Jag funderar på nyfikenhet, otålighet och minne. Och dess eventuella… samverkan.

Idag kom jag hem kl 24 från mitt jobb, hämtade posten på vägen in men kollade inte den förrän nyss – två timmar senare. Mycket onyfiken? Nej nog bara inte speciellt otålig.

Ofta minns jag inte vad jag gjorde alldeles nyss. Lade jag sockerbitar i kaffet? Egentligen så borde jag väl bli lite orolig över att jag inte minns något så enkelt? Men jag tror istället att jag faktiskt har blivit både klokare och effektivare i min ”hjärnhantering”.

Sockerbiten i kaffe går på autopilot och registreras numera inte. Många andra oviktiga saker har mitt minne också valt bort. Och de viktiga har fått betydligt mer plats. Jag är mycket nöjd med mitt ”huvuds” prioritering idag.