Det var ett bra tag sedan nu, som jag botaniserade bland böckerna i mitt ärvda ”familjebibliotek”. Men igår, så var det dags igen.
Jag gick fram till en bokhylla, tittade på den bokraden som råkade var framför mig, och plockade ut Aksel Sandemoses ”Vi pryda oss med horn”.

Jag bläddrade och läste bland de inledande tankebitar, som är nästintill varje kapitels inledning. Hade inte riktig ro att läsa från pärm till pärm, girigheten tog överhand! Bokens struktur bara inbjöd till ”hoppandet”… tänkvärt det med, i allra högsta grad. Men jag ska ta mig samman, och läsa lite mindre girigt.

”Vi måste alla dit vi inte vill, men det är också vår dröm att komma just dit.” Är det inte bara underbart?

Kort och intressant om Sandemose som jag hittade.