Igår tittade jag ut igen genom fönstret på ovanvåningen. Och undrade över hur det växer så det absolut knakar här hos mig. Alldeles speciellt där, på ena kortsidan av huset.

Så flög en, två, tre fåglar förbi. Och då förstod jag. Det är där jag har min vinterfågelmatning.

Några säckar fågelmat per år, ger inte bara en personlig ”tittglädje” – utan också ett formidabelt ”jordbruk”. Tänk att fåglarna kan omvandla lite säd och frön, till den bästa av gödning. Så mer fåglar åt åkrarna, och då mer insekter också så klart. Osv, osv 🙂

Sen undrar jag förstås också, varför man fortsätter att bygga på bland världens högst producerande åkermark, när ”alla” är bekymrade över matförsörjningen till den drastiskt ökande befolkningen i världen?

Helt annan sak? Det gäller att hålla isär ”begreppen”?