Varje dag på väg hem från jobbet, så kör jag längs Sallerupsvägen i Malmö. Strax innan korsningen med Nobelvägen, så ligger det en ”invandrar-biltvätt”. Jag har ofta funderat på att anlita dem för lite ordentlig rengöring, då jag kan gå till jobbet därifrån. Men eftersom bilvård ligger otroligt långt ner på min priolista, så har det ännu inte blivit av.

Häromdagen så såg jag att de bytt ”företagsskylten. Nu heter det.. inte minns jag exakt, men ungefär.. Haramsons biltvätt. Jag skrattade hela vägen till Lomma, över detta genialiskt enkla. Nyfikna jag ska nog tvätta min bil snart. Det blev plötsligt rätt oemotståndligt! 🙂

Jag minns chocken av när jag första gången såg någon ”även” i Sverige rota i papperskorgarna efter burkar att panta. Det var någon gång i slutet på 80-talet, och jag minns att jag tänkte – internationaliseringen är verkligen på g nu.

För dagens internationalisering är inte bara det att multinationella företag började rörde sig ohämmat över landsgränserna,* och därmed bli lite ”ouppnåeliga” för politik – vilket väl var dess idags synliga början kanske? Inte heller att världen kom inom faxavstånd, eller att så många idag är medlemmar av t ex ett nätverk som Facebook.

Utan just vad det har gemensamt – möjlighet till… snabb… kommunikation. Av alla sorters – den fysiska ofta bortglömd, för visst är det också en slags kommunikation egentlig? Charterresor t ex?

Dagens nya stora folkvandringar, är svåra att förstå/hantera – då ingen egentligen förstår kriterierna för internationaliseringen. Det som alldeles nyss hyllades av alla. Då när den ännu inte hänt…

Folkvandringen idag, är nog vetenskapligt betingad. Utifrån det så måste man kanske fundera?

Förr eller senare.

*började väl ta riktigt fart i början på 70-talet?

För mig är Hitchens, en de av mest nutidsintelligenta människorna jag lyssnat på. https://sv.wikipedia.org/wiki/Christopher_Hitchens

Från FB – ”Personligen har jag läst bättre texter av Hitchens och jag blir lite förvånad att man från förlagets sida inte valde en annan text av författaren. Bättre argumenterande texter finns det att hämta från författarens mångåriga produktion.”Tack Alexander Sanchez!
Och jag håller med. Kanske det egentligen handlar om en vilja till förminskande.

För kanske är det så enkelt? Att man ger ut honom för att förminska, någon man vet säger adekvata saker?

Min arbetsplats ligger i Rosengårds utkant. Det enda som irriterar mig till vardags, är att bilförare inte kan högerregeln vid utfart tlll huvudled och skiter i blinkers – men det tycks vara något som skär igenom oavsett kulturell bakgrund.
”Resten” läser jag om i tidningarna och känner mig lite som om jag bor lite närmare USA numera. Och det kan väl inte vara så kasst egentligen?

En underskatt sak. Livsviktig. Kanske i symbios med ilska?

Utan glädje, ingen ilska. Är det kanske så enkelt.

Är ilska det ultimata drivkraften? Antagligen.

Med vad är då ilska? En känsla som driver en på ett eller annat sätt – aldrig någonsin ett politiskt argument. I ett demokratisk samhälle.

Själv är jag ilsk just nu. Över mina egna tillkortakommanden i min fysiska tillvaro. Vilket fick mig att inse att ilska är som glädje – ”bara” känslor. 😉 Det egentligen intressanta är varför ilska har status.

Igår när jag körde och handlade, så slog det mig att biltrafik nog är ett av det mest genuina demokratiska tillstånd som finns idag. Vi klarar av att samarbeta utan större friktioner. Där spelar inte politiska eller religösa åsikter någon roll.
Bara livet gäller. Och ägodelen bilen förstås… men den har nog bara 20-80 status ca i stadstrafik, ingen alls på motorvägen.

Funderar vidare på det med vem man respekterar.

Minns en händelse från senare halvan av 90-talet, som fick mig att gå från att respektera någon, till att bli lite föraktfull istället. Föraktfull – hu! Men det kan hända den bäste… 🙂

Nåväl, vi pratade om huruvida en människa ska ”ses” för vad den gör eller vad den tänker.

Gissa vad jag tyckte…

Det låter ju i och för sig bra. Att människor kan få respekteras för den eviga inre kampen mot sina svarta sidor och att det därmed sätter nya agendor inom en – alltså är det man gör, ens vilja till gott (om man nu valt det…) är hur omgivningen ska se en.

