Någonting är fel.

Med mig. Någonting rycker – och då menar jag rycker, i betydelsen av att pocka på min uppmärksamhet och försöka förleda mig. Nu är det ju inte något fel i sig – att nutiden ”försöker” förleda – det är väl t o m alldeles utomordentligt bra, naturligt och i gängse ordning, som väl alltid.

Men dagens ”ryck-stadie”, är väl lite ryckigare än det varit på länge. Och jag börjar bli trött på det, och önskar nu att jag levt i en långsammare tid. ”Långsammare tid” från förr, är en illusion, jag vet. Om man skulle prata med dem som levde då. Men om jag från idag – levde i en lite långsammare tid från igår –  skulle vara skönt. Kanske. Antagligen dötrist. Men lite skönt ändå. Åtminstone ett litet tag. Kanske.

Det är nog bara åldern som sätter in, och gör ”rycken” mer uppenbara kanske…

PS. Utan ”ryck” – nya eller gamla dito – så skulle säkert livet vara helt perfekt! Kanske? Åsså slarvade jag lite bort den känsla/insikt jag nyss hade – den lät sig inte gripas i flykten. Och vem hade trott det? Inte jag, i alla fall. Men jag försökte 🙂

Jag träffade någon härom veckan, som ”drog” upp påståendet från dataåldern tidiga skede, om att 50-talisterna är en förlorad generation. Måhända var det pga av att jag frågade om vederbörandes ålder, då jag var nyfiken på att ha kläm på de gemensamma tidsmässiga referensramarna. Och ”svaret” kom snabbt – i form av ett ”mothugg” 🙂 Vilket jag är honom evigt tacksam för. (Född -64, om jag minns rätt) .

För jag hade nästan glömt bort detta – det med de förlorade 50-talisterna. Tror nog att den som lite euforiskt myntade detta en gång i tiden, missade den springande punkten – de ”anonyma” 50-talisterna är nog de som står mitt emellan det ”gamla” och det ”nya”. Dvs man koll både lite framåt och bakåt i dataålderns inträde; och därmed kanske nog en så viktig del i det hela kanske? Sen är det ju förstås en hel massa andra -talister som har det också. Men den egna upplevelsen av att ha levt både-och, inte är samma sak som att ”bara” veta? Kanske spagaten är vad som gör 50-talisterna så ”anonyma”/tystlåtna…? Är anonymiteten/det tystlåtna, eventuellt bara en ”konsekvens” av inlednings-euforin över  den ”nya tiden”?

Själv är jag mer intresserad av seklel-talister och millenium-talister. Men det är ju inte så inne i vår korta nutid, att vara det. Ännu så länge, i alla fall; intresset kommer kanske så småningom – när bara nuet känns lite för kort?

Jag skrev för ett tag sedan om mina vitlaserade golv -85. Jo, jag hade förstås vita väggar då också. Och vita väggar har jag än idag, men inte golv; det är både opraktiskt och passar inte så värst bra in på landet i en gammal skånelänga… Jag minns att det som jag valde mellan då, och som jag egentligen ville ha allra mest, var gamla mörkbruna oljade trägolv – typ i ett gammalt italienskt hus. Men det passade inte riktigt in i en 30-tals svensk funkis-lägenhet från 30-talet. Och inte heller i den skåne-länga, som jag bor i idag. (Köpte nästan en svindyr lägenhet på gamla väster i Malmö för en 7-8 år sedan, bara för att den hade sådana golv!)

Numera har livet i skåne-längan befriat mig från den typen av böjelser :-). Numera är jag fascinerad av naturen i sig. Även nässlorna är oerhört vackra. Minst lika vackra som de planterade blommorna. Mitt ute på skånska slättet, så bor jag i en grön oas; i en bit natur, som växer och frodas så att man knappt tror att det är sant! Och det är lycka!

