Det är något fel med dagens hängmörade kött…

För en del år sedan, så var det allra mesta kött som fanns att köpa rätt ordentligt segt. Om jag förstått det rätt –  så berodde det delvis på att Sveriges köttproduktion, till 90% bestod av mjölkkossor som man lät bli lite ”för”gamla innan de fick gå till köttproduktion. Och delvis på att mörningen var till större delen kemisk? -rätta mig gärna här.

Nu är det inne med hängmörat, ursprung, mm – och urvalet av kött i många matvaruhus, klår de gamla köttaffärernas. Kött är inne, kan väl lugnt säga.

Men kvalitén… undrar jag över. Den tycks i oerhörd snabb takt, ha gått från bra till… ”konstgjord”? Tycks det mig som om. Mörningen känns artificiell, som om köttet är ”överbearbetat”. Tekturen lyser med sin frånvaro. Tja, jag går nog över till nötfärs nu – samma kött tycks det mig som, fast mycket ärligare och billigare. 🙂

Kanske är det den nya köttfärsätande genrationen, som har satt kriterierna för hur kött ”ska va'”? I tidens gourmet-anda köper de förstås nu ”riktigt” kött, givetvis hängmörat då. Ett tecken i den likaledes klimatmedvetna nutiden – vad det nu egentligen har med varandra att göra… Mer än i ett just för dagen aktuellt ”modetänkande” – för papain är väl väldigt naturligt, det med? 🙂

Och det överbearbetade köttet, är väl mest ett slöseri med resurser… och framförallt med bra kött. Även om ”mode” säljer, som alltid förstås. Men det går väl över med tiden, det med. Som det mesta ju gör..

Min egen dito är – som jag skrivit om innan – så oerhört vacker denna vår, som aldrig förr.

Jag har iofs nog gjort en del rätt, men långt ifrån allt. Resten handlar nog mest om kärlek; dvs live and let live, ungefär?

http://www.naturochtradgard.se/boken_om_marktackning_kap12.html

Alldeles utmärkt lärobok om bl a gräsmatta. För de som är mer intresserade av naturens fröjder – än av att konkurrera med grannarna.

…är det skönt. Just idag är det bra… hum, hum, etc (hittar inte rätt bland inställningarna, så jag skiter i det just nu :-), och kör ”enkel variant” på ”förklaring”. Jisses! Jag är matte-människa, ett stort handikapp i vardagslivet idag…)

Nåväl… lugnet är tillbaks ;-); Solen är här, värmen är nästan här, lite ledig tid är definitivt här. Vad mer kan man begära i livet egentligen? Jo, att jag hade lite mer koll på dagens ologiska användarvänlighet. Men jag ska nog bemästra det. Fast absolut inte idag. För just nu är livet skönt och lugnt.

Fjärran från sådan irritation, som den automatiska styckeavdelaren i programmet innebär. Utan jag skriver bara på som vanligt, och struntar i att de som läser inte får ta del av den ”logik” jag tänkt mig.

Och då få läser, så behöver jag inte bekymra mig så mycket om det heller; litar på att de som eventuellt läser, också besitter normalt tålamod, förståelse och kunskap. Och har överseende med att det är så stora hopp, där det bara ska vara ”ny utgång” egentligen…

Jo, jag är piss-sur egentligen! Till slut. Kan någon tipsa mig om hur jag får bort ”luft under ny-rad”?

Meny-raden ser microsoftisk ut – säker helbra, men större delen av den är helt oanvändbar/ointressant för mig… Var finns de grundläggande och intressanta funktionerna för sådana som mig – någon som vet? Om – så kommer jag att vara evigt tacksam, och ska försöka återgälda det, med lite gammeldags logik. Om någon är intresserad av sån’t. Annars får jag väl hitta på någon annan belöning. En tagg eller två?

