Jag minns chocken av när jag första gången såg någon ”även” i Sverige rota i papperskorgarna efter burkar att panta. Det var någon gång i slutet på 80-talet, och jag minns att jag tänkte – internationaliseringen är verkligen på g nu.

För dagens internationalisering är inte bara det att multinationella företag började rörde sig ohämmat över landsgränserna,* och därmed bli lite ”ouppnåeliga” för politik – vilket väl var dess idags synliga början kanske? Inte heller att världen kom inom faxavstånd, eller att så många idag är medlemmar av t ex ett nätverk som Facebook.

Utan just vad det har gemensamt – möjlighet till… snabb… kommunikation. Av alla sorters – den fysiska ofta bortglömd, för visst är det också en slags kommunikation egentlig? Charterresor t ex?

Dagens nya stora folkvandringar, är svåra att förstå/hantera – då ingen egentligen förstår kriterierna för internationaliseringen. Det som alldeles nyss hyllades av alla. Då när den ännu inte hänt…

Folkvandringen idag, är nog vetenskapligt betingad. Utifrån det så måste man kanske fundera?

Förr eller senare.

*började väl ta riktigt fart i början på 70-talet?