en magisk tid!

Att din lägenhet är museum idag – är ju faktiskt rätt ordentligt roligt!
Minns när du flyttade in – visst bodde du tvärs över gatan innan…?
Vet inte riktigt hur jag ”hittade dig/fick för mig att föreslå dig som hyresgäst, när LTH-studenten som bodde där var klar med sina studier, och flyttad ut.
Andra lägenheten på bottenvåningen, beboddes också av en som pluggade på LTH. Och jag föreslog andra vänner som hyresgäster – Kulturen, som var hyresvärd ”köpte” mina förlag.
Fortsättning följer…
Min första lägenhet i Lund var på Adelgatan 1B.
Huset tillhör Kulturen. Sist jag var där, så var bottenvåningen en del av muséet numera, i form av arbetarmuseum/bostad.*
 
På den tiden var det mycket rivning i Lund – bara små delar av Nöden återstod. ”Genombrottet” hade var ju varit på G…
Sven Sjöström, trummis hos Peps, bodde på hörnet på Korsgatan – ett av de få husen som fanns kvar. Sven var en av mina allra käraste vänner på den tiden. Därför var jag en del i Nöden.
Minns att jag var inne och tittade på ”fallfärdiga” Stora Tvärgatan 2 eller 3? – det var rätt fascinerande att gå i de kvarteren/husen då. Även om jag på den tiden inte visste det jag vet idag; jag var kanske ca 16 år då, och inte från Lund.
 
*Jag undrar om de tog tillvara den fina Kallinge gasspisen, som jag fixade till mitt kök?
Jo, jag bjöd in ”cheferna” på Kulturen till samtal/visning.

I början på 80-talet, så köpte jag till slut ett boende i Lund – en liten 2:a på Södra Esplanaden.

I centrum såklart, för jag ville ju ha hela-min-tillvaro runt knuten som jag ”alltid” haft – att bo utanför Lunds inre ringgata runt stadskärnan, fanns inte i min värld då. (Mitt stadsliv asså…)
På 70-talet fanns gott om väldigt billiga hyresdito – billigt för att det var en gammaldags boendestandard. Många hade t ex gemensamt dass i trappen – och min första lägenhet på Adelgatan hade faktiskt ett av Lunds sista utedass.

Men när de statliga superbilliga ”lånen” för att renovera äldre fastigheter kom på mitten 70-talet, så förändrades hela… boendemarknaden.
De billiga lägenheterna som unga tidigare kunde hitta som första boende försvann – de som var billiga pga av låg standard.
Klart att den totala renoveringen av äldre fastigheter, var otroligt viktigt! Även om en hel del skodde sig, kan man väl säga… 
Och några decennier senare, såg jag hur allt förfallit i DDR – där man låtit allt ”rasa” (annan story).
Åter till mitt lägenhetsköp.
Då jag hade börjat jobba, så kunde jag som sagt köpa mig en lägenhet. Södra Esplanaden – HSB 1:an i Lund, 3 längor byggda -35, -36, -37.
Jag var så glad för den otroligt vänliga atmosfären i huset.
De gamla grannarna i 2:an intill, var så glada för att unga flyttade in – inga klagomål på ”stök” – tvärtom. De tyckte att det var härligt.
När jag bott där några år, så hade man 50-årsklalas.
Det var uppdukat på gräsmattan utanför.
Och en äldre man talade om hur det var…
Ungefär så här berättade han:
Han var uppväxt i Nöden, tvärs över gatan. När han var barn, var marken en fruktodling av någon sorts. Han och hans kompisar brukade palla frukt där.
När HSB började bygga dessa första hus i Lund, så var de motarbetade och fick fajtas för sin rätt.
Husen betydde otroligt mycket för många – att flytta till ljus och dåtidens modernitet – de blev lite en symbol för det möjliga.
I sista huset – Esplanden 20, så byggdes det också 3:or. Men ingen hade råd med dem – så de splittades till 1:or.
När jag köpte lägenheten, så fick jag den ursprungliga ”köpeboken” – 800-någonting var köpesumman från början. Har inte kvar den förstås – när lägenheten sålde, så var det fortfarande köpebeviset..
Tro katten att det är fantastiska hus, med det som sitter i väggarna.
Träd in, och var glad!

När jag kom hem från dagens shopping, så var det någon som smet iväg från gårdsplanen in längs garaget, in i grönskan.
Lite en rödaktig någon.
Antagligen var det den stora röda kattpågen som är så kaxig numera, så att han har lite ”betvingat” mina tjejer att tycka att han är OK. (Jo, till och med lite mig..)
I vilket fall som helst, så satt Lotti där och hälsade rätt glatt när jag klev ur bilen.
Jag undrar om hon har blivit kompis med kattpågen eller räven?

Strax utanför trädgårdsdörren har jag en liten extra vattenskål för törstiga djur – har flera lite större kombinerade fågelbad/kattvatten/rådjursvatten och vem som nu mer dricker där… lite insekter t ex – på det gamla brunnslocket en bit utanför köksfönstret. (Min djur-TV i dubbel bemärkelse – även katterna gillar att titta…)
Den extra vattenskålen kan ju tyckas överflödig då kanske?
Den extra vattenskålen började med att jag ställde ut lite kattmat och vatten till den rara främmande kattpågen med trasigt öra – han som ”mina” katter tycks tycka vara helt OK. Konstigt det, de brukar alltid försvara ”hemmet” – men han verkar vara en riktig gullis även för mina katter.
Bättre han äter ute tänkte jag, och slipper jobbet med att smyga in och bara-för-säkerhet-skull kanske märka lite på vägen…
Så såg jag att skatorna förstås åt maten, så matskålen åkte in till strax innanför trädgårdsdörren. Men vattenskålen blev kvar. Och jag fortsatte att fylla på den såklart – vatten är aldrig fel.
I förmiddags satt Lotti utanför köksfönstret och signalerade att hon ville in, så jag gick för att kalla på henne i trädgårdsdörren som faktiskt redan stod öppen. Jo, hon är lat på gamla da’r och gitter inte gå att kolla först…
Och vem såg jag då utanför trädgårdsdörren om inte den lille räven igen (lite större nu- det var/är en ungräv)! Som nog var den som hade tömt den nu tomma vattenskålen.
Inte sprang jag efter mobilen denna gången heller, utan oroliga jag öppnade dörren för att kalla på Lotti. Som kom. Och – såklart smet räven iväg då, och Lotti jagade lite symboliskt efter den ett par meter. Det skulle ha filmats.. otroligt att se faktiskt! Katt jagar räv…!
Så jag behöver nog inte oroa mig för katterna för rävens skull – att den skulle ”ta” dem.
Jag kommer förstås att fortsätta fylla på även den ”lilla” vattenskålen då-och-då – har man börjat, så kan man inte sluta att ge vatten. Även om det finns en vattenfylld märgelhåla bara 50 meter bort.
Det som jag tänker på nu, är om jag ska vara så fascinerad att jag ska se om lilla räven är så djärv, att den faktiskt kommer in för att äta. Kollade hur stor öppningen är när trädgårdsdörren är öppen – och jo, tillräckligt för rävpågen. Så kanske har jag snart en räv på besök? Ihop med de ”övergivna” kattpågarna.
Men skatorna – de kommer nog aldrig att försöka flytta in – de är smartare än så.