Lite intressanta tankar, kanske aningens mer långsiktiga än ”hen”-debatten… 🙂
Ur Ingela Romares doktorand-sida.
”Kanske är det så att bristen på jämställdhet mellan kvinnor och män i filmens värld inte bara handlar om kön utan också om något som ligger djupare; nämligen om den kvinnliga och den manliga principen (i den jungianska psykologin betecknade anima och animus) och bristen på balans dem emellan, i såväl individ som samhälle, en bristande balans som vi alla lider av både män och kvinnor och som har såväl etiska som estetiska konsekvenser för oss.
Om det är så – vilket jag blir alltmer övertygad om – så är det nödvändigt att vi uppnår en större medvetenhet om detta förhållande, om vi överhuvudtaget skall kunna förändra situationen.
Hur vill vi leva tillsammans? Hur vill vi skapa – våra samhällen, vår kultur?
Detta återspeglas också i det sätt på vilket vi gestaltar, ger form och innehåll åt våra filmer.”
Om det är så – vilket jag blir alltmer övertygad om – så är det nödvändigt att vi uppnår en större medvetenhet om detta förhållande, om vi överhuvudtaget skall kunna förändra situationen.
Hur vill vi leva tillsammans? Hur vill vi skapa – våra samhällen, vår kultur?
Detta återspeglas också i det sätt på vilket vi gestaltar, ger form och innehåll åt våra filmer.”
Och en pendang är detta:
”Det råder en rädsla för kritik och varje kritisk tanke eller uttryck möts av härskartekniker och ifrågasättande i hur det kritiseras eller varför och med vilken rätt.
Vi har märkt hur kritik från kvinnor behandlas annorlunda. Skiljer man ut sig från mängden kallas inte kritiken för kritik. Då är det någonting annat som inte är välkommet inom Humanisterna. Metoden mot de som ihärdigt fortsätter att väcka frågor och kräva debatter är att frysa ut dem. Poängen med härskartekniker är att de är subtila och håller sällan i rättegångar, därför så effektiva och välanvända.”
Vi har märkt hur kritik från kvinnor behandlas annorlunda. Skiljer man ut sig från mängden kallas inte kritiken för kritik. Då är det någonting annat som inte är välkommet inom Humanisterna. Metoden mot de som ihärdigt fortsätter att väcka frågor och kräva debatter är att frysa ut dem. Poängen med härskartekniker är att de är subtila och håller sällan i rättegångar, därför så effektiva och välanvända.”
”Den politiserade religionen är reaktionär politik, vars arbete leder till undergrävande av demokratin och ett ökat våldsinslag i samhället. Man måste göra en pragmatisk skillnad mellan religion och politisk religion. I politisk religion är det politiken som är det viktiga och som utnyttjar människors känsla för religion. Istället för att fokusera på detta väljer Humanisterna att blunda.”
sessewetzel 