Då jag läste igenom Frukt 2, så insåg jag att jag missat att berätta om några rätt grundläggande saker, när det gäller min egen uppfattning om samtidens kortsiktighet.

Så jag får väl börja från början – dvs med det som delvis utgör min egen grund om uppfattningen av nuet, åtminstone när det gäller den samtida vetenskapliga uppfattningen – ja, man kan t o m kanske kalla den, för den samtida världsbilden?

Det gjorde i alla fall Jacob Bronowski i TV-serien ”Människans framsteg”, som jag såg i tidig tonår. Flera gånger, t o m. 🙂 Han redovisade viktiga vetenskapliga framsteg, inte kronologiskt, utan i den följd som han tyckte att de hade. Och han började med att påpeka, att vi till mans lever med en världsbild, som ur vetenskaplig synvinkel är lite efter… dvs 1970 eller så, var den en 1800-tals-dito.

För mig var hans synsätt på verkligheten och otroligt enkla förklaringar av allt från Darwin till Einstein, en aha-uplevelse! Jag har förstått att hans ”efterföljare” Carl Sagan nådde ut betydligt längre, men idag tycks det som de förmedlade – vara förlorat i alltför mycket info, utan struktur och förmåga till prioritering av dagens tilltänkta publik*. Det är ju rätt trist, tycker jag. Men tror att det bara är en ”naturlig” fas, i det ”hela”.

Vad som är viktigt, är väl vad vi gör med den. Vi som är engagerade och bryr oss – den skaran som jag då storhuvat räknar mig till att tillhöra…

* Korrigerat pga av mitt eget argus. Tack!

Förresten – är det rätt nu…?