På tal om det som många tycker är trist – historia – så kan man kanske dra det lite längre… Att det betraktas som trist, kan kanske ses som ett tillkortakommande av de som är lärare i historia? Och om man börjar att fundera i de banorna, så hamnar man rätt snart i ett Moment 22-liknande tänkande. Man… jag, i alla fall.

För historia är ju inte bara det som man lär sig i skolan, vare sig det är kungaårtal eller gemene mans. Utan historia är väl allra mest den verklighetsuppfattning genom många generationer tillbaks, som man har med sig via ”modersmjölken”.

Och då även de lärare, som man har i skolan förstås. Vilket gör denna artikel och recension intressant. Om man nu är intresserad av att fundera på sånt…

http://www.dn.se/debatt/principen-om-en-bra-skola-for-alla-galler-inte-langre

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/pasi-sahlberg-finnish-lessons-what-can-the-world-learn-from-educational-change-i