Det är märkligt ibland, hur enkla saker kan vara fast man inte ser det uppenbara.

Någon gång i slutet på -80-talet, så bekymrade sig min pappa oss en pion som växt i vår trädgård sedan urminnes tider, och som han tyckte såg ut att lida av pionsjuka eller något dylikt. Det var den sista växten kvar från en fin rabatt, som fått bli gräsmatta när trädgården förändrades, som trädgårdar gör.

Den vackra röda pionen ville liksom inte riktigt mer. Den krympte. Blommade knappt och då vi hittade lite nematoder i jorden, så föreslog jag glatt en vattning med gift. Sagt och gjort. Giftvattnat blev det. Men inte ville pionen sig ändå…

Min pappa dog -98, och trädgården blev bara sporadiskt omhändertagen under tio år. Sen flyttade jag hit -08. Och såg att den stackars pionen faktiskt hade kämpat på, under alla dessa år. Varje vår stack den upp, och varje sommar tröttande den igen, innan den lyckades blomma.

Något år efter flytten hit, var jag tvungen att låta hugga ner två urgamla päronträd, innan de tyckte att de skulle fortsätta att rasa ner av sig själva. Och se. I år blommade den röda pionen igen. Den bodde ju nära ena päronträdets fot, och när rötterna nu nog börjat multa, så slapp den envetna pionen ut till slut.

Myrorna och jag – har kommit överens nu. Utan gift. Vi pratade nog bara lite – så enkelt är det ju. Även med myror.

Just nu – har semester. Tid för mig själv.
Ska jag vara ärlig? Semester är inte vad det var.
Semester idag, är bara något som behövs för att återhämta sig. Semester förr, var då du blev kreativ.

Kanske har jag ”landat” i fel ”livet” utav nyfikenhet? Må så va’.
Men oavsett vad, så är det mitt liv just nu.
Och det jag ser… är att det inte är så annorlunda än för några hundra år sedan. Egentligen.

Jag trodde att jag hade haft fel första gången jag såg dem – att det bara varit ett kid och inte två som jag trodde då. För när jag lyckades fota dagen efter, så var ju bara ett…

Men nu har jag kläm på det – det är två olika rådjursmammor/familjer! Jag tyckte väl också att getterna såg lite olika ut, från gång till gång… Mamma med två barn, är skyggare än mamma med ett barn – hon hade t o m koll på mig inne i huset i går kväll…. ovanligt. (Rådjur är inte så rädda för varken hus eller bilar, bara för människor.)

Jag har dock ”missat” några fina bilder tyvärr. Skygga mamma låg faktiskt och vilade sig på gårdsplanen härom dagen, men jag vågade inte försöka öppna ett fönster… Men den stora missen var i onsdags. Mindre skygga mamma med ett barn, stod på gårdsplanen när jag kom ut för att köra och handla. De spratt förstås iväg, men inte så långt. När jag försiktigt körde ut från gårdsplanen, stod lilla barnet i häcken – bara två meter från bilen. Jag hade mobilen i fickan – och borde ju ha tagit en bild. Men jag var så upptagen av att beundra det lilla ”undret”, så jag tänkte inte ens på det… utan bara på att titta och inte skrämma det. 🙂

När jag läser om myror på nätet, så förstår jag deras avgörande roll i den ekologiska kedjan.

Men ”mina myror” har bott och gnagt på murbruket i huset, mer än vad som är ekologiskt hållbart – inbillar jag mig. För jag inbillar mig också, att myror är lika glada för att bo och ”verka” på andra ställen än i ”människohus”? Jag undrar över varför de är så envetna? Anticimex tyckte att de gjorde sitt ”utrota-myrorna-jobb, något år innan jag flyttade hit. Men myrorna har bara okuvligt kommit tillbaks. ”Älskar” de kanske mig, för att jag är en människa som älskar naturen?

