Det som slagit mig, är det ovärdiga; att oavsett om man är tiggare eller beroende av samhället – så ger det samma – man är en ”ovärdig” människa, beroende av andras välvijla.
Det om en gång var socialdemokratins främsta åstadkommande, är förlorat i att man inte längre ser ”varför”.
Släng en slant i tiggarens mugg, ge ett bidrag till att rädda gammelskogen, spotta lite på de som åtnjuter det som man trodde på – och luta dig tillbaks i övertygelsen om att det du gör och tänker är super.

Min pappa var från Bohuslän. Och mamma finlandsvensk. Jag är född i Skåne

Skåne har har nog alltid varit en smältdegel? Pga att det ligger lite ”strategiskt”. Oavsett nätet – gamla vanor sitter i.

En FB-vän fick mig att skriva. Tack!

Då mina närboende myror har slutat blir lurade av både myrdosor och granulat, så antar jag att de har en mycket bra fungerande kommunikation (finns mycket intressant/”överraskande” läsning om myrorna!). Vilken ju också tycks fungera helt klockrent över generationerna… vilket ju inte är fallet med alla artar.. 🙂

För ett par decennier sedan så flyttade de in via trädgårdsdörren. Min pappa använde myrpenna då, och de flyttade sin väg in i huset till via badrummet – det verkar vara riktigt ett höjdarrum i myrvärlden – för de lade bums sina ägg där.
Min myrluttrade pappa brukade dammsuga upp myrorna och äggen, men nybörjaren jag startade med att köpa myrdosor när jag flyttade in.
Och javisst – det funkade! I det att myrorna bytte boplats. Sovrummet nästa tyckte myrorna…

Flera år nu, så har jag blivit ”utkörd” från sovrummet i slutet på maj. Av att jag kommit hem en dag och plötsligt haft ca 1000 flygmyror som sovrumskompisar. Flyttat ut och tillgripit myrgiftsspray – men alltid lite för sent, lite för lite – för hela somrarna har maktkampen pågått. Eller snarare kanske ignorerats lite från min sida? Jag har bidat min tid… För kanske även jag har en nedärv kunskap… 😉

Så i år var jag mer alert! En liten vilsen en kröp in i badrummet och förrådde de andra! Bums var jag där och sprayade entrén, både ute och inne.
Myrskola inledd. Och den verkar funka… 🙂
Utan min respekt för att myrorna har koll, så skulle vi nog aldrig ha kommit överens.

PS. Anticimex tyckte att de hade utrotat dem för ca 10 år sedan. ”Hållbarhet” är inte Anticimex grej riktigt.

När jag tittar ut genom fönstret på ovanvåningen i TV-rummet, så ser jag den stora blommande vita syrenen vaja precis utanför. Och tänker att det gör den ju varje år. Men bara kort, så de gånger jag tittar ut och njuter är ändå bara få varje år.
Sen kommer jag att tänka på att de flesta äter ca tre gånger per dag. 90 gånger per månad då. För de flesta fler gånger på en månad, än syrenen blommar i deras livstid.

Märkliga proportioner egentligen.

Hur många år ”gammalt” är Google? Hur många år ”gammal” är Facebook?
Det som tagit alla med storm.

På 70-talet internationaliserades företagen i allsköns ro; nu har detta… tillstånd till slut nått ut till gemene man. Men inte många pratar om dess egentliga förutsättningar.

För vem orkar med konkurrens – dvs diverse olika forum? När det gäller hur man kommunicerar digitalt idag. Det pratas det inte så värst mycket om.

Nog bara Putin just nu, som säger sig vilja skapa egna system. Många skrattar lite, och tycker att det är en fåfäng sak. Men sen när har fåfänga blivit oviktigt?

Oavsett alla tankar om livet som jag fått mig tillgodo, så är det nog enkelt.
Det är grönt utanför efter vintern. Fåglarna kvittrar trots att jag slutat mata. Gullepågen blev instängd för att jag var rädd förr att han skulle gå Morris väg. Men så klart kissade han och jag kunde andas ut; hans njurar är hyfsat på banan.

Och jag? Ja, jag borde ha gjort både det ena och det andra? Unnade mig lyxen av att ha semester, och i sket i bordena.

Underbart! När jag nu går upp på ovanvåningen för att se på TV, så luktar det likt tjära. Jag minns lukten ända från då det jag var barn, när större delen av vinden var oinredd och det hängde lite snören från gamla tiders tobakstorkning från takstolen.

Det luktar sommar. Huset lögar sig i solen.

Jag börjar nog bli lite lik min farfar…?

När jag var barn så älskade jag bruna bönor med fläsk. Vilket jag fortfarande gör förstås. Min mamma gjorde det inte, men min pappa gillade det också. Så när mamma var borta brukade så vi passade på. En dag då jag kom hem från skolan, så stod det en kastrull med bruna bönor på spisen. Jag värmde, stekte fläsk och åt. Fast det fanns en lite märklig bismak.

När min pappa kom hem så berättade jag att jag så klart försett mig. Och undrade över bismaken. Då berättade han att farfar varit rätt rationell – dvs gärna använt samma kaffemugg utan att diska. Då det ändå skulle vara kaffe i muggen nästa gång igen. Så långt är jag med, men mina pappa hade haft pölsa i kastrullen innan bönorns.

