Den senaste tidens debatt, då Lenin har grävts upp igen – har fått mig att tänka tillbaks.

Och det jag mest ser – är att det korta nutids-seendet, är nog sprunget ur en historielöshet. Det är i och för sig inget nytt – det har nog flera parallella faser? Och man kan ju alltid hoppas på, att dessa ”faser” kommer att vara lika kreativa som alltid förr.

Men just nu tycks mig det eventuella historiegrävande, vara ett publikt famlande i blindo. Ett blindo som säkert har ett påtagligt skäl – att famla sig ur historielösheten. Tror jag… Få se hur det hela går.

Oj, oj. Nu kom jag ju helt ifrån det, som  jag tänkte skriva om. Om hippie-aspekten i förhållande till Lenin & Co. Tror jag spar’ det – tills ”i morgon” i alla fall… 😉