Det var länge sedan som jag skrev. Jag har haft mer än fullt upp ett tag… Och har då också kommit fram till, efter ett tags funderande och jämförande bakåt i tiden – till den tiden då jag hann med det mesta som jag ville göra – att ”problemet” är rätt mångfacetterat.

Problemet består av två delar:

• Dels har jag blivit äldre. Vilket inte betyder att jag blivit långsammare – utan är tvärtom i många fall betydligt snabbare än då jag var yngre, eftersom jag har så många fler referensramar. Men just de många referensramarna, gör mig ”långsammare” – det är så mycket mer som ska ”ticka igenom” tänkandet och bitar som ska falla på plats, för varje ny ”input”. Man kan väl säga att det personliga tanke-nätverket, duplicerar sig med kvadraten lite titt som tätt.

• Infon från omvärlden duplicerar sig också med kvadraten, hela tiden. Så allt det jag vill hinna med att förstå och ta del av, är inte längre möjligt/gripbart inom vare sig min vardags-tidsram eller mentala kapacitet. Och detta kommer nog att bli en avgörande stötesten och grund för en ny social diversifiering och omskrivning av många normer om förmågor och beteende – dvs förmågan av att hantera denna eskalering, kommer att sätta nya normer för vad som är normalt och eftertraktansvärda kvaliteter. Och så snurrar ”karriärshjulet” på då… 🙂

 

Allt detta gör att ”tiden” krymper i hisnande takt, inte bara för mig. Antar jag.

Så skulle jag ha bara 1 önskan i form av 3 – om jag fick en ande-i-flaskan, är det 3 ”klontillvaror” som gäller som min önskning:

1 för mitt jobbliv, dvs egentligen för det samhälleliga livet…?

2 för mitt ”tankeliv”, dvs egentligen för det samhälleliga livet…?  Det också. 🙂

3 för mitt hus och min trädgård; dvs kanske det egentliga livet, det ursprungliga. Som förr täcktes in i 1 & 2…

 

3:an låter iofs kanske som en lite väl enkel sak – att jag bara vill gå och pula och vara ledig – men jag tror att just den är starkt förknippad med reptilhjärnan. Med den genuina överlevnaden. I form av att se till att man har mat, och se till att man har bo och värme. Och att göra det vackert runt ikring sig…

 

Efter allt ”detta” funderande – så sitter jag här och glädjs åt spindelväven i fönsterkarmen. Och åt de otroligt vackert blommande gigantiska syrenerna utanför – så stora att de inte ens syns inifrån huset utan man måste gå ut på håll, för att se alla blommorna. Åt spireahäcken som flödar över av blommor just denna veckan… det gäller att snabba sig och titta, nästa vecka är de bara bruna blomklasar . T o m med myrornas jordhögar på gårdsplanen, är en fröjd (även om de ska få Myrr till middag i morgon.. de är lite för många). Ett rådjur spratt iväg när jag körde in på gårdsplanen idag – tror hon förhoppningsvis ska lägga sina kid i närheten – och tror att hon är barnet i min ”gamla rådjursfamilj”, som jag fodrat de senaste kalla vintrarna. Fåglarna sjunger i en öronbedövande kör utanför (även de är vinterfodrade…).

Så. Kan livet egentligen bli underbarare?!