Ånyo ”pust”… och ånyo ”Just idag är det bra, just idag…”  Det är faktiskt riktigt skönt idag. (även om jag inte kan ”slå” nytt-stycke”… :-D)

Våren är här, även om jag inte har riktigt fattat det. Fast gräset har mer koll på det än jag; för utanför så har jag nog den vackraste gräsmatta, som jag sett på många år! De senaste årens ”självgöding” med lite hjälp från Algomin, verkar till slut ha riktigt ”satt sig” Eller så har gräsmattan-och-jag, kanske haft annat  för oss – lite mer flummigt…? Trivts tillsammans, t ex? 😉

Så i år behöver jag inte kratta ur gammalt dött gräs. Eller ens behövt bry mig om andras berättelser om andra moderna varianter av liknande uråldriga metoder, typ vertikalskärare etc. Det är nog bara att köra ut gräsklipparen och ”sätta igång”. (ny rad) Har alltid haft ”klippläget” på högsta möjliga – en snaggad tuktad gräsmatta, hör väl bara hemma på golfbanan? Eller kanske i ett nutida stadstänkande -” tukta-naturen”-design-dito?

Hoppar nu – till något som för mig är andra sidor av ”samma sak”? Och som tycks vara på G just nu; vill gärna försöka knyta ihop uppenbara saker. Åtminstone aningens…

• Intressant/skönt att ”Inga-tillsatser”, fick ett så avgörande genomslag på bara något år. Power to the people, för att citera en gammal slogan… Så här nästan den 1 maj. 😉

• Hur många andra liknande ”fall” av medvetenhet, av att/hur det nutida kemikaliesamhället är av ondo – kommer att nå dagen ljus snart? Då en del kemikalierna inte längre är lönsamma… Utan i västs medvetande, plötsligt står i sin ”av dagens” nakna verklighet – tiden går, och det som var ”bra” då, är inte samma sak/bra idag. (100 000 kemikalier ”finns”, 50 000 användes senast jag fick info om det – med början så sent som på 1950-talet. Talar vi om mycket ”pengar” nu…?)

Kanske har detta med dagens oro i den ekonomiska delen av världen att göra? Kanske är den ”ekonomiska delen av världen”, inte separerat från ”resten av sin historia” och dess åstadkommande ? Ett nog rätt stort antal århundraden tillbaks, och med den nya outforskade bedriften av att ha lyckats ”hitta på” ett så otroligt stor antal kemikalier på så kort tid. Som väl ingen har riktigt koll på, vad det egentligen innebär?

Så nu slår jag glatt ”ny rad”. Och glädjer mig åt, att det bli nytt stycke” då… 🙂

PS. Kemikalierna i maten – det är nog det ”lilla”. Möjligtvis är det något som man ”bjöd” på. Av de som har andra intressen, än mänsklighetens väl och vä? Kan man kanske tro, om man tänker lite längre än att bli ”smickrad” av nutidens överensstämmelse med de egna tankarna..? PK har varianter – alla kan hitta sin idag och därmed vara nöjd. Kanske?

Det enkla är det svåra, heter det ju. Det enkla alltid enkelt.; bara vägen är svår. Och det kan ju få en att fundera. På Tårtkalaset t ex.

Kanske har de som förr tyckte att sådant var svårt (socialkritisk konst t ex…) – eller kanske t o m har tyckte att det var skitdumt – numera har införlivat det, till vad som är enkelt?

Inte då bara i att bry sig om och förstå det som händer i världen, utan även att förstå de tidigare okonventionella medlen. Som ju i och med det, har blivit av med de allra sista okonventionella gnuttorna.

Eller åtminstone i den form de hade rätt nyligen. Innan det accepterandes av omvärlden – ja, t o m med förlänts äran av att det högsta epitetet för dagen – att bli kommersiellt gångbart… 😉

Jag minns väl att Beatrice – en dotter till en afrikansk vän till mig och min exman; hon bodde i Sverige med oss ett år  – trodde att träden dog, när hon såg löven fällas på hösten.Hennes chockreaktion över det, glömmer jag aldrig. Glömmer heller aldrig känslan av hur det var att bo i Afrika, utan årstider.

