Denna hösten är varm. Enligt meteorologerna så är det fortfarande sommar i Skåne.

Och javisst – visst känns det så! Oavsett det, så följer en hel del av naturen de vanliga årstiderna. Träden fäller sin löv med ledning av dagslängden, medan det flesta buskar har bladen kvar pga värmen.

Just den ”okunskapen” hos många växter – gör ju att det händer att en hel del växter dör på vintern, när de lurats att vara vakna/uppe för länge…

Lika fascinerande för mig i naturen är fåglarna. Fågelsamhället utanför knuten.

Innan trodde jag att fåglarna bara levde helt kort, några år eller så. Men de lever längre. Vilket ju gör att de jag matar och tittar på, kanske har bott här minst lika länge som jag?

Jag har en talgoxe (eller olika..?), som ibland sätter sig på en fönsterspröjs och tittar in. Förr hackade de mest lite på en spröjs och verkade inte riktigt vara fokuserade på… ”varför de satt där”. Numera är den/de fokuserade. Tittar in och kollar runt. Undrar vad de tittar på – för inte är det fågelmataren jag, som sitter precis innanför fönstret.

Undra de över hur jag lever kanske? Hur maten ”produceras”? Ja, man kan skratta åt min undran, men de senaste rönen visar ju att en del fåglar är rätt intelligenta.

Idag föll jag för något marknandsföringsmässigt i fråga om fågelmat. Jag köpte ett frö-och-talg-hjärta. Ja, det var inte hjärtformen som förledde mig, utan att det var bra fågel-mat. Gourmetdito. Dyrt kilo-pris… men det var en hit. 😉

Annars så handlar jag här. Deras egna ekologiska solrosfrön är otroligt poppis.

www.slattergubben.se/webbutiken

PS. Om jag nu ska ”påstå” något riktigt udda.. Jag köpte en vattenrenare till min kökskran. Och inser att katterna som innan inomhus mest drack typ diskvatten, dricker numera ur vattenskålarna. Kattdricksvattnet har ökat med minst 500% sen vattenrenaren. Till och med jag är… chockad!

Så sent som igår så nickade jag igenkännande åt Orios bälte, då jag kom hem från jobbet och gick hämtade posten mitt i natten.* Och funderade på det att ingen tittar på stjärnorna mer. Det är lite som om att längtorna har dött… åtminstonde de som är till synes ogripbara…

* jobbar skift, så jag kom hem strax före kl 24 förra veckan 😉

PS. Tack Lna!

Det hade man ofta när jag var barn.

1. Det fanns t ex bara en kanal på TV, vilken sände lite grann på kvällarna. Eftersom man då både arbetade och gick i skolan på lördagar, så var lördagkvällen höjdpunkten med lite mer sändningar (John Drake var mycket mer spännande än Helgonet!). Och 1969 blev det två kanaler, wow!

2. Telefon hade vi också – med nummer 52. Samtal utanför dåtidens lokala telefonnät, kopplades av telefonist. Där jag bodde var det Proppa-Petters fru som fixade det. Lite nostalgiskt var det för ett par år sedan, då jag sade upp det gamla fasta abonnemanget med nummer 77 52 75…

(3.) Datorer fanns ju inte, och inte skjutsade ens föräldrar en någonstans för att man skulle ha ”kul”.

Det allra intressantaste (för mig) är kanske att jag väljer dessa två (tre) exempel, för att göra mig förstådd i nutiden. Egentligen så handlar den oerhört viktiga kunskapen om hur man har tråkigt om helt andra saker, men man får ju börja med myrsteg?

En FB-väns vän skrev i ett inlägg, angående en tiggare utan armar:

”Jeff Koons skulle kunde göra en skulptur av den fattiga mannen utan armar och ge honom en större slant för besväret. En skulptur för vår tid som Michael Jacksson säkert skulle ha tyckt om.”

Så jag skrev:

Och om han gjorde det, om den blev uppmärksammad – så skulle det ju faktiskt ändå vara en vits med det hela.

Vi antar att ”alla är med” – men om man tittar lite närmare så blir man ju mörkrädd. I alla fall jag.

Och då är man kanske tillbaks i en annan angelägen diskussion, den om media/dagstidningar. Den officiella speglingen av nuet formar oss. Så vad som är den officiella speglingen, är A och O. Kanske.

