Jag har alltsedan jag var barn, varit fascinerade av en tjock bok i bokhyllan hemma med gamla böcker – Sibirien stod det i präglade guldbokstäver på linnebokryggen. (Fast alla ”gamla” böcker, har ju linnebokrygg och guldprägling. Någon idag som undrar över varför? )

Till slut en dag, så började jag faktiskt läsa den. Den var skriven av en amerikansk journalist, som skulle skriva en artikel om Sibirien. Han beskrev mödan av att ansöka om de tilllstånd han behövde, och att det alltid stod någon runt hörnet som spionera på/förföljde honom. När var boken skriven? 1898.

Det tycks mig som att dagens tankar om nuet – inte bara i Ryssland 1898 – fortfarande är underordnade tankehierarkin som gällde ”förr”. Tiden går kanske inte så fort framåt, som vi tror? Hierarkierna kanske är rätt mycket desamma, som för några år sedan? ”Tiden” kanske inte går så fort ”framåt”, som det ibland tycks…

Bara en tanke.