Jag är förundrad över våren!
Igen.
Och kan inte riktigt fatta att det är 20 april idag…
Det tycks mig som om någon skojar med mig – visst är det ungefär 20:e mars nu?

Mina vackra vita löjtnanshjärtan blommar, såg jag i morse. Och en sorts tidiga buskar med vinröda blommor (har glömt namnet). Helt otroligt!
Samtidigt tänker jag på allt som jag borde ha gjort, innan naturen plötsligt sköt fart – utan att jag riktigt fattade det i år. Igen…! jag borde ju ha varit ute och klippt, skurit och ”tuktat”.
Men jag får då bara glädja mig åt att betrakta undret, och kanske framför allt inte fundera på vad jag eventuellt borde ha gjort – naturen löser det sig nog alldeles av sig själv. Igen. 🙂

PS. Ska dock klippa gräset i morgon. Lite sporadiskt tuktande ibland, är nog inte helt fel?

Jag fick nyss Apotekets reklammejl (ja, gamla statliga Apoteket heter ju nu APO+, om jag förstått det rätt…?). I förra veckans reklammejl, så erbjöd de diverse magprodukter. Och denna veckan, så är det allergi som gäller – så klart, det är ju vår.

Det är inte deras försiktiga marknadsanpassning, som förundrar mig; tycker att den är sympatisk och helt i linje med hur deras profil ”bör” vara – utan mer att det idag är helt accepterat med magproblem, allergier etc. Det är alltså normalt?

Möjligtvis så fanns det lika mycket av bäggedera förr, fast man fann sig kanske; dvs, det var inte ett lika mycket diagnostiserande samhälle då, som nu. Eller så har vi eventuellt ”odlat” fram detta… och hur kommer det i så fall att gå om X antal år, när den genetiska utslagningsprincipen under ett antal generationer har satts ur spel? Kommer mänskligheten/vetenskapen att ”vara ikapp” så småningom, eller är den kanske redan det?

Och då talar vi bara om rent fysiskt. Är kapaciteten hos de mentala synapserna tillräckligt stor, för att hänga med? Redan idag så ligger de ju lite efter, även om utbrändhet inte längre ger A och O-reaktioner, utan väl är mer inlämmade bland allergier mm. Om än utbrändhet fortfarande är mycket skämmigt, det är väl därför det inte talas om det mer. Eller det kanske har upphört att ”finnas”, det kanske det var en fluga? Men allergier t ex,  har i alla fall idag nått näst intill kultstatus, i att vara civiliserad på sitt sätt…*

Eller är jag bara gammaldags och har inte riktigt koll på nuläget? Jag tillhör ju de förlorade 50-talisterna – de som sades skulle bli hängades lite mitt-emellan det gamla och det nya. Och så verkar det ju ha blivit.

*en indikator kanske, på något längre cykler?

Jag satt igår och läste lite på nätet.

Letade mig vidare och vidare – det ena ger det andra. Och hamnade till slut i en mycket kortfattad och koncis beskrivning av synapser. Jag tycker att speciellt den sista meningen är extra intressant – ”Nervceller kan även ha synapser på andra typer av celler som muskelceller eller körtelceller.”

Då jag är lite ”flummig” av födsel och ohejdad vana (alltså en nyfiken en) – så tänkte jag med en gång på det jag lärt mig om Qigong. I alla fall i den ”skolan” som jag har praktiserat.

Där del 1-3 handlar om att du rör och tränar din kropp – i skön förening med ditt sinne förstås. För det är ju hela grundkonceptet, kan man väl säga?

Och del 4-6 handlar om ”träning” av de inre organen; något som ännu inte finns att lära i kurser i, och visst låter det riktigt flummigt?

Men läser man citatet ovan, så framstår det ju plötsligt i helt annan dager?

http://www.hjarnguiden.se/index.php?option=com_content&view=article&id=32&Itemid=42

PS. ”I skön förening med ditt sinne” – är nog ett bra sätt att stimulera alla sina olika sorters synapser på, oavsett vad man än gör…?