Men det är väl också just det som är det ”lutherska” arvet (stackars Luther vänder sig nog?), och som har format mycket av den västerländska kulturen i århundraden – att skillnaden handling/tanke utvecklades till att hyckleri blev en social samhällsnorm med givna regler.

Vad man tänker är den man är. Det speglar alltid ens handlingar, på ett eller annat sätt.

Det låter kanske drastiskt. Må så va’.

Men det innebär ju faktiskt inte alls att människor kan ändra på sig – om de vill. Och inte att jag funderar över saker inom mig, som jag inte gillar.

Göra rätt för sig, har fått en nygammal betydelse. Sverige – som många andra – har mest interna lån, om jag förstått det rätt.
Det jag undrar över – och nog grekerna också, på sitt sätt – är hur man kan bygga ett samhälle på en lånesituation?
Pengar som temporärt bytesmedel för arbete – has gone a long way till att mest vara något som numera ofta har med tankemässig produktivitet att göra. Varav den ursprungliga jag-tanken – är lika stark som den vetenskapliga. Fortfarande.
Samhället ligger väl lite efter i det fallet – ”jag-tanken” är nog mest klädd i kejsarens nya kläder 😉 Så jag-tanken är väl fortfarande egentligen det intressanta?

När jag var barn, så älskade jag skånska gamla skämt.

T ex:

Bonden och drängen Jöns står och tittar ut på åkern som strax ska skördas.

Så ser de mörka moln komma närmare.

Bonden säger till Jöns: Nu får vi göra något vi aldrig gjort förut.

Jöns: Vadå?

Bonden: Skynda oss!

Bara liten fundering. Om politikerna – dvs vi alla – ska ta tillbaka initiativet från det som började på 70-talet – ”industrins” hostile take-over av politiken, så får vi nog snabba oss på. Kanske.

Eller så blir skörden lite blöt 😉

För den som ständigt förundras och glädjs åt det skriva – av böcker som säkert har rensat ut från biblioteken och bränts sedan länge – är just det ”gamla” skrivna nuet.

Ingen skriver så vackert och riktigt om idag, som t ex van der Post. Hellers tankar om Tyskland i början av I denna tidens smala näs, är skarpare än det mesta som skrivs numera.

Idag är det alltför ”enkelt”. Det som skrivs handlar om karriär på ett eller annat sätt – inte om vad som är på riktigt – livet.

EU är nog mest en skapelse av världskrigen. De europeiska världskrigen.
Även om USA kom till räddning.
Så länge som Europa inte förstår ”det”, är ”the old world” – och vad det innebär, såväl i uppskattning såväl som i förundran – en symbios mellan olika sorters envetenhet.

Så kommer nog ”Grekland” att fortsätta att rösta Nej… 😉

Jag har semester.
Semester från att jobba. För min försörjningsliv.
Men det andra livet – det eviga; det egna tankelivet . Det ploppar genast upp och säger ”Hej du…”
Nu är jag en så tradig en. Att försörjningslivet och tankelivet, är ett och samma på många sätt. Men inte alla förstås – annars vore jag väl inte människa?

Märkligt egentligen att inte tandvård är given?? Då allmän sjukvård har funnits länge.
Tandvård är minst lika viktig som motion och kost – infektion i tänderna sprider sig snabbt i hela skelettet/kroppen.
Är det lite allmänmänsklig samhällsinfo som fortfarande saknas? Och varför då….

Forskning har vet om detta i decennier – varför är det inte införlivat i samhällets socialförsäkringssystem?
Propagandamiss kanske…? 😉

Om 300 år var världsrekord i att Skåne blev 50% svenskt – hur många år tar det då Europa för att bli demokratiskt?

Just det att man inte behöver komma ihåg enkla saker längre – de som är automatiserade på ett eller annat sätt – är mycket intressant.

Forskar någon på hur minnet egentligen fungerar? Att bortgallringen av de ”automatiska” händelserna, kanske gör att en hel massa andra minnesfunktioner åker med på kuppen?

Jag undrar för att jag är lite tagen av att de som är unga, ofta har sämre minne än jag. Tror faktiskt att det är ”kalendern” som spökar…

När vi som är lite äldre är borta – blir historien lite per automatik plattare då?

Jag hade en vacker lägenhet på 80-talet. 30-talsfunkis. Jag vitlaserade golven, och gav den en öppen planlösning. Och väntade på att alla skulle ”förstå”.
Idag har jag gått vidare och njuter av annat.
Tittar ut och glädjs åt naturen utanför. Den växer mig över huvudet – kan man vara mer tacksam över något överhuvudtaget?