Nyss svarade jag på en ”undersökning” om vad jag var intresserad av på FB.

Intressant är att en bekant (inte personlig vän, det är nog en viss skillnad?) häromdagen blev så förbaskad på mig för att jag nändes undra över flödet på FB, så att han sade upp FB-bekantskapen. Måhända menade han bara egentligen att jag borde korrigera mina inställningar – men även de som mest skriver om sin egen kaffedrickning – skriver ibland om intressanta saker. Och det vill jag inte missa! Verkar nu alltså som om jag inte är ensam…

FB förstår säkert att t ex Google kan bli en konkurrent och kan etablera en smalare/seriösare och säkert lönsam nisch, om FB inte ser till att ha koll på läget/sin tills nu 100%iga marknadsandel.

Diverse bloggar, även gemensamma typ Newsmill, är fortfarande varit långt ifrån att nå det etablerade läget som t ex dagstidningarna har. Men en sajt likt FB kan ta över den rollen om det sköts rätt. Det handlar om mycket, mycket pengar.

Så fundera gärna lite; allt är nog inte alltid så enkelt som det tycks?

http://www.natursidan.se/nyheter/kemikalier-ett-miljohot-i-klass-med-klimatpaverkan/

Detta har jag tjatat om länge! Det var väl på tiden att FN/dvs vi alla, börjar fundera på detta.

Jag såg ett program för ca 10 år sedan. 100 000 kemikalier uppfunna sedan 50-talet. 50 000 i bruk idag/då. En internationell kommission, tillsatt för att avgöra vilka som var farliga – betade vid den tiden av ca 10-12 om året… Man behöver inte ens kunna räkna för att förstå.

Om kemikalier hade behövs genomgå lika rigorösa krav på utvärdering som läkemedel – vilket med dagens kemiska teknik väl vore minst halvrimligt – så hade läget nog varit ett helt annat.

GMO tillhör väl en helt ny generation av ”kemikalier”. Innan man ens har upplevt konsekvenserna av kemikalierna, så går man alltså ett steg vidare ut i det okända… 😉

Och varför? Ja, det är kanske minst lika viktigt att diskutera som de eventuella konsekvenserna.

Om folk förstod att historien rör sig långsamt!

Jag läste en bok för en del år sedan, som min ivrigt läsande farfar lagt till i familjebiblioteket.

Ända sedan jag var barn undrade jag över den tjocka boken och dess guldbokstäver på ryggen; Sibirien.

När jag återvände till Sverige, efter att ha bott en litet tid i Abidjan – så var jag till slut redo att läsa.

Jag läste om en amerikansk journalist som skrev om hur han reste till Ryssland för att besöka Sibirien. Om hur han behövde söka diverse tillstånd, om hur stod människor som spionerade på honom lite varstans.

När jag läste en litet tag, så var jag tvungen att titta efter när den var utgiven.

1898.

Nu är ju FB så etablerat… men jag lade nyss upp en profil på Google plus. Egentligen så passar det min logik bättre… och vissa andras också, tycks det mig som. Men så behöver jag nu hålla koll på 2 sajter – jag som inte ens hinner med en!
Kanske kan de få olika inriktning, så att FB är den vardagssociala, och Google den mer ”seriösa” – dvs färre inlägg; bara när det är ”allvar”.
Ett önsketänkade från min sida, som jag hoppas blir verklighet. Men med lite marknadsföring från Google, så ska det väl gå att fixa rätt lätt?

För femti’elfte gången i ordningen…

Att man i Sverige ska behöva samla in pengar för vår natur. Det borde vara en självklarhet och något vi har mer än råd med!
Insamling av pengar borde bara behöva gå till Wateraid, WWF, Läkare utan gränser, etc etc. Inte till vår egen natur…

http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-du-kan-gora/stod-oss/radda-skogen-som-finns-kvar

Jag känner mig idag som etnisk skåning. Visst är det märkligt?

Mina föräldrar flyttade till Skåne i slutet på 40-talet. Pappa från Bohuslän, och mamma från Finland. Sen växte jag upp på bondvischan, i en pytteliten by.

