Det jag gick igenom för en hel del år sedan – lite före det hade sin riktiga inne-period – var det som under ett mycket vitt begrepp, går under benämningen utbrändhet. Eller gick, får man väl säga – det verkar vara helt ute idag. Åtminstone så skrivs det inget om det mer?

Själv var jag inte ”jobb-utbränd” – som var det förhärskande – utan det var mitt riktiga liv som var lite för tufft ett tag. Vilket väl händer de flesta, mer eller mindre, lite då och då…? Nuförtiden, såväl som alltid. (Skillnaden var kanske att man började prata om det – att det plötsligt ”fanns”?)

Jag läste i en av alla de otaliga artiklar som sålde tidningar just då, att man faktiskt kommit fram till att man får hål i huvudet på riktigt – fysiskt alltså – av sådana erfarenheter i livet.

Idag måste jag faktiskt säga att jag är oerhört glad för de hålen. Det som eventuellt fanns där, är absolut inget jag saknar – snarare tvärtom! 😉