En gång i tiden ville jag precis som de flesta andra ”predika” – säga vad jag tyckte var viktigt – utan pardon.
Jag predikar lite idag också, men pardonen är bara min egen del numera; jag tror på det jag tycker men jag lämnar det till alla andra att bedöma/hålla med/käfta.
Speciellt käfta är intressant. Har aldrig varit intresserad av debatt – bara av samtal.
Att man samtalar för att ”vinna” – finns det något ointressantare samtal egentligen?