Det är något i det gamla och det nya, som jag inte riktigt får ihop.

Kanske det alltid var så. Att i tider av övergång – vare sig de är personliga (och då talar jag inte om hormoner :-), eller samhälleliga) – så spretar det på ett märkligt sätt.

Spännande är det. Och kanske lika avgörande som övergångar alltid varit?