Så långsamt det går – livet. Då omvärlden inte försöker bry sig om att hinna ikapp sig själv…
Allt annat går ju så fort idag – men livet självt hänger nog lika mycket efter för de flesta, som alltid.
Ska man vara ärlig, så är nog den sociala strukturen samma som sedan urminnes tider – bara lite kejsarens nya kläder.
Men jag har i alla fall släppt de flesta måsten, i alla fall de socialt betingade. De som handlar om vad andra tänker om en. Så länge som jag betalar mina räkningar, sköter mitt jobb och inte besvärar någon – så kan jag leva mitt eget liv och göra det jag vill. Utan att tänka på om andra gillar det…
Så långsamt stolpar sig mänsklighetens utveckling vidare. Mot nya höjder, någon millimeter i taget.