Det är intressant hur de nya mediernas utveckling, nu börjar sätta sig. I alla fall på hemmaplan, dvs det som kallas väst. Sverige alldeles specifikt, i mitt fall…

För chatten på FB tycks numera ha nått tillbaks till ”gammeldags” mejlstadie – dvs man ”pratar inte i mun på varandra” längre – ”man” var nog mest förundrad ett tag, av att det var möjligt?

För det kan ta ett bra tag innan man får svar numera, nästan lite á la gammeldags postgång, om än alls. I och för sig, nog ofta beroende på att den som ”ska” svara, är upptagen av andra konversationer… 😉

”Om än alls” – möjligtvis så är det personligt? Man kanske inte har något att säga just mig i det jag skrivit, eller vill inte svara av andra olika skäl – oavsett vilket, så indikerar det för mig ett paradigmskifte, inte bara i kommunikation – utan främst i en förändring av egenuppfattning.

Så långsamt smyger det sig kanske in en annan medvetenhet; om vad kommunikation egentligen innebär? Ett ansvar, ett avtryck. Medvetet eller inte.

Och då får man ju egentligen tacka alla de som försöker utnyttja webben för egen vinning – precis som en del alltid har levt på att ha lurat andra, i alla tider. Medvetenheten om bedrägligheten – andras eller egen dito – har nog ökat otroligt de senaste åren. Och det är ju verkligen en höjdare!

Idag har jag haft en vvs-firma här, för att till slut sätta igång med att byta värmepanna – något jag borde gjort för länge sedan! Vilket får mig igen att tänka på följande:

Jag har länge haft dåligt samvete, för att jag – som tycker att jag är så miljömedveten – inte bara har en gammal ineffektiv slösig värmepanna, dessutom så kör jag till jobbet varje dag numera. Och har gammal kyl/frys – det är ingen ände på det hela… Förr utom att jag då förstås aldrig flyger längre – har rest klart, vad jag personligen ska/ville – av allehanda sorters resande  😉

Jag har alltså haft dåligt samvete, för att jag är en sådan miljöbov nuförtiden. Trodde jag i alla fall, tills helt nyligen… Enligt klimattest på Eon 100koll-sida, så ligger jag en bra bit under svenskt snitt och ungefär på ”världssnitt”. Hur är detta möjligt? Hur lever folk idag egentligen..?

Möjligen så är Eon sida partisk – då de räknar min elförbrukning till villa som bara genom vattenkraft – dvs 0 i klimatutsläpp. Men om jag nu inte hade använt såpass mycket vattenkraft, så hade det ju inte behövs så mycket andra mer miljöpåverkande kraftverk, till annan elkonsumtion?  Eller har jag missat något…? Antagligen att de även beräknade energiåtgången för att framställa ny värmepanna, ny kylfrys etc, samt att ”ta omhand” mina gamla dito. Ungefär?

Jag har nog missat något igen? Men en sak har jag definitivt inte missat – ull är varmast!

Oj, oj – glömde nästan länken som fick mig att skriva…

http://www.dn.se/debatt/solen-ar-en-guldgruva-som-kan-ge-oss-energi-for-alltid

Det är en sen påsk i år; det är april. Och nu när jag tittar ut… så snöar det lite lätt!

Fåglarna får sin mat precis som tidigare. Trots att det är vår, så är det ju fortfarande ont om mat i naturen.  Fast ”mina” fåglar är ju rätt bortskämda – som en annan fågelmatande bekant beskrev ”sina” pilfinkar  –  ”nästan lite fläskiga”. Men det smyger sig in en liten smal en, allt emellan…

Det var bättre förr?

Att ”jämföra bakåt”, är ju en helt naturligt, nödvändigt och ett givet förfaringssätt för att förstå nuet. Som jag ser det, i alla fall.

Intressant är väl då, hur man gör det?

Som med de flesta ord/begrepp, så innehåller detta i sig – det var bättre förr – inte en definition på hur och varför, även om det oftast uppfattas så; dvs det är självklart vad som var bättre förr… dvs man vill äta kakan och ha den kvar.

