Hur gjorde vi alldeles nyss, när skatterna var till för att rusta arméer (i vid form, med alla dess implikationer så klart…). Och det sociala omhändertagandet av de som inte klarade att förse sig med uppehälle, fortfarande låg hos den enskildes förmåga och välvilja?

Alldeles nyss? Ja, alldeles nyss. Inte internet-nyss förstås, men det är väl knappast nyss?

Hjälpsamhet människor emellan är gammal som gatan – en urmänsklig överlevnadsdrift. ”Jag hjälper till, för att en annan dag kan jag själv behöva hjälp”. Detta är väl till och med hela grunden för vårt organiserade samhälle – i form av polisväsende, brandkår, skola, sjukhus etc.

Så att instinkten att ge mynt till tiggare en nog en inbyggd mänsklig drift – en investering i sina egna framtida behov.

Så varför blev det så? Att det – mynten till tiggare – som så många andra frågor som är ursprungligt mänskligt genuina, förlorade sig i politiken?

Kanske vi alla är förlorade i politiken. Som väl egentligen bara handlar om vem som bestämmer. Gammalt som gatan…