… skulle egentligen inte vara så svårt. Eller hur?

Om det nu inte var så att ”det” liksom alltid lite lirkade sig in ändå. Obönhörligen. Diskret… Då ”det” är oundvikligt; det är ens vardag. Så då måste väl alla förr eller senare släppa skygglappen; även jag. För som min lite udda? exman sa – ”You can’t live in peace, if your angry neighbour doesn’t like it”.