PS. De flesta skulle nog vilja röja här, sätta puts på huset och trä på nocken för att det skulle se ”genuint gammalt ut”. Men jag räknar med att ”tiden” sätter sig, och att det alltid kommer att finnas förnuft. Även om det tar ett tag ibland 😉

Tagen med mobilen genom ett oputsat köksfönstrer, så det är en rätt eländig bild – men ändå en första bild! Jag ska nog lyckas ta en bättre så småningom, men det går ju inte att be dem posera precis…

Min gamla rådjurfamilj var rätt vana vid mig, så det gick att stå i trädgårdsdörren och prata med dem och plåta. Men denna mamman är mer klassiskt ”rådjursförsiktig”, och sticker vid minsta fara.

De gick runt och mumsade ett tag, och spankulerade sedan ut genom den etablerade rådjurgången i hörnet av trädgården. Mamma rådjur putsade sitt barn då och då, och den lille skuttade i det höga gräset – det var en syn som borde filmats!

Nedan – rådjurgången 2010

Vilken lycka!

Jag har ju hoppats på att rådjursgeten som jag vinterfordrat – och som jag tror kanske är ”flick-kidet” från min gamla rådjursfamilj – skulle lägga sina kid i närheten. Jag har sett henne då och då här, alltid ensam. Och i förmiddags då jag klev ut på trappen, så stod hon utanför och åt ”frukost” tillsammans med sina två kid!

Ett av dem stod kvar ett bra tag och tittade på mig, innan det också spratt iväg genom häcken till den väntade familjen. Oj oj oj, en riktig liten ”Bambi” med de karakteristiska runda fläckarna, som försvinner när de blir större. Aldrig har jag sett ett så ungt kid i verkligheten förr!

Jag hoppas att de inte åt upp grenarna på mitt vinter-jordslagna aprikosträd, som jag ännu inte lyckats flytta till sin ”riktiga” plats. För det var precis där det växer i sin jordslagning, som rådjuren stod. Men om – ja, då må det vara hänt… Och varför har jag inte kollat ännu – för att jag inte har så brått. Är det uppätet, så är det. Om inte, så kan jag flytta det lite senare i sommar, när jag har lyckats bestämma mig för var det ska stå. Långsamma jag.

Intressant! Speciellt det att föräldrarnas kortisol-nivåer är lika.
Alltså visar detta på att tankens kraft spelar en roll i livet; det man bestämmer sig för och tycker är rätt, sätter avtryck för framtiden… Hurra, hurra! Måste man väl säga! 🙂

http://www.unt.se/uppsala/livsstil-paverkar-barns-hormoner-1769093.aspx#.T9i7dc3b6JQ.facebook

Läste nyss om att intellektuella resonemang, ofta har ett annat syfte än vad som synes. Och att det mer ”enkla bondförnuftet”, ser tillvaron på ett mer adekvat sätt.

Det handlar nog om vilket som är intellektuella resonemang och om vilket som är bondföruft. Kanske. 😀

Den senaste tidens debatt, då Lenin har grävts upp igen – har fått mig att tänka tillbaks.

Och det jag mest ser – är att det korta nutids-seendet, är nog sprunget ur en historielöshet. Det är i och för sig inget nytt – det har nog flera parallella faser? Och man kan ju alltid hoppas på, att dessa ”faser” kommer att vara lika kreativa som alltid förr.

Men just nu tycks mig det eventuella historiegrävande, vara ett publikt famlande i blindo. Ett blindo som säkert har ett påtagligt skäl – att famla sig ur historielösheten. Tror jag… Få se hur det hela går.

Oj, oj. Nu kom jag ju helt ifrån det, som  jag tänkte skriva om. Om hippie-aspekten i förhållande till Lenin & Co. Tror jag spar’ det – tills ”i morgon” i alla fall… 😉

Kanske hippie-delen av det som var -68 – kanske var det som var det ”omvälvande” i -68…? Bara en fundering. 🙂

Som ju förändrar en hel del i ”historieskrivningen”. Om det kanske var så…?

Ah – det är underbart att ha semester några dagar!

