Jag tittar på de vintermatade fåglarna utanför. Det är lycka.

Nyss var ett rådjur här, men då jag öppnade dörren för att släppa in en katt så sprang det förstås iväg. 🙂

Jag lever ett dubbelliv.

Ett yttre socialt, där jag agerar utefter mina principer på ett någorlunda förståeligt sätt för omgivningen.

Sen har jag mitt egentliga liv 🙂

Där mina tankar flödar fritt och får korsa sig hur helst de vill. Kravet på logik eller förklaring är bara mitt eget.

Och det är nog där som alla egentligen är hemma med sig själv?

Det yttre sociala speglar nog det inre på sitt sätt; det är rätt spännande faktiskt!

Speciellt då de två kanske ofta inte möts – utan människor egentligen agerar emot sig själv?

Jag pratade med någon på jobbet idag, om det med pensionen – såväl den fysiska (65), som den egentliga. Att man som pensionär kan sitta och bara fundera, kom upp som något ”negativt”.

Och tänk – det är bara det jag vill; det är livet för mig!

I  min önskevärld, så vore allt som jag planerat.
Hängpilen hade funnits kvar, luftvatten-installationen hade gått osynligt genom min matkällare, braskaminen ansluten till mitt vattenburna värmesystem.

Antar att jag är fattig?

När jag begraver min näsa i Tufses mage för att pussa honom ”till döds”, och han luktar som alltid –  jord och grönt – så är det väl så nära lycka som man kan komma!

Lukten av jord är det bästa som finns.

Jag reser inte mer; har rest klart. Har aldrig rest på charter och slappat. Jag har bara rest av nyfikenhet.

Att jag inte reser mer, beror inte på att jag inte är nyfiken längre. Tvärtom – nyfiknare än någonsin!

Vad säger man?

Inget.

Det blir kallt och mina livsandar vaknar till liv! Fåglarna matas, vildkattens bo ses om och jag gläds åt all överlevnad. Inte så jättesugen på tomatsallad längre – rotfrukter är godare nu.

Jag hade en hackspett här igår, tre år sedan sist. Och det var tidigt, redan i november. Koltrastarna försvann för några veckor sedan.

Gissar på en kall vinter?

PS Ska ta lite mat ur frysen nu.

FB eller ej – det är ett tecken i tiden?

Skämt åsido – jag ska inte fördjupa mig i något så förledande…

Fast redan nu är jag ju plötsligt förlorad i andra tankar; att förklara min syn på saker som inte alls handlar om FB ”i sig”, utan om såväl nutid som historia i skön förening (vilket jag absolut inte mäktar med att förklara.)

Var var jag nu… Får nog tänka efter på vad det var jag egentligen tänkte skriva?

Så är vi då lite tillbaks på vem som ”vann” 1989, då muren föll?
Moderaterna av idag skulle ha setts som vänster för X antal är sedan.
Det mesta i samhällsförändring lunkar nog på, med sina olika tidsinfluenser – alla länkar i tidskedjan?
Apropå Nobelpriset till Dylan.

Funderade lite på om mina katter kanske har ett tråkigt liv egentligen?

Igår fick jag i brevlådan ett prov från Whiskas på små gourmetbitar, som enligt reklamen också ska fungera lite som tandborste för mina katter.

Mina katter äter kattpremiummat från djuraffären, men jag slänger ogärna mat och visst gick de ner. Så jag tog då snällgirigt den bifogade rabattkupongen till ICA idag…

Det fanns en hel hylla med ”specialmat”! Tuggpinnar på längden osv. Kanske avsett för innekatter? Kattgym nästa kanske?

Men även mina utekatter har kanske ett… tråkigt liv, då de får mat hela tiden och inte behöver jaga ”på riktigt”? Det har kanske varit lite avtrubbande för katter de senaste decennierna?

Och kanske därför de inte längre förstår hur deras klor fungerar – att de inte vet att man klättrar ner från ett träd med baken först; dvs de har förlorat elementär kunskap om viktiga saker i livet. 😉

Alla paralleller är välkomna…

Det som är märkligt, är att jag är att jag inte förstår att jag åldras.

Måste vara en tidsgrej; for ever young? Iaf tills man dör?

Kanske livet är allra bäst så ändå? Ständigt levande.

En vildkatt vill komma in.

Inte riktigt vild utan nog mer ”utsläppt i det fria” i våras.

Mina kattor jagar till min förvåning inte iväg honom.

Han är rätt ”smart”. När jag sätter ut mat en bit bort, så förleds magra han inte utan sitter tålmodigt på trappen.

Någonstans har någon annan katt gjort illa hans ena öga, kanske tom min Tufse?

Det är en fin katt. Inte tu tal om det!

Det är lite märkligt.

Jag har haft* många katter i mitt liv, och tycker att jag nu har de allra finaste katter jag någonsin haft :-).

Det… märkliga är då, att jag aldrig haft katter med en så distinkt katthierarki som dessa har.

• katter jag haft i min närhet asså, jag ”har” dem ju inte 🙂

Igår tittade jag ut igen genom fönstret på ovanvåningen. Och undrade över hur det växer så det absolut knakar här hos mig. Alldeles speciellt där, på ena kortsidan av huset.

Så flög en, två, tre fåglar förbi. Och då förstod jag. Det är där jag har min vinterfågelmatning.

Några säckar fågelmat per år, ger inte bara en personlig ”tittglädje” – utan också ett formidabelt ”jordbruk”. Tänk att fåglarna kan omvandla lite säd och frön, till den bästa av gödning. Så mer fåglar åt åkrarna, och då mer insekter också så klart. Osv, osv 🙂

Sen undrar jag förstås också, varför man fortsätter att bygga på bland världens högst producerande åkermark, när ”alla” är bekymrade över matförsörjningen till den drastiskt ökande befolkningen i världen?

Helt annan sak? Det gäller att hålla isär ”begreppen”?

Det vände på 70-talet. Helt otrolig. ”Alla” mutades med… inte ens mat-i-magen. 🙂 Utan mer nutid – tanken är din.
De 4 miljarderna som tillkommit, är nog mer mat-i-magen-fråga?
Och så undrar alla över IS och Boko Harem?

Har alla mat och ett hyfsat samhälle, så slår man lite undan benen för grogrunden extremism.  Kanske.

Läser några skriverier bakåt, och ser att jag är slarvigare oftare än jag trodde! 🙂

Själv ser jag var syftningen har ”gått i kors”, när jag funderat på två varianter av formulering. Men felen var fler än jag trodde…

Det kan tyckas oviktigt, men egentligen är det nog bland det viktigaste som finns! För hur jag använder språket, är vad som går i arv.

Ska skärpa mig!

När jag börjar tänka att det inte spelar så stor roll, om jag inte tagit hand om en av mina gjutjärnsstekpannor – då inser jag att även jag börjar bli nutidsdum.
Hur var det nu med dumhet, kämpa och gudarna?