Att bli etablerad kan ha sitt pris – att man inte riktigt vågar längre; man väger sina ord på en egen guldvåg.

Men den som faktiskt tycker det som den gör, bryr sig inte om det.
Och den som böjer sig för sin egen eventuella förståelse av vad andra tycker om det egna tyckandet, är förlorad i nuet.

Och kan inte se längre än näsan är kort längre. Inget fel i det i och för sig. Men då får man också rätta mun efter matsäcken, och inordna sig i ledet. Utan pretention mer än att ens eget liv är ens eget att levas. Och dikteradet är över.

Funderar. Diskussionen om nuet, är också ”specifierad” – dvs bara de etablerade ”tänkarna”, är med i gamet. 🙂

Alla vi andra; vi som inte har brytt oss om karriär – har svårt att bli tagna på allvar.

Jag kan förstå det – men jag kan inte förstå att när man säger något relevant i sak, så får det inte genomslag. Dvs att det handlar inte om vad man säger, utan om vem man är.

Lite metoo asså… 😉

Tittade på min fågelmatning utanför idag, och gladdes åt att ungfasanens ben verkar ha läkts lite. Han hoppade på ett ben förra veckan, men nu är han på bättringsvägen.

Lika mycket som det glädjer mig, så vet jag att han är mat för mig, om det skulle tuffa till sig på allvar…

Skrivet med tanke på de gasade grisarna… (ni kan säkert hitta mer länk/infon själva)

Och när ska alla köttätare (är köttätare själv) få veta hur det går till? Stör fredagsmyset kanske, men nog mer producenterna. Vi tror att det man inte ser, har man inget ont av. Producenterna väljer billigaste kanske? Men hu!

Vi är så rika idag, att vi faktiskt har råd att betala för att vårt liv i paritet med våra föreställning om vad som är bra!

Kanske det faktiskt är dags för dagstidningarna att lägga ner kultursidorna.

Och göra om dem till sidor om samhällsdebatt?

Kultursidorna var på sin tid just det, men då den sortens kulturdebatt och även recensioner, numera pågår mest på nätet – så då borde väl kultursidorna egentligen lite återgå till att handla om just… kulturdebatt?

Man måste säga saker som inte omedelbart förstås.
Man måste käfta och därmed också förstå att man inte vet det den andra vet; vi har alla olika egna erfarenheter och har fått olika kunskaper med oss från våra föräldrar, som de av deras, osv.
Att bråka måste också då betyda att vi vet detta, annars har bråket ingen mening utan är en oresonlig fajt och därmed fruktlös.

Det är nog survival of the fittest, som gäller även för människan.

I det ingår beta och alfa, i sina respektive roller.

Intressant är att man talar om alfa när det gäller män, alfa när det gäller kvinnor handlar nog om annat än fortplantning; bästa honan är väl den som ser till att barnet överlever på bästa sätt?

Vilket kan betyda så mycket annat än att bli en alfa-något…

Kvinnor tenderar till att se annat än ”alfa” som det viktigaste. 😉

Att studera sin omgivning, gör att man aldrig är i nuet.

Man måste nog ”dela sig” – och framför allt inte tänka sig att man vet mer..?
Det är det som gör att man aldrig kommer nära de man möter. Bara i sin egen inbillade förståelse.
Grodorna har det hela klart för sig.

Samhället är trögt. Först då alla har mat i munnen – så har de ro till att börja tänka. Och först då gemene man kommit förbi katekesen och prästförhöret på riktigt, så ser de ljuset?  🙂

Skojat förstås, men saker går långsamt i samhället – ron till att tänka med mat i magen, är ett rätt ungt tillstånd. Iskan över att några vet bättre, är nästa steg. Marvel över teknik, ger ett samhälle som det alltid var – delat.

Jag tror ändå att just det med det personliga ansvaret, är det människor saknar allra mest.

EU är en rätt tanke men fel ”genomförd”…

Skrev innan om att EU aldrig kan bli USA. USA är ett nytt land med en gemensam grund av att vara nytt.