Jag återerövrade mitt sovrum. För en natt. Dammsög upp alla myror jag sprutat ihjäl. Och sov som en ängel! Men på morgonen, hade de börjat krypa upp igen. Så jag var ånyo ”utkörd”…

Jag har  läst att myror utgör 25 vikt-% av världens däggdjur, men jag tycks ha mer än min beskärda del – även inräknat 30-35 kilo katt och 100 kilo rådjur. Räknar myrorna då kanske också med vattensorkar, igelkottar och alla fåglarna? Tycks mig så…

Mina myror trotsar allt.

Jag har liten tanke en på att återerövra mitt rum. I fjol fick myror härskarrätt  till mitt ”sovrum” hela sommaren. I år tänkte jag förklara mer seriöst krig – då det  hela tycks ha blivit en myrvana – att ”köra ut mig” i början av juni.

Jag skojar inte – det är myror jag pratar om – inte  någon ”omskrivning”. Jag är  faktiskt omgiven av myror – de har också lagt upp helt sanslösa jordhögar på gårdsplanen i sitt byggande.

Del 2 kommer inom kort 🙂

Ibland är man glad för vad som tycks vara enkla saker.

Idag fick jag ett OK på FB, från någon som var mig så oerhört kär för länge sedan. Måste säga att tiden har stått still.

Med begreppet ”vänster”, är det nog precis som med många andra begrepp – saker som vi tror är ett och samma – därför att förtecknen är lika. Men saker som hänförs pga lika förtecken till samma ”kategori”, speglar ofta diametrala motsatta saker.

Om jag får börja med ett politiskt neutralt exempel:

Kritik. Idag är väl kritik ofta synonymt med att ifrågasätta, på ett eller annat sätt.

Och inte mer info än nedan, finns på Wikipedia idag. Lite skrämmande tycker jag – med tanke på all info som läggs ut på Wikipedia – så är begreppet kritik tydligen på efterkälken?

Men är nog för att dagens betydelse av ordet kritik är befäst, sådär rent allmänt? Dvs, det står idag bara för ”ena sidan”, inte vad det ursprungligen betydde.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kritik

Nästa exempel är från den  ”manliga” världen:

Bolagsvärde. Här vimlar det numera av exempel – ”marknaden” är väl det som lyser klarast idag. Jag tycker att det är fascinerande att aktier åker jojo, utefter ett ”spelbehov”. Månne är det ett nutida utlopp för det kvinnliga i varje ”man”? Ledsen, skojar. Det jag ”såg” för en hel del år sedan, var hur man ”klädde känslor” i resonemang. Och nu verkar det som om hela världen har ”kommit ut”? Och börsen är en känslomässsig spelscenen… Men bolag är väl egentligen bara summan av dess orderstock – att värdesätta förväntningar är ju egentligen väldigt ”omanligt”…

Nu till det jag ville skriva om. Antagligen så borde jag egentligen ”jobba på förklaringen” lite mer, men:

”Vänster” har väl genomgått samma ord-metamorfos.

Det kan alltså t ex betyda:

• Jag har rätt till att det jag åstadkommer i samhället, ska komma mig själv tillgodo. När jag är sjuk eller på annat sätt oförmögen, så tar den nutida flocken i gengäld hand om mig, precis som jag gör.

Man kan också säga:

• Jag har alltid rätt till vad samhället åstadkommer. Det är min rätt som människa, oavsett mina egna intentioner/åstadkommanden i tillvaron. Det är dessutom vad jag fått veta är vad som gäller, så kom inte och anklaga mig för att ha fel.

Så när man diskuterar vänster-höger idag (inte många vill ju vara ”höger” idag, absolut inte Reinfeldt heller, tror jag..), så pratar man nog om något annat än vänster/höger?

Man pratar om dagens samhälle. Om vad man vill. Och hur man tänker. Avsaknaden av ideologier, märks väl. En del försöker ”införa” nya.

Men kanske ideologiernas tid är förbi? Kanske vi har ”gått vidare”, då vi alla i väst har mat på bordet, sjukvård, etc . Och tom får reklam på TV om att bli djurfadder…

Kanske kritik kommer att återfå sin ursprungliga betydelse snart?