De bästa sagor jag visste som barn, var när mamma berättade om sin barndom/släkthistorier från Finland. I många år kände jag mig som om jag inte hörde hemma någonstans.

Men efter att nog ha levt större delen av mitt liv –  bl a haft karriärer och slängt bort dem, bott utomlands, varit gift och skiljt mig, inte fått alla de barn jag trodde att jag skulle få – och haft en hel del annat personligt ”katastrofalt” för mig – så känner jag mig idag faktiskt som skåning! Fantastiskt!

PS. Jo, jag känner mig som halvt finlandssvensk också förstås, konstigt vore det väl annars?

Lite tjatig. Men det är vackert…

http://www.sydsvenskan.se/malmo/stans-basta-falafel-kikartstrid-ska-avgoras/

Yes! Underbart!
Måste prova Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) favvoställe under bron i Rosengård.
Kör där ofta, men har inte sett något falafelställe längs 60-genomfartsvägen där… men jag lider då eventuellt lite av samma okunskapsdilemma som Ewa Bertz (FP) som säger att hon inte äter falafel: ”–Är ingen stor köttätare. Kyckling är det jag äter annars mycket fisk och skaldjur, svarar hon. ”
Nästa gång jag susar förbi den enda stopp-punkt jag hittills sett under Rosengårdsbron – busshållplatsen – så ska jag spana lite mer efter Katrins bästa falafal!

Efter att ha läst de båda damernas falafelutlåtande, så är det ju rätt lätt att förstå varför den en är kommunordförande, och den andra i opposition. Och framförallt så förstår man väl lite mer om politik? 😉

Varför skrivs det inte om arten människa? (Eller jag har bara missat det, helt enkelt?)

Om att det t ex kanske behövs alla sorterna – dvs, de som vill ha makt, de som vill skaffa sig och förmedla kunskap, de som utmanar och bryter tabun, de som vårdar, etc. – för att arten ska fortleva. Om man tänker tillbaks/läser historia*, så syns ju ett tydligt mönster.

Det verkar, enligt mitt tycke, vara lite obalans i proportionerna idag… men kanske det är som med mina fåglar? När det finns mat tillräckligt utan alltför mycket jobb**, så rubbas balansen och tillvaron blir lite upp-och-ner? Sociala regler skrivs om, och det orsakar lite kaos innan man har fått kläm på det nya regelverket. Få se hur det sätter sig.

*och biologi

**kampen för överlevnad, har förflyttats från hitta mat till…?

Helt sanslöst kul är det – det nya marknadsföringsgreppet med rea på lotter! (Postkodslotteriet t ex)
Vem betalar vinsterna – inte jag väl? Och ökar den egentliga vinstchansen för att jag har fler lotter…?
Så länge som bolagen håller sig på samma procent i vinstandel som tidigare, som brukar vara runt 40%, så har ju inget egentligen förändrats för lottköparen i sig. Mer än att det säkert sysselsätter fler än tidigare, vilket isf sker på bekostnad av de föregivna förmånstagarna.
Säkert inte i kronor alls – det har bara tillkommit andra… förmånstagare.
Det är en intressant privatisering av skatten, såväl fysiskt som tankemässigt, som långsamt ser dagen ljus.

Märkligt ändå att ”hjälp” inte är i paritet med sin ”egen” verklighet?
Jag minns när jag såg den första tiggaren i Sverige – det var en chock för mig, som är ett barn av 50- och 60-talets oerhörda positivism.
Men någonstans försvann den på vägen… Man får väl bara hoppas på att cyklernas snabbhet upprepar sig. Från medeltiden till 1950 var ju egentligen rätt snabbt!

För något halvår sedan köpte jag 10 lärkrutor, dvs att en bonde får betalt för att låta en liten plätt vara obrukad till förmån för sånglärkorna.
Det moderna jordbruket har decimerat många fågelarter, bl a sånglärkorna. Jag saknar detta otroligt glädjefyllda vårtecken – för hos mig mitt ute på skånska åkern är det lärkfritt numera.

