Att bli etablerad kan ha sitt pris – att man inte riktigt vågar längre; man väger sina ord på en egen guldvåg.

Men den som faktiskt tycker det som den gör, bryr sig inte om det.
Och den som böjer sig för sin egen eventuella förståelse av vad andra tycker om det egna tyckandet, är förlorad i nuet.

Och kan inte se längre än näsan är kort längre. Inget fel i det i och för sig. Men då får man också rätta mun efter matsäcken, och inordna sig i ledet. Utan pretention mer än att ens eget liv är ens eget att levas. Och dikteradet är över.