Det som slagit mig, är det ovärdiga; att oavsett om man är tiggare eller beroende av samhället – så ger det samma – man är en ”ovärdig” människa, beroende av andras välvijla.
Det om en gång var socialdemokratins främsta åstadkommande, är förlorat i att man inte längre ser ”varför”.
Släng en slant i tiggarens mugg, ge ett bidrag till att rädda gammelskogen, spotta lite på de som åtnjuter det som man trodde på – och luta dig tillbaks i övertygelsen om att det du gör och tänker är super.