OK – vet jag är både dum och naiv. Men ”so what”? Gillar det. 🙂

PS. Jo, jag vet. Borde ha ”jobbat mer” på detta, för att säga allt lite klarade – det som  jag ”menar”. Kommer nog när det eventuellt blir skarpt läge, dvs aldrig hoppas jag.. 🙂

Jo, jag vet att jag är tjatig och ointressant. Om man nu inte vill läsa hela ”drapan” jag bifogade – så har jag för att underlätta det hela, klippt ut ett intressant citat.

Och tänker speciellt på ”the famine up on the hill”. Någon som känner igen sig? Gör jag, i alla fall. 🙂 För inte är det väl ett så speciellt ”rikt” liv, det som vi i ”väst” ”erbjuds” idag?

”Down in the valley the famine goes on

The famine up on the hill”

Songwriters: COHEN, LEONARD

We find ourselves on different sides

Of a line nobody drew

Though it all may be one in the higher eye

Down here where we live it is two

I to my side call the meek and the mild

You to your side call the Word

By virtue of suffering I claim to have won

You claim to have never been heard

Both of us say there are laws to obey

Yeah, but frankly I don’t like your tone

You want to change the way I make love

(But) I want to leave it alone

The pull of the moon, the thrust of the sun

Thus the ocean is crossed

The waters are blessed while a shadowy guest

Kindles a light for the lost

[ Lyrics from: http://www.lyricsfreak.com/l/leonard+cohen/different+sides_20989504.html ]

Both of us say there are laws to obey

But frankly I don’t like your tone

You want to change the way I make love

(But) I want to leave it alone

Down in the valley the famine goes on

The famine up on the hill

I say that you shouldn’t, you couldn’t, you can’t

You say that you must and you will

You want to live where the suffering is

I want to get out of town

Come on, baby, give me a kiss

Stop writing everything down

Both of us say there are laws to obey

Yeah, but frankly I don’t like your tone

You want to change the way I make love

(But) I want to leave it alone

Both of us say there are laws to obey

Yeah, but frankly I don’t like your tone

You want to change the way I make love

(But) I want to leave it alone…

Åsså länken då:

DalaiLama

My man. 🙂 Skrev jag nyss på Facebook.
En del klagar över att buddismen är politiskt konservativ och att DL var homofob, Tibet var en hård tyranni mm.
Om man kan tänka sig att alla utvecklas i sin omgivning, utefter sin ”förmåga” – så måste man väl ändå säga att DL är snabbare än de flesta, på det mesta?
Och ändå med bevarad ”långsamhet”…

Jag har alltsedan jag var barn, varit fascinerade av en tjock bok i bokhyllan hemma med gamla böcker – Sibirien stod det i präglade guldbokstäver på linnebokryggen. (Fast alla ”gamla” böcker, har ju linnebokrygg och guldprägling. Någon idag som undrar över varför? )

Till slut en dag, så började jag faktiskt läsa den. Den var skriven av en amerikansk journalist, som skulle skriva en artikel om Sibirien. Han beskrev mödan av att ansöka om de tilllstånd han behövde, och att det alltid stod någon runt hörnet som spionera på/förföljde honom. När var boken skriven? 1898.

Det tycks mig som att dagens tankar om nuet – inte bara i Ryssland 1898 – fortfarande är underordnade tankehierarkin som gällde ”förr”. Tiden går kanske inte så fort framåt, som vi tror? Hierarkierna kanske är rätt mycket desamma, som för några år sedan? ”Tiden” kanske inte går så fort ”framåt”, som det ibland tycks…

Bara en tanke.

Jag lästa Anna Brodow-Inzainas bloggpost om klassamhället. Och gladde mig åt att någon delger funderingar utifrån sitt eget liv – inte ”debatterar ” för att ”vinna” diskussioner.

Det att hon skiljer på sin eget liv och vad hon själv förstår utifrån detta, och vad hon kan förstå intellektuellt – är en ovanlig distinktion i skrivet ord.

