Vilken lycka!

Jag har ju hoppats på att rådjursgeten som jag vinterfordrat – och som jag tror kanske är ”flick-kidet” från min gamla rådjursfamilj – skulle lägga sina kid i närheten. Jag har sett henne då och då här, alltid ensam. Och i förmiddags då jag klev ut på trappen, så stod hon utanför och åt ”frukost” tillsammans med sina två kid!

Ett av dem stod kvar ett bra tag och tittade på mig, innan det också spratt iväg genom häcken till den väntade familjen. Oj oj oj, en riktig liten ”Bambi” med de karakteristiska runda fläckarna, som försvinner när de blir större. Aldrig har jag sett ett så ungt kid i verkligheten förr!

Jag hoppas att de inte åt upp grenarna på mitt vinter-jordslagna aprikosträd, som jag ännu inte lyckats flytta till sin ”riktiga” plats. För det var precis där det växer i sin jordslagning, som rådjuren stod. Men om – ja, då må det vara hänt… Och varför har jag inte kollat ännu – för att jag inte har så brått. Är det uppätet, så är det. Om inte, så kan jag flytta det lite senare i sommar, när jag har lyckats bestämma mig för var det ska stå. Långsamma jag.