För något halvår sedan köpte jag 10 lärkrutor, dvs att en bonde får betalt för att låta en liten plätt vara obrukad till förmån för sånglärkorna.
Det moderna jordbruket har decimerat många fågelarter, bl a sånglärkorna. Jag saknar detta otroligt glädjefyllda vårtecken – för hos mig mitt ute på skånska åkern är det lärkfritt numera.

Jag såg nu att man kan köpa ett gammelträd, dvs att ett gammelträd får stå kvar och inte avverkas.
Och börjar undra lite…

Jag ger bidrag till WaterAid, för att 2 miljarder människor inte har vatten och avlopp.
Jag ger bidrag till Läkare utan gränser, för att alla har samma rätt till att leva.
Jag ger bidrag till Hungerprojektet, för att människor ska kunna bygga en tillvaro.
Jag ger bidrag till WWF, för att utrotade arter ska överleva. (kattomanen jag är tigerfadder så klart…J)

Det är en skandal, att vi i väst nu ”behöver” samla in pengar via donationer för att rädda naturen undan den egna ”lönsamheten”. Fy på oss! Är vi giriga, eller är vi giriga…
Eller är det bara ett tecken på en annan samhällsstruktur i vardande, en som privatiserar mer – en återgång till ett mer hierarktiskt samhälle igen, bara i ny kostym?

PS. Påminner om detta inslag om trädens kommunikation.