Europa är många länder – BDR är väl talande egentligen? Sverige har en mycket gammal gemensam grund från 1521 – europeiskt rekord kanske? Allt förenklat uttryck förstås.

Om man ska få EU att funka, så måste man nog förändra hela synen på vad man vill uppnå? Ekonomi kan räcka, om det är vad man strävar efter? Men så var det väl inte alls?

Tanken om EU var något helt annat, och då tänker jag speciellt på krigen Tyskland, Frankrike, England. Gammalt groll i nya kläder, som skulle överbryggas på ”modernt” vis?

Så försökte man begrava det, genom att tro att gemensam (dyr) byråkrati, ska kunna fixa det?

Lite dolt i det hela ligger kanske en aha-upplevelse av USA:s bistånd i 2:a världskriget/”vi ska kunna fixa det själva nu”?

England och Katalonien är först ut med att säga att det inte är så ”enkelt”. Spännande!

Något jag funderar på mycket. Även om man vrider sig i lite olust över en del sociala samspråk – mer eller mindre trevliga – när livet och speciellt måstena skildras en del år tillbaks, 100 eller mer eller mindre – så förundras jag över den psykologiska insikten man hade av sin medmänniska alldeles nyss.

Då var det lilla uttrycket något som alla förstod vad det innebar och kunde definiera – samma för hög som låg. Knappt en blinkning gick någon förbi.

Människan förmåga att se sin omvärld, sina medmänniskor idag – är mer ett omedvetet famlande…? ”Annat” än människan/medmänniskan har blivit det som satt agendan för livet.

Inte något som diskuteras. Men psykologi är inne som aldrig förr. Inne är också hus, trädgård, odling. Det som rätt nyss var varje mans kunskap, (hög som låg..), är nu något som går lite på styltor – det tar många generationer till att bygga upp en kunskap, men få till att glömma den; nog nästan bara en tyvärr?

PS. Jag minns även alla resor till DDR efter Die Wende,; det var lite det som fick mig att förstå lite det med minnets förgänglighet.

Har lata jag sett till att jag ser ut som mig själv – såväl som här som på LinkedIn. Hurra!
(Fast jag ser olika ut på de bägge 🙂 )

Är livet enkelt eller svårt?
Det beror nog på hur man definierar det? Och framför allt ens livssituation.
Vilket samhälle är ditt?
Väst med dess ärvda mentala hangups?
Mellanöstern med sin ärvda mentala hangups?
Osv.
Har alla mat i magen, så är de nog tillfreds – och kan ta itu med de som har makt som drivkraft.
Det att de blir lata-och-dumma då samhället har nått stadie av gott, är nog mest något som är lite på vägen, mot att alla faktiskt förstår det som är gott på riktigt.
Och reptilmaktgrejen, är nog mest satt i ”modernt” användande; inte något som egentligen är ”it” idag?. I väst längre… det är väl varför alla vill hit till Europa nu? 🙂

Jag kan tänka mig att simkravet, är en samhällskunskap ”omedvetet” nedärvd från vikingtiden. Skojar inte.
Minns när jag som barn på vischan, åkte busstur ett par veckor på sommarlovet till Lunds badhus, för att lära mig simma. Bussturen arrangerade av Kävlinge kommun som inte hade eget badhus – inga små kommuner hade det på den tiden.
Det var på sommarlovet, och en höjdpunkt! Ingen kollade om man lärt sig simma, och man fick åka varje år igen om man ville.
Jag har en fin sammetssköld full av simmärken. Men när det närmade sig silvermagister så gav jag upp. Inget jag kunde klara på den timme man hade på sig på badhuset. För att lära sig simma… 

Det är lite spännande nu. Då vi har förståelse/kraft till att vara lite ”gud”:
Ska maktfunktionen fortsätta att ”råda”, eller ska vi rädda oss själva? Rent fysiskt, då alltså…
Spagatet är spännande.