Samhället är trögt. Först då alla har mat i munnen – så har de ro till att börja tänka. Och först då gemene man kommit förbi katekesen och prästförhöret på riktigt, så ser de ljuset?  🙂

Skojat förstås, men saker går långsamt i samhället – ron till att tänka med mat i magen, är ett rätt ungt tillstånd. Iskan över att några vet bättre, är nästa steg. Marvel över teknik, ger ett samhälle som det alltid var – delat.

Jag tror ändå att just det med det personliga ansvaret, är det människor saknar allra mest.