Jag hade en vacker lägenhet på 80-talet. 30-talsfunkis. Jag vitlaserade golven, och gav den en öppen planlösning. Och väntade på att alla skulle ”förstå”.
Idag har jag gått vidare och njuter av annat.
Tittar ut och glädjs åt naturen utanför. Den växer mig över huvudet – kan man vara mer tacksam över något överhuvudtaget?