Det hade man ofta när jag var barn.

1. Det fanns t ex bara en kanal på TV, vilken sände lite grann på kvällarna. Eftersom man då både arbetade och gick i skolan på lördagar, så var lördagkvällen höjdpunkten med lite mer sändningar (John Drake var mycket mer spännande än Helgonet!). Och 1969 blev det två kanaler, wow!

2. Telefon hade vi också – med nummer 52. Samtal utanför dåtidens lokala telefonnät, kopplades av telefonist. Där jag bodde var det Proppa-Petters fru som fixade det. Lite nostalgiskt var det för ett par år sedan, då jag sade upp det gamla fasta abonnemanget med nummer 77 52 75…

(3.) Datorer fanns ju inte, och inte skjutsade ens föräldrar en någonstans för att man skulle ha ”kul”.

Det allra intressantaste (för mig) är kanske att jag väljer dessa två (tre) exempel, för att göra mig förstådd i nutiden. Egentligen så handlar den oerhört viktiga kunskapen om hur man har tråkigt om helt andra saker, men man får ju börja med myrsteg?