Man vill ha det som var ”bra” förr, och man vill ha det nya som man ”fått”.

Alla vet ju att det inte kommer att bli ”som förr” igen – alltså är uttrycket (för de allra flesta) kanske mer en kommunikationsgrej? Och då är man inne på något helt annat… myskologi (psykologi, sorry).

Jag frågade (alltså) en psykologvän för en del år sedan, om vad som var skillnaden mellan psykologi och beteendevetenskap. Han svarade, att beteendevetenskap var psykologi light… Jag ser det nog mer, som om att det handlar om helt olika plan, som inte riktigt kan jämföras; dvs det handlar om helt olika funktioner/delar i livet. Eller samhället. Eller vars och ens del i samhället… 🙂 ?

Freud skulle nog ha gillat dagens samhälle –  han skulle säkert ha varit glad för att mycket av det, som var knutet till århundraden av restriktioner, var… brutet. Och speciellt, så skulle han kunnat ha frossat i vidareutvecklingen av den västerländska kulturens hang-ups.

Vilket nog skulle gjort honom lite ledsen, fast säkert också lite upprymd…?

PS. Idag på jobbet, så förundrades någon av hur eventuellt kloka ”vi” var förr. Då ordet häxa, spreds som en löpeld, så fort det uttalats.

Glad påsk till alla – även till häxorna. 🙂

Då jag läste igenom Frukt 2, så insåg jag att jag missat att berätta om några rätt grundläggande saker, när det gäller min egen uppfattning om samtidens kortsiktighet.

Så jag får väl börja från början – dvs med det som delvis utgör min egen grund om uppfattningen av nuet, åtminstone när det gäller den samtida vetenskapliga uppfattningen – ja, man kan t o m kanske kalla den, för den samtida världsbilden?

Det gjorde i alla fall Jacob Bronowski i TV-serien ”Människans framsteg”, som jag såg i tidig tonår. Flera gånger, t o m. 🙂 Han redovisade viktiga vetenskapliga framsteg, inte kronologiskt, utan i den följd som han tyckte att de hade. Och han började med att påpeka, att vi till mans lever med en världsbild, som ur vetenskaplig synvinkel är lite efter… dvs 1970 eller så, var den en 1800-tals-dito.

För mig var hans synsätt på verkligheten och otroligt enkla förklaringar av allt från Darwin till Einstein, en aha-uplevelse! Jag har förstått att hans ”efterföljare” Carl Sagan nådde ut betydligt längre, men idag tycks det som de förmedlade – vara förlorat i alltför mycket info, utan struktur och förmåga till prioritering av dagens tilltänkta publik*. Det är ju rätt trist, tycker jag. Men tror att det bara är en ”naturlig” fas, i det ”hela”.

Vad som är viktigt, är väl vad vi gör med den. Vi som är engagerade och bryr oss – den skaran som jag då storhuvat räknar mig till att tillhöra…

* Korrigerat pga av mitt eget argus. Tack!

Förresten – är det rätt nu…?

Jag fick privat en kommentar, om att jag nog förenklade det hela. Tror det var en missuppfattning, av vad jag avsåg – dvs det sociala genomslaget av alla kostråd idag. Och att man ibland bör fundera lite på vad som ligger bakom – det är kanske inte alltid spontana temporära ”folkrörelser”, som följer en oberoende forskning…

För de flesta ser väl på forskning som just ”definitiv” och oberoende. Men idag är ju forskning ofta beroende av privat finansiering. Och det paradigmskiftet som av nödvändighet till slut skedde för en del decennier sedan – när man insåg att de resultat man fick, gällde enbart under de premisser man valt att beakta; dvs, det finns parallella ”sanningar” –  är väl inte något som är införlivat med gängse uppfattningen i samhället ännu?