Jag är tradig – skriver mest när någon ”petar på mig”…

Petandet löd: ”Sedan följde en vetenskaplig revolution inom fysiken, ett så kallat paradigmskifte.”

Och jag svarade: Jag följde de diskussionerna, som gick heta i slutet på 70-talet på kultursidorna.

För mig var TV-serien Människans framsteg av Bronowski en glädje. Jag såg det som måste ha varit en pilotversion – 21 avsnitt – som visades kl 17 eller 18, ca 1971. Sen såg jag om repriserna också, för säkerhets skull… Några år senare så gick den på SVT – minns att mina föräldrar såg den då. 1974 kanske? Lördagar kl 20! (Har den på dvd – köpte härom året från BBC men blev lite besviken över nedkortandet)

Ändå – kort sagt – vetenskapliga rön gäller bara under de premisser som beaktats. Vilket ju gör att de är sanna. Andra premisserna ger andra svar. Lika sanna förstås. Och det är väl den springande punkten.

Valet mellan vhf och beta gjordes inte pga av kvalitet, utan på grund av marknadsföring

Tänkvärt?

Ekonomiskt trygghet – vart tog begreppet vägen?

Enda idag – en plätt att odla.

Guld – när slutar det glimma/överenskommen ”hårdvaluta. Uråldriga ränder – håller de för alltid?

De förlorade 50-talisterna. De kunde hänga med, och därmed förlorade sin ålderdoms ro. 40-talisterna ”hann” med den.

Klippte bara rakt av från mina senaste noteringar…

Ska de vuxna leva med i barnen liv, eller barnen i de vuxnas dito?

Den ”antingen-eller-frågan” verkar vara internationellt gångbar just nu – nuets gränsöverskridande fokus, oavsett kultur. Så vi lever kanske in en mer homogen värld än vad som synes?

Jag är aldrig (sällan…) ilsk – varför?

Jag är alltid nyfiken – varför?

Har förundrats – och förundras fortfarande – över okunskapen. Enda ”förklaringen” som jag kan se, är den ”egoistiska”.

Man är förvånad över Al Quida etc. Precis som man är förvånad över SD. Självupptagenhet – medveten eller inte – har sina konsekvenser…

För ett par decennier sedan, så funkade det hur bra som helst. Men dagens internationalisering i info/media-form – gör att saker ställs på sin spets. Det är en intressant tid!

Jag minns min vånda när jag läste att det fanns 22 000 restauranger i New York. Det var någon gång i slutet på 70-talet, i dagens samhällsvagga.

Jag blev otroligt frustrerad. Eftersom jag insåg att även om jag skulle äta ute var dag, så skulle jag inte hinna med att prova alla; dvs kunna välja den bästa. Jag bodde i Lund då, och det var på den tiden lätt att ”ha koll på läget ” – inte bara när det gällde stadens restauranger.

Det som fascinerar mig i samhället idag, är att vi alla numera är lite New York-bor på sitt sätt. Inte när det gäller restaurangval förstås, även om flyg numera ofta är ”gratis”, (av någon outgrundlig anledning…) – utan för att valmöjligheten numera tycks vara var mans egendom.

Men kanske de oändliga valmöjligheterna, ändå är mest en schimär? Något förledande? För en hel del människor av olika sorter och med olika motiv, strutar helt i det ”förledande” – så vem är då egentligen förledd? 😉

Jag vill bli katt i mitt nästa liv.

Kanske hänger fascinationen över katten ihop med att vi egentligen inte är så olika i grunden? Till en del i alla fall…

Om Dick Harrisson har rätt, när han säger att innan människan blev odlare, så jobbade vi bara ca 4 timmar per dag…

http://www.williamcalvin.com/bk2/bk2ch2.htm

Vad ska jag göra med alla böckerna?

Varhelst jag går fram till en bokhylla och drar ut en bok på måfå, så hamnar jag i något för mig spännande. Nyss så var det  Mannerheims minnen 1936 – 1946. Men Hitler-foton. Och Josef Martin Bauers Så långt som benen bär, som börjar med ”Att helvetet kan vara så vackert!”

Nästa bok är av Curt Lindhe – Storgrundet. ”Halvt i drömmen hörde jag något som skrapade och knäppte vid fönstret, antagligen en fågel som hackade på fönsterkittet. Jag snodde runt och drog täcket över öronen. Men det hjälpte inte, nu upphävde fågeln en glad vissling. Klockan var halv fyra en söndagsmorgon i augusti, och min sovkammare var ett vindsrum på tredje våningen. Märkligt att man inte kan få sova ifred!”