Jag gillar mitt jobb väldigt mycket, men måste ändå säga att då jag var frilans – så var livet ändå bra mycket skönare. För även om jag aldrig hade semester då, så hade jag en sorts ständig semester – dvs mitt liv var inte uppdelat i tu; vår tids gissel, enligt mitt sett att se det…

Nu talar jag nog om ett privilegierat ”vår tids gissel”. Insåg jag, när jag läste vad jag nyss skrev… Har nog förläst mig på samtidsdebatten för tillfället. Och inte  riktigt insett att jag ”verkar” inom ”min” tid och efter vad jag kan förmå inom denna. Och glömt att jag ska leva gott jag med, om jag ska ha någon som helst möjlighet att göra någon skillnad; att leva som jag lär på det sätt som ändå gör mig tillfreds.

För att återkomma till samtidsdebatten – jag blir ledsen och irriterad över hur en del ”behandlar” den; mest för egen vinnings skull av alla de olika slag, tycks det mig. Men så har det ju alltid varit, och så kommer det nog alltid att förbli kanske? Och tvärs igenom allt detta, så kanske en tanke om vad som egentligen är ”bra för alla”, letar sig fram. Nu som alltid.

Dagens mediabrus tycker jag är en rätt tvivelaktig baksida, av det som är vår tillvaro idag. Mycket är bra i ”dagens tillvaro”, annat helt förskräckligt. T ex att Loreens låt ringer i mitt huvud… jag som ändå inte alls tagit del av Melodifestivalen och inte heller lyssnar på radio.

Så jag kan bara inse att ”kampen” om att konstruera hits, ständigt når nya höjder. Och tycker att det är ledsamt att kunskapen om människans psyke, inte används på lite bättre sätt… Men, men – money rules! 🙂

Ännu så länge…

http://annabrodowinzaina.wordpress.com/2012/06/02/valkommen-till-flens-kommun/

En höjdare! I att beskriva det som nog de flesta ”lider” av – dvs att det verkliga livet inte är som det ”officiella” ”trevliga” ”avundsvärda” dito…

Kanske det som är den allmänna nutidsnormen, behöver funderas på lite ”inifrån”, innan man pådyvlar ”alla andra” samma sak (oavsett från vilket ”land”?)… och undrar över varför livet inte tycks vara lika ”kul för alla”, som för oss – ”vi” nutidsskolade arbetsmyror, kanske, kanske tycker att det är…….? Åtminstone officiellt.

Det jag menade, är att vad man vill ”ha” som liv, kan nog variera?

TV-kanaler in extendum, likadana fräcka kök som grannen – etc – är kanske inte allas perfekta tillvaro…….

Av nutidsdiskussionernas korta och ”säljande” sätt?

Varför fattar så få sprängkraften i detta?!

Läste denna på FB och skrev en kommentar – borde säkert ha putsat på det lite mer…

Ett par, i mitt tycke, lite kul punkter:

• Trots detta får högskoleutbildade utlandsfödda män kvinnolöner.

• Det är invandrarmän som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, inte -kvinnor.

Min tanke: Utlandsfödda män skulle väl inte kunna få kvinnolöner, om inte de faktiskt ”blivit medlemmar” i en redan existerande hierarki? 😉

Dvs, ”manslöner” till män –  och så håller vi isär diskussionsämnena? Men hur ska man kunna göra det – om inte redan en könssegregering av löner är ”accepterad” – och sprider sig som ringarna?

Ett till intressant citat: ”Däremot stämmer det att utlandsfödda mår sämre än svenskfödda, är mer trångbodda än svenskfödda och att 70 procent hyfsat nyanlända är överutbildade till sina jobb och att 10 procent skickar pengar tillbaka till ursprungslandet. Och att 14 procent av de troende muslimerna uppger sig ha blivit trakasserade.”