Jag såg nu att man kan köpa ett gammelträd, dvs att ett gammelträd får stå kvar och inte avverkas.
Och börjar undra lite…

Jag ger bidrag till WaterAid, för att 2 miljarder människor inte har vatten och avlopp.
Jag ger bidrag till Läkare utan gränser, för att alla har samma rätt till att leva.
Jag ger bidrag till Hungerprojektet, för att människor ska kunna bygga en tillvaro.
Jag ger bidrag till WWF, för att utrotade arter ska överleva. (kattomanen jag är tigerfadder så klart…J)

Det är en skandal, att vi i väst nu ”behöver” samla in pengar via donationer för att rädda naturen undan den egna ”lönsamheten”. Fy på oss! Är vi giriga, eller är vi giriga…
Eller är det bara ett tecken på en annan samhällsstruktur i vardande, en som privatiserar mer – en återgång till ett mer hierarktiskt samhälle igen, bara i ny kostym?

PS. Påminner om detta inslag om trädens kommunikation.

Jag skrev om min oro om påverkan av fåglarnas korta livscykler för ett tag sedan:

Nuet är kort

Om man översätter det hela till människocykler, så blir det hela kanske lite klarare?
Vi har börjat anpassa fåglarna till vår värld av överlevnad.
Vilket betyder att vi håller på att anpassa världen för lämpligt levande.
När jag tittar på de människor som är uppväxta i en totalt urban miljö, så är de marsianer för mig.
Och jag för dem.
Men fler och fler lever i städer. Så kanske är människorna i ”städerna” likt nutidens fåglar – bara lite förledda av ”vintermatning”?

Så långsamt det går – livet. Då omvärlden inte försöker bry sig om att hinna ikapp sig själv…
Allt annat går ju så fort idag – men livet självt hänger nog lika mycket efter för de flesta, som alltid.
Ska man vara ärlig, så är nog den sociala strukturen samma som sedan urminnes tider – bara lite kejsarens nya kläder.
Men jag har i alla fall släppt de flesta måsten, i alla fall de socialt betingade. De som handlar om vad andra tänker om en. Så länge som jag betalar mina räkningar, sköter mitt jobb och inte besvärar någon – så kan jag leva mitt eget liv och göra det jag vill. Utan att tänka på om andra gillar det…
Så långsamt stolpar sig mänsklighetens utveckling vidare. Mot nya höjder, någon millimeter i taget.

De senaste veckorna är det en rödhake som ”pratar” lite. Den beter sig lika socialt som om den vore en pilfink; den har fladdrat utanför köksfönstret på kolibrimanér, och t o m försökt sätta sig på en fönsterspröjs. Trots att den måste veta mycket bättre än jag, att rödhakar inte är så värst fysiskt slängda i klorna…
Kanske den bara ville kolla om fågel-vinter-mataren levde? När den skulle fatta det ödesdigra beslutet, om den skulle stanna eller ge sig av? Få se – det har varit rödhake här, alla de senaste kalla vintrarna. De börjar kanske bli inte bara härdade utan även bortskämda, i sina valmöjligheter? (Naturlig utveckling, eller hur?)

För något år sedan länkade jag till en intressant artikel om myror – måste leta upp den!
För nu hittade jag en ny sådan, och myrinsikt kommer nog att bli en trend snart. Det var ju verkligen på tiden.
http://www.va.se/nyheter/lar-av-myrorna-549312

Något var annorlunda i år. Semestertiden försköts inte mer och mer åt augusti, som den gjort de senaste åren – inte på mitt jobb i alla fall. Den t o m verkade ha blivit generellt kortare… vilket är trist.
I mitt tycke i alla fall, då jag tycker att sommarlov borde vara en mänsklig rättighet. Säkert en minst lika kreativ och produktiv tillvaro, som den som är relaterad till fysiskt produktiv dito. Men det beror så klart på vad man menar med produktiv.

Jag lyssnar sällan till musik numera.
Men för Thorbjørn och Cohen gör jag undantag…