Så – vad ska jag göra med alla böckerna? Tips någon?

Tanken är nog att allt är sig lika. Egentligen.
Förledandet av ”massorna” är nog sig rätt lika, oavsett tilltron på nuets ”framåtanda” – oavsett vänster/höger och liknande definitioner från nyss.
Först när alla förstår att den skyddande trögheten i samhällsutvecklingen är viktig, så får sådant som SD o dy, sin förklaring.
Och utan förklaring/förståelse – ja, då pågår ”blindheten” – som säkert har sin funktion den med. För de kortsiktiga…

PS.Älskar att vara luddig. Eller är jag bara lat?

Min mormorsfar – som var den siste ståndsmarsalken i Finland – satt i rysk lyxfinka av och till. Jag kan nog tänka mig att det faktiskt fanns en kärvänlighet i det hela; men i sista omgången – ja, då flydde han till Sverige ett tag.

Kan man kanske tänka sig att att han nog visste vad som var på G? Då talar vi 1918 – lite före och efter. Och även lite före och efter Fänrik Ståhl, på sitt sätt. Dvs – Finlands uppfattning om Ryssland, skiljer sig från svensk dito idag. Varför? 😉

https://action.sumofus.org/a/bayer_birds_oneoff/?sub=fb

Såklart. Utan insekter – för om det dödar bin, så dör nog även fåglarna.
Lite katten på råttan…
Även om jag själv till slut var tvungen att sprutat lite på mina myror, innan det åt upp huset helt. (Vad de nu tyckte att de skulle göra i huset?)
Mina fem kattor  fångar gärna och äter en och annan av mina vintermatade myrätande fåglar… må så va’. Men kattorna har aldrig en fästing – det är nog ett uråldrigt samarbete. (Jo, jag vet. Fåglar äter inte fästingar, men här är fästingfritt. Som sig bör på skånska slätten)
Men lärkorna är ändå försvunna, från mitt-på-åkern som jag bor på. Det räcker nog inte med bara bredare vägrenar, lärkrutor, små vatten här och där…  likt reservoarer. Utan nog ett hel annat tänkande när det gäller jordbruk och kemikalier.
De som klagar på att ekologisk ger mindre produktion, är nog inte medvetna om det faktum att Sverige har gått från att vara självförsörjande till att vara sämst i Europa på dito – och borde kanske i stället undra över EU:s bidrag till avställande av mark. Att bönderna fick betalt för att inte odla. Det är väl en mänsklig skandal om något!

Utan bidrag för att sponsra träda- dvs att mindre produktiva jordar än de svenska, skulle få ekonomiska konkurrensfördelar – så kunde Sverige egentligen ha ställt om till ekologisk i högre grad, och tom kanske fortfarande ha egen försörjning.

Är något fel? Även om EU är menat till samarbete – att få ”fegisarna” som blev kvar och inte utvandrade, eller som ett bot från Tyskland; en skam – så har väl Sverige mer att bidra med, än av… ointresse? 😉

Jag är så jävla ilsk!

Jag är inte ilsk över Ukraina. Jag är inte ilsk över mellanöstern. Jag är inte ilska över de romanska tiggare. Men jag är ilska över att dumheten fortfarande är så stor.

Sedan knappt ett århundrade tillbaks, så har så otroligt mycket blivit bättre rent fysiskt.

Men mental sett så har inte folk hängt med. Varför?

Dålig info? Dålig motivation? Dålig psykologisk… insikt?

Eller bara ren och skär modern form av egoism? 😉

Det är något i det gamla och det nya, som jag inte riktigt får ihop.

Kanske det alltid var så. Att i tider av övergång – vare sig de är personliga (och då talar jag inte om hormoner :-), eller samhälleliga) – så spretar det på ett märkligt sätt.

Spännande är det. Och kanske lika avgörande som övergångar alltid varit?

… skulle egentligen inte vara så svårt. Eller hur?

Om det nu inte var så att ”det” liksom alltid lite lirkade sig in ändå. Obönhörligen. Diskret… Då ”det” är oundvikligt; det är ens vardag. Så då måste väl alla förr eller senare släppa skygglappen; även jag. För som min lite udda? exman sa – ”You can’t live in peace, if your angry neighbour doesn’t like it”.