Jag skrev om min oro om påverkan av fåglarnas korta livscykler för ett tag sedan:
https://ceciliawetzel.com/2013/06/20/nuet-ar-kort/

Om man översätter det hela till människocykler, så blir det hela kanske lite klarare?
Vi har börjat anpassa fåglarna till vår värld av överlevnad.
Vilket betyder att vi håller på att anpassa världen för lämpligt levande.
När jag tittar på de människor som är uppväxta i en totalt urban miljö, så är de marsianer för mig.
Och jag för dem.
Men fler och fler lever i städer. Så kanske är människorna i ”städerna” likt nutidens fåglar – bara lite förledda av ”vintermatning”?