För att återgå – så skrev jag som svar:

Folk åt ju smör också, trots att t o m WHO gick ut med anti-rekommendation. Men den gängse uppfattningen förändras, det är vad jag menar.  Jag hör det ständigt till vardags nu, att frukt inte är nyttigt alls – attityden närmar sig den till godis…  Fast det är nog en viss skillnad, mellan frukt och godis inbillar jag mig, men kan ha fel 🙂

Då jag själv inte äter frukt, så behöver jag ju inte känna mig ”förrådd” av felaktiga kostråd – som är den undermedvetna undertonen, i det jag ofta hör idag. Och den tycks rikta ett indignerat fokus mot frukt, istället för att vara medveten om proportionerna mellan onyttigheterna.  Något som godis/sockerindustrin säkert glädjer sig åt……

Nu ratas frukt totalt, sedan en tid tillbaks. Men för mig, ser det ut som om frukt kanske är lite är det nya ”smöret”… Vilket får mig att undra över, om det återigen är sponsrad forskning som ligger bakom? Eller kanske helt enkelt mänskligt behov av syndabock, som tar sig ett mycket mildare uttryck än de traditionella – mer våldsamma – dito?

Själv har jag aldrig ätit mycket frukt – grönsaker har alltid varit mina ”favoritväxter”. Så för mig tycks fokus på fruktens eventuellt dåliga sidor, handla mest om överkonsumtion av frukt, som säkert förekommer. Eller möjligtvis om syraattack på tänderna.

Eller så är det en fokusering bort från de mer uppenbara källorna av socker – och raffinerat socker då. Med tillhörande nutida ”kusiner”, som t ex chips och andra storsäljande mer odiskutabla onyttigheter. Kanske?

En liknande ”kampanj” som det idag är mot frukt, hade väl känts lite mer förtroendeingivande…(är det bara jag som tycker så?), om den fokuserat på mer uppenbara onyttiga saker vi stoppar i oss. Eller är de så ”omistliga”, att vi inte ens tänker på/vill ifrågasätta dem?

Kanske är det lite ”money rules”, som har sitt finger med i spelet också. Kan man ju undra över. Gör åtminstone jag…

Forskningen håller på att komma ikapp verkligheten, till slut. I alla fall – ett första staplande steg.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-livet-pa-landet-bra-for-hjarnan

Nu är det igång till slut, tror jag.

http://www.sydsvenskan.se/varlden/mikrobloggar-stangs-i-kina

I Tidens tand så hade jag lite brått – skrev vitlaserade (vitaliserade) på ett aningens förbryllande sätt. Lade in en kommentar om det, men vid närmare eftertanke, så skriver jag en ny kommentar… By-gones är ju tidens melodi; vem har idag tid på att titta på något från ens igår?

Jag skrev om mina golv för över 25 år sedan.

”Vitlaserad, skulle det ju va’… Tänk att det som var så udda, i framkant- vitlaserade golv, funkis, minimalistiskt – är så oerhört poppis/standard idag.

Då kan jag bara hoppas på att det jag ”håller på med idag”, är inne om 25 år från nu.”

Kan ju bara säga, att mina golv idag är nog mer vitaliserade, än vitlaserade… dvs de är väldigt eko, dvs de ligger där de ligger och ska inte bytas så länge som de håller – trendiga eller inte. (Ska inte byta kök heller).

Jag som bor i ett gammalt och alldeles för stort hus för en ensam någorlunda fattig människa, med ett alldeles för gammalt och dyrt uppvärmningssystem som lata jag borde bytt  för länge sedan, men inte lyckats med ännu – älskar numera våren av ytterligare en anledning än tidigare:

Jag fryser inte mer, jag sitter i bara t-shirten och skriver; det är lycka, det!

Sen kan man ju undra över, varför jag inte gjort något åt det tidigare. Svaren kan nog variera, beroende på vem man pratar med.

Mitt eget favvo-svar bland olika alternativ, är att det gett mig en mer personlig relation till ”hur det var förr”. Då jag hade vitlaserade golv redan för över 25 år sedan – så är mina ”hobbies” lite annorlunda idag. Och de överraskar mig ständigt – vilket är härligt!