Min tanke: När man talar om överutbildning, så glömmer man de kulturella skillnaderna. Jag håller med om att det är skandal, men utbildning går ju inte att ”översätta rakt av” heller. Jag har själv varit med om den ”omvända” situationen – svensk grafisk formgivare i väst-Afrika – någon som tror att det är en höjdare? 😉

För övrigt – mår sämre, är mer trångbodda etc., jämfört med de svenskfödda. Men hur är det jämfört med hur deras liv var i ”deras” hemland? Dit 10 procent skickar pengar? Och hur många procent blev trakasserade i sitt hemland, av diverse olika anledningar? Sveriges välvilliga inställning är att alla som kommer hit, ska ha det lika trevligt, harmonisk och bra, som det ”generellt” sett är i Sverige.
Men har man då inte igen glömt bort de kulturella skillnaderna… och ger ständigt signaler i klass med Anna-Greta Leijons ”We shall overcome”? Och gör alla en gigantisk björnjänst – både ”svenskar” och invandrare? Speciellt invandrarna verkar bli lite konfunderade av denna tudelade klapp-på-axeln…

Andra kul citat från bloggposten:

”Stämmer siffrorna är det här integrationsdiskursiell dynamit.”(”integrationsdiskursiell, oj oj – dynamit är dock beprövat, på alla sätt)

Slutklämmen gillar jag dock – speciellt tempuset:

”Men det var väl för mycket begärt att branschen skulle plocka upp det här som dagens största nyhet i förrgår.”

På mitt jobb så arbetar en del skift – kl 6-14 och 14-23. Jag tillhör inte dem – men denna veckan har jag dock det sena skiftet, då en på min avdelning fick barn förra veckan och jag tog hans kvällsskift denna veckan. Och det var en positiv överraskning!

När jag har funderat på hur det skulle vara att jobba skift, så har jag tänkt att det tidiga skiftet skulle vara rätt skönt men det sena tungt… Så fel jag hade! Att det är härligt att sitta och jobba i lugn och ro på kvällen utan att bli avbruten, det kunde jag ju lätt gissa mig till – men att det inte alls är besvärligt/segt att jobba till så sent nu på ”gamla da’r”, det trodde jag inte. Jag har älskat nattjobb då jag var yngre (speciellt då jag var frilans), men trott att den tiden var förbi.

Det är riktigt upplivande också det att ”ha fel”! Och det är kanske det som gör att jag uppskattar skiftarbetet – att rutinerna bryts. För jag har en hat-kärlek till rutiner; jag tycker om att ändra på dem, men gör det ändå aldrig själv – utan är ett ”offer” för att ”omständigheterna i tillvaron” ska styra om dem för mig.

En sak som också är en helt otrolig bonus, som jag inte tänkt på – är det att jag inte behöver vakna av väckarklocka denna veckan. Det gör mig till en ny människa! Och livet till allra minst en halv-semester! De enda som lider av alltihopa är kattorna, som är väldigt konfunderade av de nya rutinerna. Men kattor är ju snabba i att anpassa sig – undrar dock om de kanske kommer att bli lite irriterade nästa vecka – då allt är ”som vanligt” igen… just precis som de ställt om sig till de nya ”omständigheterna i tillvaron”… 😉

Jag fick ett svar på förra posten. Som fick mig att fundera och skriva vidare på detta tema. Delger alltihopa i nytt inlägg, då jag vet att kommentarer läses ännu mindre än inlägg… 😉

Ingela Ingelsson

Jag tycker att det stilla pulandet är precis som du skriver – det riktiga livet. Behöver man något mer, egentligen?

Nej, inte mycket. Skulle vara uppkoppling då……….

Skämt åsido – folk säger att det handlar om att prioritera.
Det gör det kanske, men vart och ett av mina 3 ”liv”, är egentligen ett heltidsdito om det ska vara harmoniskt och ”livseffektivt” (nu fick jag till det, eller hur?).
Det funkar alltså inte riktigt bra att ”växla” mellan dem varje dag… det känns som ett slöseri med tid, då ”omstarten” för varje ”fas”, stjäl den mest av tiden och energin. Alltså är det ett mänskligt resursslöseri, livet idag.

