Jag börjar nog bli lite lik min farfar…?

När jag var barn så älskade jag bruna bönor med fläsk. Vilket jag fortfarande gör förstås. Min mamma gjorde det inte, men min pappa gillade det också. Så när mamma var borta brukade så vi passade på. En dag då jag kom hem från skolan, så stod det en kastrull med bruna bönor på spisen. Jag värmde, stekte fläsk och åt. Fast det fanns en lite märklig bismak.

När min pappa kom hem så berättade jag att jag så klart försett mig. Och undrade över bismaken. Då berättade han att farfar varit rätt rationell – dvs gärna använt samma kaffemugg utan att diska. Då det ändå skulle vara kaffe i muggen nästa gång igen. Så långt är jag med, men mina pappa hade haft pölsa i kastrullen innan bönorns.

Jag håller mig likt farfar, till samma sorts innehåll innan disk. Om han nu gjorde det… 🙂