Jag håller mig likt farfar, till samma sorts innehåll innan disk. Om han nu gjorde det… 🙂

20 april ska man enligt de mest initiera ge upp fågelmatning.
Och det är väl just då som de börjar fortplanta sig.

Det skär i hjärtat att se hur de kämpar om maten. Även om jag vet att jag gör dem en björntjänst om jag fortsätter.

Någon skrev om att det inte var religionskrig – det som pågår.

Det är religionskrig i den mån att religionen är förtecken.
Krig om makt, är alltid krig om makt.
Det intressanta väl är hur krig om makt uppstår; vad makt är.
Eller kanske allra mest intressant – vad är makt egentligen?

Döda Morris mamma, ligger lugnt bredvid tangentbordet. Fåglarna äter sin nyinköpta mat. Livet fortsätter.

Och jag saknar Morris.

Man kan se mycket genom metaforer. Speciellt genom de allra enklaste.

Mina dagsmetaforer är alltid mina katter och fåglar. Kanske många människor tycker att det är strunt, men jag vidhåller att gruppbeteende ofta är sig rätt likt, oavsett art. Om man nu inte tänker på sniglar, fästingar och… myror.
Fast myrorna verkar ändå vara förbundna människan, i sitt samhällsbyggande.

Undrar om fästingarna kanske också är det? På sitt sätt. Kan se paralleller lite här och var faktiskt.

Det med minnet. Att bli gammal.

Jag har börjat få superdåligt närminne, men mycket selektivt dito. Vissa saker är kristallklara, annat borta på två röda.

Så jag envisas med att tro att det faktiskt beror på att min mentala prioritrering blir alltmer förfinad, ju mer jag lärt mig. För vem behöver minnas strunt egentligen?

Så länge som det bara handlar om att du köper det du ändå skulle köpa.

Mat t ex.

Min kattochist har nog lite mer koll än de som har gett honom epitetet.

Dessutom har han nog noll koll på kattoschist-begreppet. Han lever livet. Understundom även kattoschistiskt som katter gör.

Just nu? Tjatar.
”Så jag har slutat ge till t ex Läkare utan gränsen, sedan ett par år tillbaks – och ger numera bara till Greenpeace, WWF och Naturskyddsföreningen.
Bättre stöd än så till även människan, hittar jag inte.”

Skrev jag bl a.

Jag trodde att alla skulle förstå – men så klart var jag otydlig som vanligt.
Jag tror att man till sist måste lyfta blicken från det enskilda. Det är förflackning 2.0:s utmaning. 🙂
Kanske.

Back to basics alltså? Det basic som de flesta i världen förfarande fajtas med, på ett eller annat sätt.
Vill du bara med? Eller är du kanske oavsett ditt eget val i just nuet, bara ett rö i nutidsvinden? Men oavsett vilket, så måste man nog utmana. Sig själv till att börja med – det är väl basic?

Hur gjorde vi alldeles nyss, när skatterna var till för att rusta arméer (i vid form, med alla dess implikationer så klart…). Och det sociala omhändertagandet av de som inte klarade att förse sig med uppehälle, fortfarande låg hos den enskildes förmåga och välvilja?

Alldeles nyss? Ja, alldeles nyss. Inte internet-nyss förstås, men det är väl knappast nyss?

Hjälpsamhet människor emellan är gammal som gatan – en urmänsklig överlevnadsdrift. ”Jag hjälper till, för att en annan dag kan jag själv behöva hjälp”. Detta är väl till och med hela grunden för vårt organiserade samhälle – i form av polisväsende, brandkår, skola, sjukhus etc.

Så att instinkten att ge mynt till tiggare en nog en inbyggd mänsklig drift – en investering i sina egna framtida behov.

Så varför blev det så? Att det – mynten till tiggare – som så många andra frågor som är ursprungligt mänskligt genuina, förlorade sig i politiken?

Kanske vi alla är förlorade i politiken. Som väl egentligen bara handlar om vem som bestämmer. Gammalt som gatan…

AJ AJ?
Vill man bli beundrad för det man har? Eller avhållen för den man är?
Precis som all uppdatering i den mänskliga mer eller mindre samhälleliga utbildningen, så glöms uppdateringen ständigt bort numera.
Göran Persson påminde om förintelsen – kanske vi alla måste påminnas om historian idag? Då den mellan generationerna är förpassad till böcker som inte läses mer.
Så vem vann?
DDR:s historieberövande är allmänrådande idag. Putins tsar-grej lever. Konsumtionssamhället är upptaget av att förledas i sin konsumtion.
Nej då – jag är varken vänster eller höger. Hur kan man vara det idag? Egentligen? Om man tänker efter lite..? 😉

Det är intressant att Facebooks sociala nätverk, har nått dagstidningarna. Inte helt fel.

Först fick jag detta: http://www.metro.se/nyheter/se-bilderna-fran-on-dar-katterna-har-tagit-over/EVHocc!cGUKAr0pssVs/ och nästa dag detta http://www.svd.se/nyheter/utrikes/har-gar-det-sex-katter-pa-varje-manniska_4379623.svd?sidan=5

Undrar var det hela startade? Inte kattornas samhälle förstås, utan kedjan av länkar. Och det är intressant vilka länkar som får genomslag i nutida länkvärld. Och varför.

Det verkar vara två sorters – begåvade och publikfriande. Ibland förenas de två, men nog alltför sällan?