Så är jag till slut då här.
Det känns faktiskt mycket roligare än Facebook, det här.

Inte har jag sparat mina otaliga tankar de senaste åren – då jag läst, och ibland tagit del av, diverse nätdiskussioner.
Men vem bryr sig om det egentligen, möjligen mer än jag?
Men det är ändå kul att kunna spara ner en del av dem till kommande generationer, precis som jag har fragment från mina förfäders tankar, i min ägo.