Jisses så många kul nutidsord jag lyckades använda! Plötsligt så fick de en mening för mig… 
Vilket borde få mig att gå tillbaks och hitta bättre riktiga ord, men jag är för trött för det… 
Just nu i alla fall, för jag slits mellan det och gräsmattan. Så jag ska fundera ett tag, på vad jag eventuellt ska göra nu. Och antagligen så blir det inget av endera, utan en liten ”omstarts”-paus igen… Som säkert ger mest ett nytt velande – mitt eget perpetum mobile.

Men spireahäcken är vacker!

PS. Blev ingetdera förstås. Trist! Men i morgon kanske!

Det var länge sedan som jag skrev. Jag har haft mer än fullt upp ett tag… Och har då också kommit fram till, efter ett tags funderande och jämförande bakåt i tiden – till den tiden då jag hann med det mesta som jag ville göra – att ”problemet” är rätt mångfacetterat.

Problemet består av två delar:

• Dels har jag blivit äldre. Vilket inte betyder att jag blivit långsammare – utan är tvärtom i många fall betydligt snabbare än då jag var yngre, eftersom jag har så många fler referensramar. Men just de många referensramarna, gör mig ”långsammare” – det är så mycket mer som ska ”ticka igenom” tänkandet och bitar som ska falla på plats, för varje ny ”input”. Man kan väl säga att det personliga tanke-nätverket, duplicerar sig med kvadraten lite titt som tätt.

• Infon från omvärlden duplicerar sig också med kvadraten, hela tiden. Så allt det jag vill hinna med att förstå och ta del av, är inte längre möjligt/gripbart inom vare sig min vardags-tidsram eller mentala kapacitet. Och detta kommer nog att bli en avgörande stötesten och grund för en ny social diversifiering och omskrivning av många normer om förmågor och beteende – dvs förmågan av att hantera denna eskalering, kommer att sätta nya normer för vad som är normalt och eftertraktansvärda kvaliteter. Och så snurrar ”karriärshjulet” på då… 🙂

Allt detta gör att ”tiden” krymper i hisnande takt, inte bara för mig. Antar jag.

Så skulle jag ha bara 1 önskan i form av 3 – om jag fick en ande-i-flaskan, är det 3 ”klontillvaror” som gäller som min önskning:

1 för mitt jobbliv, dvs egentligen för det samhälleliga livet…?

2 för mitt ”tankeliv”, dvs egentligen för det samhälleliga livet…?  Det också. 🙂

3 för mitt hus och min trädgård; dvs kanske det egentliga livet, det ursprungliga. Som förr täcktes in i 1 & 2…

3:an låter iofs kanske som en lite väl enkel sak – att jag bara vill gå och pula och vara ledig – men jag tror att just den är starkt förknippad med reptilhjärnan. Med den genuina överlevnaden. I form av att se till att man har mat, och se till att man har bo och värme. Och att göra det vackert runt ikring sig…

Efter allt ”detta” funderande – så sitter jag här och glädjs åt spindelväven i fönsterkarmen. Och åt de otroligt vackert blommande gigantiska syrenerna utanför – så stora att de inte ens syns inifrån huset utan man måste gå ut på håll, för att se alla blommorna. Åt spireahäcken som flödar över av blommor just denna veckan… det gäller att snabba sig och titta, nästa vecka är de bara bruna blomklasar . T o m med myrornas jordhögar på gårdsplanen, är en fröjd (även om de ska få Myrr till middag i morgon.. de är lite för många). Ett rådjur spratt iväg när jag körde in på gårdsplanen idag – tror hon förhoppningsvis ska lägga sina kid i närheten – och tror att hon är barnet i min ”gamla rådjursfamilj”, som jag fodrat de senaste kalla vintrarna. Fåglarna sjunger i en öronbedövande kör utanför (även de är vinterfodrade…).

Så. Kan livet egentligen bli underbarare?!

Jag skrev ett inlägg, som jag ”tappade” bort. I ”min värld” helt naturligt; en slags omen, att det försvann. Tror ändå att det som kallas för flyt – inte har med varken religion eller andra liknande saker att göra.

