Jag har jobbat kvällsskift igen denna veckan pga semestrar – kl 14-23. Riktigt skönt, tycker jag! Precis som jag skrev när det ”hände” sist. Och detta förtjänar egentligen ett eget inlägg! Ska försöka hålla kvar tankarna, om att det är en slags ”föryngringskur” pga engagemanget det ger… skriver detta mest som en egen påminnelse…

Det jag egentligen vill skriva om, är något annat. Om ”Lars Vilks”. Jag skrev nyss till en facebook-vän om ”detta”, och då jag har svårt för att skriva ”bara så där i största allmänhet”, så behöver jag alltså ta avstamp i min egen realitet för att lätt kunna uttrycka mig. Att skriva till någon jag har en dialog med/relation till, får mig att fokusera och samla tankarna; att skriva ”till omvärlden” är svårare.

Så jag kör en enkel variant, redigerar lite lätt det jag skrivit till en närstående – och ”lägger ut det”. Till omvärlden. Nog en rätt liten omvärld i och för sig, men dock min officiell dito. Och det är väl det som det hela egentligen handlar om – ens privata eller publika omvärld, oavsett ”storlek”?

Bra idag av Lars Vilks i AB! (läs gärna). Och för första gången på länge, så tittade jag på Lars FB-sida. Och nu såg det ju riktigt bra ut. 🙂

(Tillägg: Som jag skrev på FB – Tänk om fler läste vad Lars Vilks skriver, t ex här och på hans egen blogg. Jag tror att många skulle bli mycket förvånade – för det som journalister m fl skriver är deras egna åsikter och tolkningar, vilka för det mesta skiljer sig rätt ordentligt åt från Vilks egna.)

Tänk om de som bara ”pekar”, så småningom kunde förstå att de inte blir ”skitiga” av att delta i diskussioner… För utan att delta i diskussion och att sticka ut näsan, ja då är man ju en medlöpare oavsett om det är Sverige 2012 eller Tyskland 19XX… ingen större skillnad egentligen, mer än i ”samhällsomständigheter”.*

Jag minns en hel del otroligt stimulerande och roliga diskussioner/inlägg på Lars Vilks blogg för en del år sedan – måste ha varit 2007/2008. En del var helt otroliga – jag vek mig dubbel av skratt ibland! Redaktör Görans EEs följetong borde i mitt tycke ha publiceras, en riktig höjdare. Sen gav folk så småningom upp, kanske när det personliga ”nyhetsvärdet” falnade?

Men man har ju inte roligare än man gör sig. Och enda sättet att ”överrösta” t ex SD-hurra-ropen och andra liknade tidstemporära blindheter, är väl att diskutera och prata om intressanta saker. Inte att tiga ihjäl dem – tvärtom – utan likt i ”skolan” erbjuda alternativ. Att det får genomslag, tar ju tid. Det är väl helt normalt, oavsett den något schimära ”snabbheten” idag. Men om man tänker att folk ändå är för dumma för att förstå – ja, då underskattar man inte bara andra, utan framför allt sig själv. (Ja, man underskattar väl sig själv, genom att överskatta sig själv… kan man väl säga?)

Så det med tidens gång, det är väl vad Vilks har pejl på. Tänk att något så lätt, fortfarande är så svårt? Tiden går nog lika långsamt som alltid, och blindheten tycks öka i takt med egots fysiska oberoende (utom böndernas då kanske). Optimistiska jag, hoppas dock på att få uppleva lite en brytningspunkt/via ett crescendo, inom min livsålder.

Så alla är vi barn i början… likt det att /forts. på nästa sida – var otroligt spännande! Som en vän så sympatiskt skriver på FB om sin politiska tillhörighet – ”sort of leftish” – så kan jag bara hålla med. När ser den apolitiska konklusionen från 60-70-talet dagens ljus på riktigt – utan de omskrivningar från flydda tider, som fortfarande hänger sig lite envist kvar? Och då menar jag inte kunskap om historia, utan lite precis tvärtom. Då ”det” är införlivade med ens uppfattning om/i nuet. En del av ens egentliga själv. Inte den person som man skyltar med, utan faktiskt precis en själv. Helt omarknadsförd.

PS. Se bara vad skiftarbete kan åstadkomma. Borde ge betänksamheter på politiska, filosofiska och kanske även på några andra håll? Ska fundera själv iaf…

PPS. Bra om tidstänkandet – oavsett tidsålder… http://tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/12703-litteratur-oswald-spengler-maenniskan-och-tekniken

Glömde ju * i hastigheten: Boris Belnuvic (säkert felstavat, Andersson vore ju enklare…), skrev en otroligt bra krönika i Metro för en del år sedan, om att åka till ”gamla Jugoslavien” på semester, och undra över vad den trevlige bagaren/grannen hade gjort alldeles helt nyligen. Tänk att detta ”överraskande” krig tycks nästintill bortglömt nu – mina tankar om det, är en hel lång drapa i sig förstås… 

Och inte ligger krönikan kvar på nätet – tänk om jag sparat ner den som webbarkiv då. Men nätet är förledande, i det att vi tror att allt finns kvar för alltid numera.