Jag minns min vånda när jag läste att det fanns 22 000 restauranger i New York. Det var någon gång i slutet på 70-talet, i dagens samhällsvagga.

Jag blev otroligt frustrerad. Eftersom jag insåg att även om jag skulle äta ute var dag, så skulle jag inte hinna med att prova alla; dvs kunna välja den bästa. Jag bodde i Lund då, och det var på den tiden lätt att ”ha koll på läget ” – inte bara när det gällde stadens restauranger.

Det som fascinerar mig i samhället idag, är att vi alla numera är lite New York-bor på sitt sätt. Inte när det gäller restaurangval förstås, även om flyg numera ofta är ”gratis”, (av någon outgrundlig anledning…) – utan för att valmöjligheten numera tycks vara var mans egendom.

Men kanske de oändliga valmöjligheterna, ändå är mest en schimär? Något förledande? För en hel del människor av olika sorter och med olika motiv, strutar helt i det ”förledande” – så vem är då egentligen förledd? 😉