Så hittade jag dock i mitt eget just alldeles nutida flyt följande:

”Western society is currently suffering from the absence of a discipline of freedom.”

Tyckte jag i alla fall, att detta var:

http://www.youtube.com/watch?v=IqShMALnAiU

Fast skillnaden på politikers och kulturskribenters maktmandat, är ju rätt enkel:

Politiker är folkvalda, och kulturskribenter anställda av respektive tidning. ”De alla” var väl upptagna av stundens allvar, och kunde kanske inte riktigt tänka klart…? 😉 För ingen kommenterade den aspekten. Konstigt ändå egentligen, med tanke på att det satt bara topp-folk där.

Kristina Lugn, som nu till slut på åldern höst pratar i ett helt normalt tempo, är väldigt bra i första halvlek. Sen flummar hela tillställningen ut i ett något, som inte ens är ett navelskådande. Men just det, ger ju hopp ändå kanske?

Presentationen av det hela är så här – med den populära brasklappen av att vara en ”happening” (sic – älskar Snoopy, fast jag nästan glömt bort att han fanns!):

”GRAND FINAL HOS KÄLLARTEATERNS PATSY OCH EDINA: Kultureliten och verklighetens folk — vad är egentligen bra kultur?

Vad är bra kultur, vad är skräp och vem bestämmer? Vilka är egentligen ”verklighetens folk”? Finns de på riktigt? Och i så fall, varför skriver inte kultursidorna för dem? Är kulturen för elitistisk eller är den bara ointressant för ”verkliga människor”?

MARIE SÖDERQVIST och MARTINA MONTELIUS möter partiledaren Göran Hägglund, akademiledamoten Kristina Lugn, Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, kulturmagasinet Axess chefredaktör Johan Lundberg och Claes Hemberg, sparekonom Avanza Bank.”

Jag läste en krönika av Claes Magnusson (grundare av Macmeckarna mm) för en hel del år sedan. Han skrev bl a då om ”lösenordsfobien”.

Och han hade så rätt – jag blir galen av att jag måste ha ”komplicerade” lösenord till diverse saker, som ingen djävel mer än jag, bryr sig om!

Vem fanken har ork eller motivation/tjänar-på-det? Piss på de som har  lyckats inbilla ”gemene man” – att någon skulle hacka dem, för att de är så intressanta… 🙂

Känner några sådana tunnelseende, de lägger sitt krut på fel håll – kanske rentav med tanke på egna fickan? Även om varken de eller de som köper deras tjänster, är på det klara med detta…

Jag fick en länk – p://svt.se/2.33782/1.2793667/radioaktiv_lacka_pa_barseback

”Vattnet rann ner genom golvbrunnen till två uppsamlingstankar.”

Det låter ju nästan som om det varit hemma hos mig.

Min gamla pannas varmvattenberedare har till slut gått sönder. Så där rinner också övertrycksvattnet ut i en golvbrunn numera.

Undrar nu plötsligt över vart ”mitt” vatten tar vägen sen – från golvbrunnen? Uti i naturen på ett eller annat relativt snabbt sätt, antar jag? Det behövs i alla fall ingen uppsamlingstank, även om mitt vatten nog också får vänta ett bra tag på att bli till regn, eller någon annan slags ”dinosarievatten”.

Undrar också lite över det faktum, att Barsebäcksverket fortfarande har stor personal och kommer då att ha till 2020. Sen ska det rivas, hur mycket kostar inte också det? Vem betalar för det? Jag, m fl är väl en bra gissning? 😉

Det kan ju tyckas som om jag är ”kärnkraftsvän” – men det är tvärtom. Jag tycker att det är otroligt korkat, att man sedan så många år tillbaks har lagt pengar i forskning på något så udda – hade det varit möjligt med ”Omstart” – så hade nog krutet lagts på något annat än en fascination av en fredlig utveckling av andra världskrigets fyrverkeri.