Klassamhället nu och då

Med tanke på att väl många av de inblandade i de nya hat/klass-debatten, nog är födda och uppfostrade av de som benämns som -68 – så kan man ju fundera på om detta eventuellt är ett romantiskt uttryck för att vilja göra en skillnad/fajtas? Och väl ledsen för att det inte då är mer nutidsrelaterat, men ändå vara väldigt glad för att en historisk aspekt börjar göra sig gällande?

Luddigt uttryckt, jag vet. Återkommer så småningom… 🙂

Jo, jag gillar kött. I alla fall på sistone.

Undrar över varför? Måste ha något med åldern att göra – den fysiska alltså. Förr var jag nästintill beroende av lök, tomat och vitlök. Numera är det kött och ost som gäller. Och broccoli. Och morötter. 🙂 Kanske var sak har sin tid, även rent fysiskt/näringsmässigt?

Eller så är mina nya böjelser, bara ett uttryck för idag? Ett rent fysiskt omedvetet svar på att det spetsar till sig till ”en ny strid” igen. Vete katten vilket, men vad kan jag annat göra än bara följa efter..?

Och spännande är det! Oavsett vilken orsaken än är.

Det att det numera finns en diskussion igen! 😉

Jag skrev om att titta på/tänka om amerikanska TV- serier folkbidlning, härom veckan. Det jag skrev, raderare jag snabbt – då jag tänkte att det jag skrev om, var lite väl opportunt för dagens tillvaro….

Semester för mig, betyder att jag kan följa mitt eget ”flyt” i tillvaron. När jag hade egen firma, så tyckte jag att jag alltid hade ”semester” – jag tog alltså aldrig någon ”vanlig” semester, för jag hade inget behov av någon sådan.

Numera är jag anställd, och har ”vanlig” semester. Och alldeles nyss hade jag 4 orörda veckor framför mig, men nu är de plötsligt planerade lite här och där. Avskyr själv planering – så varför låter jag då andra förleda mig?!?

Nästa år får jag väl ”åka bort” på semestern… men jag har ju ”rest klart” och vill bara vara hemma… i en helt oplanerad tillvaro… som ger mig möjlighet till att ”rensa” mitt huvud och kunna ta itu med saker inom ”mig själv” som har fått ligga på lut, i väntan på tid och ro  – något som i mitt tycke det inte finns plats till i dagens jobbtillvaro… inte för mig, i alla fall.

Jag skrev ett meddelande på Facebook häromdagen, och använde ordet gudabenådad. Ordets betydelse säger ju inget om min eventuella religiositet, men väl om i vilken tidsålder på några hundra år när, som jag lever i.

Visst är språket en fantastisk avbild i att spegla sin tid? Man har det språk som man ”förtjänar” – dvs orden ”uppfinns” för att beskriva det man ser. Och hänger kvar – så länge som de förtjänar att göra det/är berättigade.

Jag handlade på ett apotek inne på Ica-Maxi idag, och fick det jag köpte i en tillförsluten plastpåse. Så packade jag nyss upp det inköpta, och lade platspåsen i den redan stora högen av plats-till-återvinning. Jag tyckte att jag nyss tömde den högen, men den växer sanslöst hela tiden.

Så detta är ett bra exempel dumhet, tycker jag: Kan inte förstå varför det jag köpte på apoteket på Maxi, måste förseglas i en egen plastpåse? Är det för att jag inte ska smuggla ut stulna varor tillsammans med mitt apotek-inköp? Men jag scannar ju, och med kontroll oerhört sällan – så skulle väl det att gömma varor i en apotekspåse, vara rätt ”gammeldags”?

Enda förklaringen som jag kan se, är att plastpåse-industrin är någon slags sponsor till arrangemanget? 🙂 Åtminstone är de säkert överflödiga-förpacknings-sponsorer rent generellt, för min återvinningshög för plast är ständigt enorm!

Men jag återvinner ju – så då är ju allt OK………….?