Har 4 kattor. Trots att jag är uppväxt med både hund och katt, så är det ändå bara katt som får plats i min tillvaro. Det är så… besvärligt med hundar som är flockdjur/vill ha ledare som bestämmer. Inte har jag tid med sån’t, och tradigt är det dessutom!

Min senaste passion är fåglar. De utomhus förstås. (Kattornas passion också, fast nog på annat sätt än mitt?) Det är underbart att se hur fåglarnas samhälle växer när jag matar dem. De ”som vet” – säger att det inte skadar när man matar året om.

Men jag undrar ändå lite, om fåglarna kanske inte så småningom tappar sina instinkter? Deras generationsväxling är ju väldigt snabb, och om de inte får lära sig överlevnadskunskap så går det kanske fortare än fort? Precis som att mina kattor inte vet att de måste klättra neråt med baken först, om klorna ska funka som klättringsredskap – något som jag har för mig att alla min barndoms kattor visste. Eller så kände jag bara smarta kattor då, och missade hur verkligheten egentligen var?

Efter att ha frossat i BBC-naturserier ett tag, så blir jag ännu mer övertygad om att inte bara instinkter är viktiga för djur överlevnad, utan även förmedlandet av kunskap över generationerna*. Kanske det till och med är så, att instinkt och kunskap går hand i hand?

Om man tänker sig att detta möjligtvis gäller även för människan, så kan man ju fundera över en hela massa fascinerade saker.

* Det påpekas ständigt i dessa program, om den absolut livsavgörande vikten av kunskapsförmedlandet från förälder till barn.