Någonting är fel.

Med mig. Någonting rycker – och då menar jag rycker, i betydelsen av att pocka på min uppmärksamhet och försöka förleda mig. Nu är det ju inte något fel i sig – att nutiden ”försöker” förleda – det är väl t o m alldeles utomordentligt bra, naturligt och i gängse ordning, som väl alltid.

Men dagens ”ryck-stadie”, är väl lite ryckigare än det varit på länge. Och jag börjar bli trött på det, och önskar nu att jag levt i en långsammare tid. ”Långsammare tid” från förr, är en illusion, jag vet. Om man skulle prata med dem som levde då. Men om jag från idag – levde i en lite långsammare tid från igår –  skulle vara skönt. Kanske. Antagligen dötrist. Men lite skönt ändå. Åtminstone ett litet tag. Kanske.

Det är nog bara åldern som sätter in, och gör ”rycken” mer uppenbara kanske…

 

PS. Utan ”ryck” – nya eller gamla dito – så skulle säkert livet vara helt perfekt! Kanske? Åsså slarvade jag lite bort den känsla/insikt jag nyss hade – den lät sig inte gripas i flykten. Och vem hade trott det? Inte jag, i alla fall. Men jag försökte 🙂